Den ”dåliga smaken” är Volvos röda skynke

Släpp taget – vedboden kan bli succé

En färgrann kräfthatt på en Bang & Olufsen-högtalare. En neongrön Bruno Mathsson-fåtölj med klädsel i fejkleopard. Alice Cooper på Operan. Visst finns det kombinationer som inte passar. Eller åtminstone, som vi inte är vana vid.

Den goda smaken – och den dåliga.

Eller kanske inte dåliga, men folkliga, på gränsen till vulgära. (Jo, vulgär betyder just folklig. På de lärde männens latin.)

Volvo är just så där sober. Prydlig. Blond. Ta den tunna mittkonsolen i S40 som Volvos formgivare är så stolta över, skandinaviskt sparsmakad.

Inget sticker ut. Ingen blir upprörd. Det är former som åldras med behag och som står sig i alla tider. Amazon, lika vacker i dag. Den första folkhemskombin, 244, blir aldrig omodern i formen.

Men så har vi vedbodtrimmarna. De är en svensk folkrörelse som aldrig stelnar, som alltid hittar nya uttryck för skaparviljan.

De bygger om Duetter till Epa-traktorer. Sänker taket på Amazoner. Kapar ett par fjädervarv på 740.

De klär säten med vinröd plysch. Sågar upp hål i hatthyllan för högtalarna. Trimmar motorerna på det sätt som är gångbart för dagen.

De lägger ner massor av tid och energi på sina byggen, men de lägger också ner massor av pengar hos Biltema, Primexxa, Mekonomen och andra bildelsfirmor.

Vi kallar dem ”bilburen ungdom”, ser dem i bästa fall över axeln, i värsta fall vill vi inte ha med dem att göra alls. En del är till och med rädda för dem.

Nu pratar fina, prydliga Volvo om en ny målgrupp, om unga par och singlar. Förut var det bara familjer, nu vill Volvo sälja bilar även till yngre köpare.

Men ”bilburen ungdom”? Nej, för allt i världen! Nej, det är de där fina ungdomarna som köper Bang & Olufsen, Bruno Mathsson-fåtöljer och som går på Operan Volvo vill åt. För det är där pengarna finns. Tror Volvo.

Sema-mässan i Las Vegas (läs om den på sidorna 4–9) visar att Volvo har fel. Besökarna på Sema såg mer ut som bilburen ungdom än som operafreaks och de har hur mycket pengar som helst! Marknaden för ombyggda bilar omsätter 40 miljarder dollar varje år i USA. Ofantliga 300 miljarder kronor.

De där fina ungdomarna är alldeles för få för att få upp Volvos volymer. Och det anar, motvilligt, även Volvo. Därför bad man tre bilbyggare göra varsin custombyggd C30 för att ställa ut på den megastora Sema-mässan som drar besökare från hela USA och som blir omskriven i alla amerikanska biltidningar.

Volvo krävde att bilarna skulle vara lika säkra som i original och att byggarna inte skulle avlägsna sig allt för mycket från Volvos mittfåra.

Men dagen före Sema-premiären fick Volvos ledning och projektledningen för C30 stora skälvan. Fick verkligen en Volvo se ut så här?

Det var snubblande nära att en av bilarna, den med måsvingedörrarna, skulle stoppas och inte visas alls. Och den gula racerbilen från Evolve var inte bättre. Volvo skämdes.

Bara den tyskbyggda snowboardbilen fick ett försiktigt gillande. Men så var den också till förvillelse lik det skandinaviskt blonda originalet?...

BMW och Mercedes har helägda trimföretag som gör riktigt utflippade bilar, utan att någon behöver skämmas. Volvo måste lära sig av de framgångsrika tyskarna, annars fortsätter det tröstlösa ”på stället marsch”.

För tio år sedan bönade och bad USA-importören Volvo North America om kromade fälgar till S80. Göteborg sa bestämt nej. Det var alldeles för vulgärt! Det tog tre år innan Hisingen gav med sig.

Under tiden växte de andra lyxbilstillverkarna från Tyskland och Japan så det knakade i USA. Med kromfälgar och emblem i guld och annat som amerikanerna gillar.

För nöden har ingen lag. Om Volvo vill öka produktionen till hägrande 600 000 per år duger det inte att gå omkring med näsan i vädret och spela fin.

Då gäller det att lära sig av Sema och av ”bilburen ungdom”. Där finns pengar och en hel del riktigt god smak.