Nu äter riktiga jänkare sushi

"Alla förstår att slutet närmar sig för monstertruckarna, utom jänkarna själva"

Det stod en pickup i Hondas monter i Detroit förra året. Den såg inte märklig ut, och det var inte många biljournalister som la märke till den bland alla kromlister och hästkrafter i montrarna runt omkring. Jag skrev ”Den här pickupen från Honda är kanske mässans viktigaste bil!”.

När bilsalongen öppnade i år fick Honda Ridgeline utmärkelsen ”Truck of the Year in North America 2005”.

Ridgeline skiljer sig från alla andra pickuper i USA. Den är inte en rambyggd truck utan personbilsbaserad, precis som de importerade stadsjeeparna. Det betyder bättre kör-egenskaper, komfort, utrymmen, krocksäkerhet, tja, bättre allting.

I år tittade jag på en annan bil i en annan japansk monter. Toyotas stora familjebusskoncept F3R. Jag vet inte hur många journalister som brydde sig särskilt, för den såg inte så märkvärdig ut bland alla kromlister och hästkrafter i montrarna runt omkring. Men jag tror att den var mässans viktigaste bil.

Trots att, eller kanske just för, att familjebussarna är stendöda i USA. Bara de som absolut måste skaffar en. Och nu när många stadsjeepar är sjusitsiga minskar de som måste.

Har du fler än tre ungar skaffar du en biffig stadsjeep och känner dig som King of the Road och behöver inte alls skylta med att du är en myspappa med barn och familjeplikter.

Mässans tredje dag när det börjat lugna ner sig och många journalister åkt hem råkade jag på Wayne Cherry när han stod och tittade på en ”cross- over” från Accura.

Wayne Cherry är General Motors legendariske designchef som just pensionerat sig efter nästan ett halvsekel på GM.

Jag frågade vad han tittade på, och varför och sen pratade vi en halvtimme om andra bilar och så frågade jag honom om Toyota F3R.

Nej, han var inte imponerad.

– Familjebussar är stendöda, sa han.

– Ja men, sa jag. Om bensinen fortsätter att vara en bristvara och priset stiger i USA och amerikanarna inte har råd med sina törstiga jättejeepar, kommer de inte att överge dem då, och söka sig till snålare och mer utrymmeseffektiva bilar?

– Nä, sa Cherry. Just nu är det en svacka och lite svårt att sälja stora bilar, efter Katrina och så, men det går över. Vi gillar stora bilar. Så kommer det alltid att vara.

Jag gick därifrån och funderade på hur lång tid det ska ta innan amerikansk bilindustri vaknar upp.

Alla förstår att slutet närmar sig för monstertruckarna, utom jänkarna själva.

Du kan läsa mer om F3R på sidorna 4–5. Bilen är stor och har massor av självförtroende. Om ett par år står den färdiga produktionsbilen i Detroit och jag skulle bli förvånad om den inte väljs till ”Car of the Year in North America”, så där 2008.

F3R har mer utrymme än vilken stadsjeep som helst, men bränsleförbrukning på max 70 procent av motsvarande jeep. Om den har hybriddrift, som konceptet, stannar förbrukningen på drygt hälften.

Alla japanska biltillverkare har design- och utvecklingskontor i USA. En del har flera. Ett i Kalifornien dit nya trender når först, en del även i Detroitområdet dit trenderna når sist men där alla underleverantörer finns och där konstruktörer och designers har många träffytor.

Japanerna bygger bilar som går att sälja. Toyota Camry är Amerikas mest sålda personbil. Inte för att den är billig, för det är den inte. Och inte för att den är trendig, för det är den definitivt inte, utan för att den prickar rätt in i ett segment av den amerikanska folksjälen.

Vad har GM, Ford och Chrysler att erbjuda i klassen? Ingenting.

För tjugo år sen när japanerna knappt etablerat sig i USA och knappt fanns mer än på Västkusten, fnös de tre stora i Detroit att japanska bilar bara attraherade bögar. I stället för att försöka begripa tog jänkarna till sig uttrycket – och skapade bakrutedekalen – ”Real men don’t eat sushi”.

I dag ”äter alla jänkare sushi”. Och amerikansk bilindustri står med konkursen runt knuten.

SIGNALER

Robert Collin vet när det slår om.

Robert Collin