Nubira, en bil som inte har i Sverige att göra

Nubira vill vara ett lågprisalternativ i den populära Golfklassen och affärsidén är att proppa den full med elektroniskt lulllull och jämföra med betydligt dyrare bilar.

Men en regnsensor som inte kostar en tia i tillverkarledet, och komfortprylar som automatisk luftkonditionering eller elfönsterhissar kan aldrig kompensera att mycket av de tunga komponenterna borde ha skrotats för länge sedan. 1,6-litersmotorn är rå i tonen och törstig som få, men så är det också en Opelmotor med rötterna i 1970-talet.

Bottenplattan, en bils överlägset dyraste investering, påstås vara ny, men känns inte så. Bilen är hård när den borde vara mjuk och mjuk när den borde vara hård.

Nubira är på tok för mjuk i kurvorna och kränger så man blir sjösjuk. Köregenskaperna är vaga och styrningen utan skärpa. På dålig asfalt, brunnslock eller andra ojämnheter visar Nubira däremot sin hårda sida och det hoppar och stöter. Det enda som verkar nytt i bottenplattan är att ratten är ställbar både i höjd- och längsled, en finess som numera är självklar i Europa men inte i Asien.

Plastmaterialen inne i bilen är av spinkig kvalitet. I en del knappar och reglage känns materialen som sån där tunn plast som används som emballage.

Ljudnivån är anständig fram, men dålig bak där mycket ljud tränger in.

Jag kan inte komma på en enda anledning att välja Daewoo Nubira framför någon annan kombi på den svenska marknaden.

Fakta/Daewoo Nubira 1,6 kombi

Robert Collin