Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Nisses statistik är tydlig – högre hastighet dödar inte fler

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-01

Nils-Göran och jag brukar träffas och äta lunch och prata om sånt som är viktigt. Bilavgaser och miljö, det är han duktig på, eftersom han driver ett företag som just mäter avgaser, motorernas miljöpåverkan, effekter och vridmoment.

Men Nils-Göran är småföretagare och entreprenör också, så vi brukar prata om den lille företagarens förhållande till byråkrater och myndigheter. Och så är han bilist, så vi brukar halka in på vårt gemensamma favoritämne, den enfaldiga hastighetsövervakningen.

Senast vi träffades hade Nisse en lista med sig, en lista på allt som är farligt och som man kan dö av. Allt från mord till sjukhussjukan, från rökning till sorkfeber. Och han hade siffror på allt. Hur många mördas varje år, hur många drunknar, hur många dör i sjukhussjukan.

När jag ögnat genom listan började jag fundera på varför de som drabbas av harpest inte har en lika stark lobbyorganisation som de som drabbas i trafiken?

Är det egentligen rimligt att vi har en nollvision i trafiken, en nollvision som kostar miljarder genom att sänka hastigheten i näringslivet (jo, transporterna är en viktig del av det svenska näringslivet), och som drabbar enskilda hårt när de efter en, kanske ofrivillig och omedveten, fortkörning blir av med körkort och försörjningsmöjlighet i två månader.

Värst tycker Nisse om hastighetsövervakningen på motorvägarna. Den har inget berättigande alls.

Och hans statistik är omtumlande.

Nisses siffror visar att det dör 274 personer i Sverige varje dygn. Så många liv skördas i trafiken först efter drygt ett halvår. Och här är ett axplock ur statistiken:

33 personer dör varje dygn i hjärtinfarkt. Det är 21 gånger fler än som dödas i trafiken totalt, och 253 gånger fler än som dör på motorväg. (Varför ägnas så mycket energi åt att jaga fortkörare på motorvägen, undrar Nisse, och jag instämmer, när sjukvården inte har råd med större resurser för att rädda folk från hjärtinfarkt?)

16 personer dör varje dag av alkoholskador, rökning och lungproblem dödar 10. Det är 126 respektive 84 fler än som dör på motorvägen. Var finns resurserna för att rädda alkoholister och rökare? Det är 42 gånger vanligare att dödas av läkemedelsbiverkningar än på motorvägen. Självmord dödar också 42 gånger fler än motorvägstrafiken.

Tidningarnas debattsidor skriker efter resurser för att rädda ungdomar som vill begå självmord, men de som behöver hjälpen saknar tung förankring hos myndigheter och politiker. Självmorden snarare ökar än minskar samtidigt som trakasserierna mot harmlösa fortkörare på motorvägen intensifieras.

Nisse anser att hastigheten på motorvägarna bör höjas, gärna till 130. Hans siffror visar att länder med högre hastighet, eller till och med fri fart, inte har fler olyckor än Sverige. Och han vill inte höja farten för att glädja snabbåkare utan för att förbättra den svenska ekonomin.

Nu när Vägverkets byråkrater även väger in miljöskäl för att slippa höja farten och för att få fortsatt mandat att trakassera fortkörare undrar Nisse varför det är så tyst om miljöfarorna i Stockholms tunnelbana. Politiker och tjänstemän vet sedan många år att tunnelbanetågen drar med sig stora mängder hälsofarligt stoft in på stationerna men gör ingenting åt det. I stället jagar man Stockholms bilister med biltullar, sänkta hastigheter och dryga böter eller indraget körkort för minsta förseelse.

Nisse har samlat statistik i flera år. Det är ruggig läsning som inte lämnar en bilist oberörd.

Vi avslutar med en kopp kaffe där på pizzerian i Rönninge. Och funderar på om kamporganisationen mot harpestens och sorkfeberns spridande någonsin kommer att väga lika tungt som Vägverkets bilfientliga tjänstemannakader.

PLUS

MINUS

Robert Collin

Följ ämnen i artikeln