”En svensk polis kan inte göra fel”
Publicerad 2015-12-22
Två trafikmål. Två åklagare. Och ingen av åklagarna verkar begripa vad de håller på med. Eller förstår de mer än man tror?
Den ene får hand om en dödsolycka som inträffar söndagen den 18 oktober på E4 vid Hudiksvall. En lastbil kör ut från en p-ficka och en personbil kör rätt in i släpet.
Åklagaren Peter Olofsson i Gävle misstänker lastbilsföraren för grov vårdslöshet i trafik, grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada.
Personbilsföraren som kört rätt in i lastbilssläpet, och som haft över 400 meter siktsträcka och över 15 sekunder på sig att upptäcka lastbilen (om han körde i max tillåten hastighet, 100 km/tim, ännu längre tid om han körde långsammare) misstänks inte för någonting.
Om personbilen kört in i lastbilens hytt, när den var på väg ut från p-fickan, eller i sidan, ja då hade jag också gissat att lastbilen kört ut på E4 utan att lämna företräde, men när personbilen kör i baktill på släpet, när lastbilsekipaget redan är helt ute på vägen och redan hunnit köra ett tretiotal meter, ja då undrar jag hur det ligger till.
Lastbilsföraren som är från Estland grips och anhålls.
”Det där vet du inget om”
När jag frågar åklagaren om han inte även misstänker personbilsföraren för vårdslöshet svarar han nej, "det finns bara en misstänkt". När jag frågar honom om inte fyra hundra meter och 15 sekunder borde vara tillräcklig sträcka och tid att stanna svarar han "Det där vet du inget om. Hur kan du veta var personbilen kom ifrån, eller hur fort han körde?" ... "Det finns en misstänkt men vill du skriva något annat för att sälja lösnummer är det din sak." Och som slutkläm, "Det ska bli intressant att se om du citerar mig korrekt."
Polisen Roland Johansson i Hudiksvall som utreder olyckan och som bott många år intill olycksplatsen säger däremot att lastbilsföraren knappast kunde ha gjort på något annat sätt. Han körde ut med sin 17 meter länga lastbil med 12 ton last på påhängsvagnen när han inte såg någon bil komma söderifrån. Medan personbilsföraren, som körde en Volvo S80, säger i förhör med samma polisman att "han inte upptäckte lastbilen förrän det var fem meter kvar. Och då var det för sent."
Kvinnan i passagerarsätet fram dödas när personbilen kör in under släpet och taket på hennes sida trycks ner.
Olika teorier om att den ene eller den andra föraren bländats av solen stämmer inte. Om personbilsföraren höll maximalt tillåtna 100 km/tim hade han 15 sekunder och 400 meter på sig att upptäcka lastbilen. Samma sak säger ett vittne som kom som andra bil till olycksplatsen. Hon säger till polisen: "Jag såg lastbilen hela tiden."
Jag var själv på olycksplatsen dagen efter olyckan och sen igen ett par dagar senare. Och jag mätte siktsträckor och tog tid. Hur åklagaren kan påstå att det bara finns en misstänkt är svårt att förstå.
Förundersökningen lades ner
Det andra fallet handlar om polisbilen som körde rätt in i en folkmassa på Medborgarplatsen i Stockholm på valborgsmässoafton.
Polismannen misstänktes för vårdslöshet i trafik, men efter ett halvårs utredningar lade åklagare Håkan Roswall ner förundersökningen.
Samma sak, allt tyder på att polisen kört för fort och bromsat för sent, men enligt devisen att "en svensk polis inte kan göra fel" la åklagaren ner.
Hur kom han fram till det?
Jo, genom att göra tolkningar och dragningar och som får mig att tappa förtroendet för svenskt rättväsen.
Det här är vad som hände:
På valborgsmässoafton körde en polisbil rätt in i en folkmassa på Medborgarplatsen i Stockholm. Sex studenter skadades.
Efter förhör med 50 vittnen och ett antal kolleger till polismannen och en teknisk undersökning av olycksbilen, tillsammans sex månaders utredningsarbete, la åklagaren Håkan Roswall ner förundersökningen om vårdslöshet i trafik och tjänstefel mot den polisman som körde polisbilen.
Jag läste nedläggningsbeslutet när det blev känt för Aftonbladet den 20 oktober, ringde ett par snabba samtal, och skrev i all hast en krönika när jag åt middag på en hamburgerrestaurang i Sundsvall.
