Vintertest: Volvo V90 vs VW Passat
Uppdaterad 2019-07-18 | Publicerad 2016-12-27
Två mil före Basecamp Norråker visar bilens utetermometer minus 29 grader. Vägen är vit. Granarna är vita. Isen ligger på Tåsjön. Och det är ett par dagar till Lucia. Perfekt väder för ett vintertest.
Vi ska se om Volvos nykomling V90 är en riktig vinterbil. Och om värsta konkurrenten VW Passat hänger med.
Norrlands inland har en naturlig skönhet. Och de som bor där är inte mycket för designprylar. Inte om de ska gå att använda i alla fall.
Husen är oftast röda, ofta timrade och det finns en vedpanna att elda i. Det ryker ur skorstenarna och doftar björkved. Som det alltid gjort.
Bilarna är oftast Volvo 245, 745 och V70. Och XC70, förstås. Volkswagen Passat av alla årsmodeller är också vanliga.
Några Volvo V60 ser man inte till, och inga V40. För mycket form. För lite funktion.
Jag funderar på om V90 har en chans. Lång motorhuv, för att det påstås se bra ut. Manligt, gissar jag. Penisförlängare sa man förr. Låg taklinje och kraftigt lutad baklucka. Kanske manligt det med.
Första vintertestet
Nya Volvon är en stor bil. 22 centimeter länge än V70. Men lägre. Undrar vad norrlänningarna säger. En möjlighet är ju att de håller liv i sina 245, 745 och V70 några år till. Praktiska bilar. Som man kan slänga in en halv älg i. Eller några balar mineralull. Och dra skotersläpet med. Eller väljer en ny Passat.
Passaten ligger hundra meter före. Bakljusen skymtar till ibland genom snöröken. Den ser nätt ut i jämförelse. Ändå känns den lika rymlig. Och mer praktisk med sin högre taklinje och raka baklucka.
Men vi har inte kört upp till Lapplandsgränsen för att fundera på baksäten och bagagerum. På design i stället för funktion. Utan för att göra det allra första vintertestet med den nya Volvon.
Sneglar åt andra marknader
Tidigare år har Volvos modeller alltid skåpat ut konkurrenterna när det gäller strålkastare och värme. Ofta har köregenskaperna dessutom varit överlägset bra på vinterväg.
Men inget är givet när Volvo allt mer sneglar åt andra marknader än Sverige. Hur viktigt är det med lysen och värme i Shanghai och Los Angeles? Vi vill veta om ”Made by Sweden” fortfarande har täckning.
Om det fortfarande betyder ”Made for Sweden”. På vintern och i mörker.
Måndag morgon halv sju. Efter en gods natts sömn. Det är fortfarande tre och en halv timme innan solen tittar upp över Tåsjön. Termometern på husväggen visar minus 28.
De båda testbilarna har stått på kylning i snart elva timmar. Båda är extrautrustade med dieselvärmare för cirka 10 000 kronor. Men vi har valt att kallstarta. (Ja, värmaren har alltid ingått i Volvos dieselmodeller, medan konkurrenterna alltid tagit betalt. Men för att kunna sälja bilarna under 7,5 basbelopp, gränsen för många tjänstebilsförare, har en del tidigare standardmonterad utrustning åkt ut. Även värmaren.)
Ingen vettig människa kallstartar när den är så här kallt. Man slår på dieselvärmaren en halvtimme i förväg och kliver i en varm bil med varm motor.
Men kallstart är avslöjande. För två år sen fick vi inte liv i nya Ford Mondeo i samma temperatur. Stendöd. Och för fyra år sedan var det lika illa med Mercedes Geländewagen och M-klass. Och Range Rover före det. Och när Forden till slut gick i gång, med startkablar, fick den aldrig upp värmen i kupén.
Alltså: Kallstart.
Passaten startar snällt, Jörgen kör på samma sätt som varje vintertest. 70 kilometer i timmen och automatlådan får växla upp som den vill. Värmereglaget på auto-läge. Och temperaturen inställd på 25 grader för att vara säkra på att automatiken inte slår av för tidigt.
När det börjar komma in värme vrider han upp fläkten på max. Och sen väntar vi. Och väntar. På att temperaturen i framsätet är uppe i 20 grader. Jörgen kör in till byn. Vänder vid lanthandeln, kör åt andra hållet mot Västertåsjö. Och tillbaka.
Efter 28 minuter är det rätt värme där fram. Och exakt lika varmt i baksätet. Inte dåligt. Men inte särskilt bra heller.
