Robert Collin testar Kia Rio

Oharmonisk, luktar plast och kränger – men det är i alla fall för mörkt för att se eländet

Karnevalstämningen i Rio vill inte infinna sig. Däremot ett illamående som bara blir värre.

Till slut måste jag stanna och få luft.

Så länge Kia bygger bilar som Rio är europeisk bilindustri inte hotad.

Rio är ungefär stor som en VW Polo och ser bra ut, konventionell utan att vara slätstruken.

Men chassit är sämre än jag föreställt mig. Det känns som om bilen står på tå i kurvorna, som om det yttre framhjulet styr in för mycket och liksom viker sig under bilen.

Samtidigt vill bakaxeln sladda ut och det är mer än tur att antisladdsystem ingår i standardutrustningen.

Rio kränger omåttligt och liknar Hyundai Elantra. Risken är ju stor att det är samma chassikonstruktörer som jobbat med båda bilarna.

Vaggar och vickar

Men långt innan bilen börjar överstyra i kurvorna, i långt lägre hastigheter, kommer illamåendet. Anledningen är att bilen rör sig oharmoniskt på vägen.

Den vaggar och vickar och kränger och även på relativt raka vägar kommer åksjukan.

Alltså redan när jag kör själv. När jag provar att sätta mig i baksätet blir det ännu värre. Att bilen luktar starkt av plast gör inte saken bättre (undrar för övrigt hur hälsosamt det är att dra i sig alla polyaromatiska mjukgörare?).

I skymningen börjar jag ana att strålkastarna är klena. Därför tar jag en tur när det blivit riktigt mörkt. Börjar med att åka till macken och torka av lyktglasen så att de är helt rena (nej, lyktrengöring finns inte, inte ens som extrautrustning!), sen kör jag ut gamla vägen från Norrtälje mot Kapellskär.

Svagt halvljus – uselt helljus

Halvljuset är mycket svagt. Det lyser kort, smalt och med en gul färgton som skulle passa som stämningsbelysning. Att köra i 70, som vägen är skyltad med, känns inte seriöst.

Helljuset är inte bättre.

Sen kör jag ut på E18 och improviserar ett helljustest; jag låter helt enkelt bli att blända av när jag får möte. Första bilen blinkar inte tillbaka, inte andra.

Sen kommer det verkliga elddopet – en långtradare. Nej, han blinkar inte heller, och inte nästa! Världsrekord i undermåliga strålkastare!

Törstig knattemotor

Bränsleförbrukningen under en veckas körning talar inte heller till Rios fördel.

Den lilla, och i och för sig pigga och trivsamma 1,4-litersmotorn drog 0,9 liter milen blandad körning. Det är mer än en normalstor familjebil med betydligt större motor, och 50 procent mer än Kia anger (0,62).

Det enda jag inte provade var att krocka. Och jag tror inte att jag är sugen i den bilen.

Rio har sex krockkuddar, men hur ser själva karosstrukturen ut? Det är det ingen som vet, men Kias tidigare bilar visar inga meriter.

Kia tänker bli stort i Europa. Och Rio är med på min lista över kandidater till ”World Car of the Year”. Men en så dålig bil var länge sen jag körde.

"Baksmälla efter sambagung i Rio"

Robert Collin