Vi Svenssons är de riktiga trafikdårarna

Robert Collin

Vilka är det som orsakar olyckorna i ­trafiken? Rattfyllon? Knarkare? Unga grabbar som spelar Allan? Senila gamlingar? Eller allmänt kriminella?

Jo visst, de här grupperna är överrepresenterade i statistiken. Men ändå, de är ju så få. Så det måste vara några andra som är ännu farligare.

Och det är såna som du och jag. Vanliga Svensson, som egentligen försöker göra allt rätt.

Men som plötsligt gör fel. Den mänskliga faktorn, sa man förr. Slarv, säger vi nu.

Vi är många som slarvar, därför fortsätter vi att krocka.

Det spelar ingen roll hur många fart­kameror Vägverket sätter upp, eller hur ofta polisen är ute med lasern.

Slarvet kommer de inte åt.

Slarvet, det måste vi ta hand om själva.

Genom att inse att körningen kräver all koncentration. Det går inte att drömma sig bort, tänka på annat, tro att bilen kör utan att vi behöver engagera oss.

Läs ett sms, och bilen kör flera hundra meter utan att du har kollen. Vänd dig om till ­ungarna där bak som börjat bråka igen – och du har ­ingen aning om vad som händer framför bilen. Byt kanal på radion, eller cd-skiva, eller leta rätt på snusdosan...

Du är nykter, kör inte för fort, är inte ­senil och saknar hävdelsebehov. Ändå smäller det.

Förvånad?

Knappast. För alla, absolut alla, har varit med om situationer när det varit nära ögat. När bilen kommit över mittlinjen eller ut i kantgruset eller nära­på kört in i bilen framför. Just för att tanken var någon annanstans.

Och många har krockat av samma skäl. Men få erkänner. Kanske inte ens för sig själva.