Total utklassning
Sen startar vi Volvon. Och gör samma procedur. Värmen i ratten och förarstolen kommer ungefär lika snabbt som i Folkvagnen, kanske aningen snabbare. Rattvärmen kostar extra i båda. Värd varenda krona.
Men nu händer något märkligt. Värmen börjar strömma in i kupén redan efter fem minuter, och sen går det fort. Tidtagaruret visar på exakt 12 minuter när det är 20 grader varmt i framsätet. Då är det 18 grader bak.
Världsrekord och total utklassning av alla konkurrenter. 28 grader kallt ute. 28 grader kall motor. Och perfekt innetemp efter bara 12 minuter.
Efter en kaffe och lussebulle i lanthandelns lilla fikahörna tar vi skogsbilsvägen uppför Tjädernäsberget. Jag har redan bestämt mig för hur det ska gå. Passaten med fyrhjulsdrift från Haldex fixar det. Volvon blir stående i den första av de två riktigt branta backarna.
Fel, fel. Båda tar sig upp utan några som helst problem. Inte ett hjulspinn från Volvons framhjul.
Båda bilarna har nya dubbade Hakkapeliitta 8. Bäst i Aftonbladets vinterdäckstest. Men hos Volvo var det någon som inte lyssnade när vi bad om standarddimensionen 225/55 17, alltså 225 millimeter breda 17-tummare. Smala vinterdäck är alltid bättre än breda. De är tystare, mindre stötiga (det gäller ju även sommardäcken) och framförallt flyter de inte ovanpå eventuell nysnö eller snömodd.
Från Stockholm ända till Hudiksvall var det exakt vad Volvon gjorde; simmade ovanpå snömodden. Liksom flöt omkring utan styrsel.
Passaten med sina 215/55 17-däck gick som tåget. Visst, den har fyrhjulsdrift, det stabiliserar. Men de smalare däcken var en bidragande orsak till den trygga gången.
Om vi bara kört på snömodden på E4 hade vi gett Volvon mycket dåligt betyg i vinterkörning. Men in i Norrlands inland och på isiga vägar utan mer än lite pudersnö ovanpå går Volvon märkligt stabilt. Styr perfekt och håller i bak. Bilen tappar inte spåret hur vi än provocerar med ratten, eller bromsar på de mest olämpliga ställen.
Ja, riktigt bra för en framhjulsdriven bil. Kanske det bästa vi kört. Med smalare däck hade vi dessutom sluppit knapra Novalucol på E4.
Mörkret kommer snabbt. Solen går ner vid halv tre. Vid fem är det kolsvart och dags att jämföra stålkastarna. Båda bilarna har led-ljus med helljusautomatik och en ljusbild som ändras efter förhållandena. Ja, det kostar också extra.
Passaten lyser upp hyfsat med sitt halvljus. Det är inte så starkt, inte så brett, men känns tillräckligt. Helljuset är kort, smalt och klent. Inte alls anpassat för svensk mörkerkörning.
Ljusautomatiken är riktigt dålig. Dels aktiveras inte helljuset förrän det är nästan helt mörkt ute. Man vill gärna ha det som extra säkerhet för att upptäcka vilt lite tidigare. Och när det väl är mörkt dröjer det länge innan automatiken bländar på igen efter ett möte.
Volvon briljerar igen. Halvljuset är mycket starkt, vitt och brett. Helljuset lyser extremt långt och brett. Man har alla möjligheter att upptäcka en älg som är på väg ut i körbanan. Eller ett barn på väg hem från skolan på riktigt långt håll.
Ljusautomatiken är också den bästa testlaget stött på. Automatiken bländar bara sällan av för gatljus och den bländar på lika snabbt som vi skulle ha gjort det själva efter ett möte. Och den anpassar ljusbilden kontinuerligt vid möten och när vi kommer ikapp andra bilar.
Ledljus är snåla för att de inte avger någon nämnvärd värme. Bra för att spara energi. Inte så bra om lyktorna täcks med is (fram) eller snö (bak). Här gäller det att göra rätt och tänka svensk vinter. Igen.
Passat samlar upp betydligt mer snöslask som fryser till is på strålkastarna än Volvon. Samma sak bak, Passat bygger upp mer snö på baklyktorna än Volvo. Och även när båda har ett tjockt snölager bak har Volvos konstruktörer tänkt ett varv till: Dimbakljuset är en vanlig glödlampa som smälter snön. Smart. Säkert. Och inget som påverkar jordens uppvärmning.
Volkswagen har däremot en unik lösning som håller backkameran ren i alla väder. Den ligger dold bakom VW-emblemet, som fälls ut när man backar. Något för andra tillverkare att ta efter. Volvons kamera är ju värdelös när linsen täcks av ett par centimeter snö.
