Kia vill köra på fina gatan

Golfutmanaren Ceed får svårt att erövra Europa

Vad bidde det då?

Det bidde en tummetott!

Kia ÊŒ79;Ceed, världens åttonde underverk enligt förhandssnacket, är inte mer än en medelmåtta. Komforten är riktigt dålig, medan köregenskaper och kvalitetskänsla ger ett blandat intryck. Och riktigt bra är, hmm, ingenting.

Koreanska biltillverkaren Kia har gjort ett stort nummer av Ceed. Bilen är utvecklad i Europa, för Europa och byggd i Europa. Om det var någon som hade några synpunkter på andra Kiamodeller, utvecklade och byggda i Korea, för att passa hela världens smakriktningar, så skulle nya Ceed representera nya Kia. Bilen skulle utmana klassledare som Peugeot 307, Ford Focus, ja till och med VW Golf.

Och de första rapporterna, efter provkörning i Italien i höstas, var entusiastiska.

Men nu finns bilen i Sverige, och nu har vi kört den på svenska vintervägar. På torr asfalt och våt, i saltslask och på snö, i plus- och minusgrader. Och första frågan är; gjorde inte Kias tekniker det?

På svensk asfalt har Ceed två ljudnivåer: Hög och olidlig. På slät asfalt tränger det in ett markant vägljud i alla hastigheter, och från 90-100 blir det riktigt störande. När motorn belastas ökar ljudet ytterligare och fuktig vägbana späder på ljudet med ett tydligt frasande.

Men på den grova asfalt som är vanlig på Stockholms infarter är ljudnivån direkt plågsam.

Gropar och brunnslock känns

Fjädringskomforten är inte heller bra. Trots att Ceed är en helt nykonstruerad bil påminner fjädringen om den äldre kusinen Hyundai Elantra, den är hård när den ska vara mjuk och mjuk när den ska vara hård.

Gropar i asfalten går inte spårlöst förbi, asfaltskarvar och brunnslock ger sig tillkänna med eftertryck.

I kurvor däremot, där man skulle uppskatta lite styvhet, är chassit förvånansvärt svampigt. Bland annat ger bakaxeln på tok för lite stöd för sidkrafter.

Styrningen, som har elektrisk servo, är dessutom helt utan känsla. Man brukar säga att styrningen ska ”tala till föraren”, för att vidarebefordra information från vägbanan. I Ceed är styrningen i det avseendet knäpptyst.

På krokiga vintervägar i Roslagen visar Ceed två ansikten. Överstyrd och understyrd. Först bär sig bilen

märkligt åt, den överstyr kraftigt i kurvorna, samtidigt som antisladdsystemet griper in. Esp, som är standard, bromsar ner farten extremt mycket, efter ett par sladdar står bilen nästan still. Men det märkliga är hur antisladdsystemet tvingar ut bilens bakända.

Antisladd förstör chassit

Med esp urkopplat är bilen däremot just så förutsägbar och trygg som jag vill att en bil ska vara. Den plogar lätt med framhjulen, men håller baken i styr. Ett halvhyfsat chassi förstörs alltså av ett dåligt programmerat antisladdsystem.

På en vanlig sliten svensk landsväg är Ceed nervös rakt fram. Den spårar hit och dit och riktningen måste ständigt korrigeras.

Värme och ventilation verkar inte heller utprovat på våra breddgrader. Trots att motorn når sin arbetstemperatur rätt snabbt tar det evigheter innan värmen får full effekt. Och värmen i stolarna (extrautrustade med läder i testbilen, 9?000 kr) dröjer lika länge.

Materialvalen inne i bilen ger ett blandat intryck även de. Instrumentbrädan är täckt med en behagligt mjuk plast, men detaljer som ”mössan” över hastighetsmätaren och dekorationerna i mitten liknar gammal öststatsplast (från ett slovakiskt fyndlager?).

Känslan i vissa reglage, till exempel blinkersspaken, är inte heller i topp.

Förarmiljön känns rätt, definitivt europeisk med de flesta knappar och vred på rätt plats men sikten från förarplatsen är inte 100 procent. Inte snett bakåt, och faktiskt inte snett framåt heller där backspegeln och vindrutestolpen hindrar sikten.

Vindrutetorkarna värms sent

Och i mörker försämras sikten av de riktigt dåliga strålkastarna (gäller halvljuset, helljuset är aningen bättre), som dessutom saknar lykttvätt.

En sorglustig detalj är vindrutetorkarna som i sitt viloläge aldrig nås av vindrute-defrosterns värme. Därför har Kia tvingats lägga in en speciell värmeslinga för att mjuka upp torkargummit! Men det gäller att trycka in värmeknappen i god tid för att torkarna ska göra sitt jobb.

Riktigt bra är däremot de stora förvaringsfacken, att ratten kan justeras

ordentligt, att framstolarna är bekväma. Och att passagerarkrockkudden kan kopplas ur (med nyckel), nu går det att ha småbarnen fram. Klangen när dörrarna stängs är också en positiv överraskning.

Garantier med tvivelaktigt värde

Baksätet är rymligt och hör till klassens bättre. Man sitter högt, har fin sikt, gott om utrymme, men stoppningen är i hårdaste laget.

Bagagerummet är prydligt och hör till de rymligare i klassen.

Kia har gjort ett stort nummer även av garantierna. Fem års nybilsgaranti och sju på motor och växellåda.

Frågan är väl hur många som kommer att kunna utnyttja garantierna. Kia kräver att bilen servas på auktoriserade Kia-verkstäder för att garantin ska gälla. Och när det gäller motorgarantin ingår den oftast i vanliga bilförsäkringen.

Läs också:

Robert Collin