Jo, det gick lite snabbt, där på Max, det ber jag om ursäkt för. Och bland de nära två hundra mejl jag fick kom en hel del från poliser som kände sig både kränkta, arga, sorgsna och rent av påhoppade. Flera klagade på dålig faktakoll.
Att texten senare blev snudd på viral med långt över 6 000 delningar på facebook, gjorde att ännu fler poliser hörde av sig.
Fyra poliser säger samma sak
Nu har jag haft lite mer tid på mig för den faktakollen som så många poliser efterlyst i sina mejl.
Åklagaren lägger alltså ner förundersökningen för att de 50 personer som var på plats och som förhörts efteråt inte kunde ge en samstämmig bild av förloppet, "vittnesmålen spretar".
Åklagare Roswall tar dock fasta på ett vittnesmål om att bilen plötsligt blivit utan bromsverkan, och att majoriteten av vittnena säger att polisbilen haft både blåljus och sirener i gång.
I motsats till de "spretiga" utsagorna från dem som var på plats, har åklagaren fyra identiska vittnesmål från fyra andra poliser om att polisbilen tidigare tappat bromsverkan på samma sätt, och att samma sak enligt de fyra poliserna även hänt med andra av polisens Volvo V70. Dessa identiska vittnesmål har enligt åklagaren stort bevisvärde. Just för att de är samstämmiga och "inte spretar".
Åklagaren stödjer sig också mot ett uttalande från Volvo om att låg batterispänning kan ha satt abs-funktionen (de låsningsfria bromsarna) ur funktion.
En expert inom polisen säger också att bilens bromsbelägg inte var Volvo original. Åklagaren citerar honom: "Han säger att sådana belägg slits 30 - 50 procent snabbare."
Slutligen skriver åklagaren att "Den korta filmsekvens som varit tillgänglig på en mediahemsida inte har kunnat tillföra utredningen något av betydelse."
Videon avslöjar
Om vi börjar från slutet så anser jag tvärt emot åklagare Håkan Roswall att den film som Aftonbladet publicerade direkt efter olyckan på Medborgarplatsen ger mycket information. Man ser att både fram- och bakhjulen snurrar under hela inbromsningen, vilket visar att de låsningsfria bromsarna gör sitt jobb som de ska. Man ser också att bilens framdel är kraftigt nertryckt medan bakdelen reser sig, det tyder på en kraftig inbromsning. Alltså ett skolexempel på en kraftfull inbromsning med låsningsfria bromsar. Den som tittar extra noga ser också att bilens framdel trycks ner allt mer, vilket kan tyda på att föraren påbörjat inbromsningen väl sent.
Filmen visar också att bilen inte hade vare sig sirener eller blåljus inkopplade. En polisbil kan köra med enbart blåljus, men inte med enbart sirener. Därför hör sirenerna på filmen till en annan polisbil.
Just den här modellen av Volvo V70 har blåljus fram, i ytterbackspeglarnas nederkant och i bakre kofångaren. Polisbilens front syns inte på filmen, men både sidan och bakdelen. Men inga blåljus. Alltså: Varken sirener eller blåljus.
Samma som original
Åklagaren skriver också att "Enligt polismyndighetens fordonsredogörare (som deltagit i förundersökningen, min anm.) slits dessa belägg 30-50 % snabbare än originalbelägg. Ökar slitaget på beläggen ökar också värmeutvecklingen vid inbromsningar." (vilket skulle leda till sämre bromsverkan enligt ett tidigare resonemang.)
Jag vet inte var polisens expert fått tag i den informationen.
Polisen i Stockholm har haft ett avtal med Mekonomen om service och underhåll på polisbilarna sedan fyra år. Mekonomen köper sina bromsbelägg hos den tyska tillverkaren ATE som är en av världens ledande tillverkare av kompletta bromssystem och som också levererar Volvos originaldelar.
ATE skriver på sin hemsida att de bromsbelägg de säljer till fristående verkstäder är till 100 procent identiska med original.
Det finns inte en enda sakuppgift i åklagare Håkans Roswalls nerläggningsbeslut som är sakligt, sanningsenligt eller ens trovärdigt. Och det efter ett halvårs vittnesförhör och tekniska undersökningar av polisbilen.
När Håkan Roswall påstår polisbilens bromsar kanske inte fungerat och lägger ner förundersökningen mot polismannen är det så grovt och så flagrant likt myndighetsmissbruk att jag måste fråga om han medvetet skyddar polismannen.