För övrigt, Volvon har alltid bakljuset tänt, VW slår på det i god tid före skymningen. Bra, i synnerhet som många bilar längs vägen kör med släckta bakljus när det redan blivit riktigt mörkt ute. Dåligt och farligt.
Jordens uppvärmning är ett kärt ämne, även om den inte kändes akut under testveckan i Norråker.
Vi tankade båda bilar upp i röret strax norr om Stockholm och gjorde om samma manöver på Preem-macken i Norråker.
Volvon hade dragit 0,6 liter milen. Passaten 0,71.
Ja, Passat har fyrhjulsdrift, men det motiverar inte en ökad förbrukning på nästan 20 procent. Volvo har helt enkelt gjort ett bättre jobb med sin nya Skövde-motor. (Haldex fyrhjulsdrift borde inte öka förbrukningen med mer än 7, max 10 procent.)
Förarergonomin är kanske ingen utpräglad vinteregenskap. Men vi tycker ändå att sådana saker som att ställa in kupé-, stols- och rattvärme och kanske öka eller minska fläkten, styra över värmen till defroster, slå på bakrutevärmen är ännu viktigare på vintern än i sommarvärmen.
Jörgen, yngst i testlaget, knappt 40 år, (jämförelsevis) datahacker och dessutom från Göteborg är stormförtjust i Volvos stora pekskärm med alla funktioner samlade utan en myriad av knappar och vred.
"Den har ju röstkommando", säger han när jag inte får till det med inställningarna. Och antyder att jag är för gammal.
Ja, men det är i så fall Volvos kunder också. Snittåldern är 57 år. En generation som växte upp med knappar och vred. Långt från pekskärmar och röstkommandon.
Skrattet fastnar i halsen
När Johannes artikulerar så tydligt han kan och vill sänka värmen i stolen, och bilen svarar med att vilja navigera till Baggböle-Brösarp eller någon annan obegriplig ort, börjar Jörgen ändå tvivla.
Jörgen, yngst i testlaget, knappt 40 år, (jämförelsevis) datahacker och dessutom från Göteborg är stormförtjust i Volvos stora pekskärm med alla funktioner samlade utan en myriad av knappar och vred.
"Den har ju röstkommando", säger han när jag inte får till det med inställningarna. Och antyder att jag är för gammal.
Ja, men det är i så fall Volvos kunder också. Snittåldern är 57 år. En generation som växte upp med knappar och vred. Långt från pekskärmar och röstkommandon.
Skrattet fastnar i halsen
När Johannes artikulerar så tydligt han kan och vill sänka värmen i stolen, och bilen svarar med att vilja navigera till Baggböle-Brösarp eller någon annan obegriplig ort, börjar Jörgen ändå tvivla.
Och när jag vill navigera till Borgavägen (ett par kilmeter bort), och bilen vill till Borgiavägen i Småland ger han upp.
Då är Volvo inne på en farlig väg
När jag försöker säga "Ring Johannes" och bilen svarar med att det inte finns någon POI (Point of Interest) längs vägen kiknar vi av skratt. Som fastnar i halsen.
Är det här en bil, som ska köras på mörka vintervägar, och där allting ska ställas in på en omöjlig pekskärm eller med röstkommandon som inte tolkas rätt, då är Volvo inne på en farlig väg.
Röststyrning kanske kan bli något. I framtiden. Till dess vill vi gärna ha kvar knappar och vred.
Vi uppskattar också Volkswagens konservativa inställning till hur man startar dieselvärmaren: Med ett tryck på nyckeln. Volvos mer eleganta app, som kan fjärrstarta värmen på obegränsat avstånd är utmärkt. Men gärna kompletterad med en knapp på nyckeln.
Och vi uppskattar särskilt att Volvon drar igång både stol- och rattvärme automatiskt.
Trots sina brister, framförallt form före funktion och en farlig övertro på att pekskärmen fungerar lika bra bakom ratten som i soffan hemma har Volvo med nya V90 befäst, ja förstärkt, sin plats som nummer 1 på vintervägen. En mer komplett vinterbil finns inte.
Varför har vi valt en framhjulsdriven V90 och en fyrhjulsdriven Passat?
För att vi räknar med att just de här två versionerna blir de båda tillverkarnas bästsäljare under 2017. Valet kommer alltså att stå just mellan V90 och Passat i just det här utförandet. Båda blir tjänstebilsfavoriter med sitt pris på 7,5 basbelopp.
Varför har Volvo monterat på tokbiffiga hjul på testbilen? De är dyra, bullriga och framförallt, de flyter ovanpå nysnö och snömodd.
