Barn bakom ratten, fiskar och vapen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-01-14
En vecka på vägarna i Saudiarabien är en omtumlande upplevelse.
Har du mött någon som kommer körande på fel sida av motorvägen? Jag menar, och tyckt att det var den naturligaste saken i världen? Eller passerat bilar som stannat och parkerat i högra körfältet på samma motorväg? Och tyckt att det var lika självklart?
Eller kanske blivit omkörd på grusvägen av en entusiastisk tioåring i en sliten pickup? En grabb som knappt når upp över ratten trots extra kudde?
Jag har det. Och på något märkligt sätt gillar jag det.
Du kanske inte har blivit stoppad i en rutinkontroll på motorvägen heller, där poliserna ser märkbart skärrade ut och bär skottsäkra västar och har automatgeväret färdigt över axeln när de kollar ditt körkort? För att fem av deras kolleger ett par dagar tidigare sköts ner av en bilist som inte ville stanna. Men som senare, efter en kortare biljakt, själv sköts ihjäl och som visade sig vara nummer sju på listan över eftersökta al-Quaida-terrorister?
Då har du inte varit i Saudiarabien.
Jag kom hem i går morse. Lagom brunbränd och full av intryck. Vi tittade på fiskar i Röda havet utanför Jeddah. Havet är som ett akvarium där vattentemperaturen i januari ligger kring 27 grader och utanför och ovanpå de orörda korallreven simmar fiskar i alla storlekar och färger.
Jag såg resterna av järnvägen som turkarna byggde vid förra sekelskiftet för att lättare kunna invadera landet, men som saudierna med hjälp av hjälten Lawrence av Arabien (du har väl sett filmen?) saboterade och slutligen förstörde.
Jag såg pilgrimerna från hela den muslimska världen på väg till de heliga städerna Mecka och Medina, men Mecka såg jag inte alls, och Medina bara på avstånd med den stora moskéns minareter som blickfång mitt i stan. Båda städerna är stängda för ickemuslimer.
Jag såg huvudstaden Riyadh upp-ifrån den stiliga skyskrapan Mamlakka, Kingdom Towers ”Skybridge” på 99:e våningen. Och stans alla nya shoppingcenter, det ena större än det andra.
Men till andra våningen i Mamlakkas eget flotta köpcentrum fick jag inte komma. Det är ”for ladies only”. Där är slöjan förbjuden och expediterna har inte ens den annars obligatoriska svarta ”abayan”. Och där är landets många prinsessor stamkunder.
Och jag såg landsortsstaden Buraydah nära 40 mil nordväst om Riyadh. En stad som resehandboken Lonley Planet avfärdar på ett par rader och där det enda tipset är att hålla sig inne i bokhandeln Jarir tills man har en chans att lämna stan.
Buraydah är centrum för den mest ortodoxa sunnimuslimska rörelsen. Där ser mutaworna, de religiösa poliserna, till att allt går rätt till. Där fick jag inte ens ta upp kameran ur väskan.
Det var i en poliskontroll utanför den stan som den eftersökte terroristen sköts ihjäl.
Kör kvinnor sämre än män? I Saudiarabien kör de inte alls. Det är förbjudet, och för övrigt även att cykla.
Att cykla anses av korantolkarna som osedligt (att gnugga en cykelsadel mellan benen!) och som en konsekvens av cykelförbudet är det inte heller tillåtet att köra bil.
Under mina veckor i Saudi förklarade plötsligt den nya kungen Abdullah i en intervju i den engelskspåkiga dagstidningen Arab News att han personligen inte har något emot kvinnliga bilförare. Om kvinnans bröder, eller om hon är gift, hennes man, tillåter det borde det gå, sa han. Ett uttalande som även citerades i Aftonbladet.
Mutaworna blev inte nöjda, kan jag berätta. Nej, om kvinnorna började köra bil skulle det kunna leda till de mest gräsliga olyckor.
För en kvinna måste ju lyfta på den del av slöjan som täcker ansiktet för att kunna köra säkert. Och hur skulle det se ut?
Mutaworna menar, och jag håller med, att det skulle vara en trafikfara om karlarna i trafiken blev förhäxade av alla nakna kvinnoansikten som plötsligt skulle blottas bakom bilrattarna.
Räkna med att männen även i fortsättningen kommer att dominera trafiken med sin kreativa form av bilkörning.