Peter Karlsson, produktchef på Volvo Car Sverige:
"De är bäst optimerade för bilen."
Vad betyder "optimerade". Jo, enligt Volvo är det en sammanvägning av köregenskaper och, håll i er: design! När jag ber om ett mer uttömmande svar får jag detta:
"Våra experter har efter testning konstaterat att de däck, eller ska vi kanske säga hjul, som sitter på bilen är optimala gällande såväl körbarhet som utseende för Volvo V90. De ska alltså ge bästa möjliga komfort och körupplevelse tillsammans med bilens övriga egenskaper."
Det är ju helt fel. Om testbilens 245/45 18 vore mest optimerade skulle ju inte standarddimensionen vara 225/55 17.
Bevare oss för designers! Och krämare! Och dumhet.
Betyg VW Passat:
Köra i snömodd 
Går som tåget. Det beror på ett mycket säkert och tryggt, aningen understyrt chassi, fyrhjulsdriften och testbilens relativt smala däck.
Köra på fast vinterväg
Bra balans, bra anpassat antisladdsystem. Aningen understyrd, vill gå lite för rakt fram i kurvan, men bara ett ögonblick. Sen går bilen dit den ska.
Värme 
Närmare en halvtimme för att få upp värmen är för långsamt, och då har bilen ändå en extra dieselvärmare för 10 000 kronor. Dessutom är värmen känslig för plötsliga temperatursvängningar. Ibland slår det upp imma på både vindrutan och de främre sidorutorna.
Strålkastare
Trots extrautrustningen aktiva led-strålkastare (14 500 kr) är halvljuset bara hyfsat och helljuset på tok för klent. För kort, för smalt, för mörkt. Och helljusautomatiken fungerar dåligt.
Komfort på vinterväg
Stark trea. Bullret är i högsta laget men fjädringskomforten är bra. Dessutom varning för träsmak.
Förarergonomi 
Det mesta sitter på rätt plats. Man hittar knappar och vred utan att ta blicken från vägen. Har man kört en bil från VW-koncernen hittar man rätt. Men varför fyra tryck på olika ställen för att slå på: stolvärme, rattvärme, bakrutedefroster och ytterspegeldefroster?
Helhet
Säker och funktionell, även på vintervägen, trots halvhjärtad satsning på värme och strålkastare. Mycket fina köregenskaper på alla väglag. Motorn är i törstigaste laget.
Betyg Volvo V90:
Köra i snömodd 
Simmar ovanpå snömodden. Det heter ju att "Den som vill vara fin får lida pin". Men är de breda hjul Volvo vill sälja på oss värda ett magsår på E4? (Läs Volvos förklaring i ruta intill.)
Köra på fast vinterväg
Vi har nog aldrig kört en tvåhjulsdriven bil med bättre köregenskaper på isig vinterväg. Volvon styr in perfekt och släpper aldrig taget bak. (Här påverkar knappast däckens bredd.)
Värme
Från minus 28 grader till plus 20 på 12 minuter blankt. Ingen annan bil är ens i närheten av lika effektiv värme. Praktiskt att stol- och rattvärme går i gång automatiskt.
Strålkastare
Mycket starkt och brett halvljus. Helljuset saknar konkurrens, det är extremt vitt, långt och brett. Helljusautomatiken är dessutom den bästa vi provat. Den känner igen gatljus (bländar inte av), den bländar på lika snabbt som man gör det själv efter ett möte och den bländar på helljuset även i skymningen. Bra för att upptäcka vilt och fotgängare. Bra och kontinuerlig anpassning av ljusbilden.
Komfort på vinterväg
Lite för mycket buller och stötighet. Vi gissar att det beror på de breda däcken. Smalare däck kan ha gett bättre betyg.
Förarergonomi
Peka på pekskärmen är svårt i farten. Försöka prata systemet tillrätta är inte heller lätt. Säger man fel missförstår röststyrningen direkt. "Sänk värmen i förarstolen" kan besvaras med "vill du navigera till Brösarp?" eller något lika god dag yxskaft-betonat. (Problemen börjar redan med den överdesignade bilnyckeln. Så stilig att man inte ser var man ska trycka för att låsa upp dörrarna.) Stol- och rattvärme går i gång automatiskt. Bra.
Helhet
Mycket stark femma för värme och lyse. Konkurrenterna ligger långt efter. Och lika stark femma för köregenskaperna på vinterväg. Dessutom riktigt snål. Men dålig förarergonomi (att ha alla inställningar i pekskärmen fungerar inte) och testbilens tokbreda däck drar ner slutbetyget.