Alkolåset är ingen lösning på Svenssons alkoholvanor
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-15
Hemmanet ligger i Norrlands inland, på gränsen till Lappland och strax innan asfalten tar slut. Det är där man på vintern kan testa bilar på Gåraträsksjön och på sommaren ha chansen att se björn. Jag såg en björnhona med unge veckan efter midsommar, de höll på med något i diket bara dryga tio meter från bilen. Men det är inte det jag ska skriva om, utan om alkoholvanor bortom all reson och alkolåsutredningar bortom all verklighetsanknytning.
Det var en i Östibyn som skaffade alkolås till bilen. Han körde ofta rattfull, och det gick ju bra tills polisen tog honom. Men då var alkolås en förutsättning för att kunna fortsätta köra till jobbet i samhället sju mil bort.
Men problemet är ju att bilen inte fungerar när han har druckit. Då tar han traktorn när han ska ta en sväng. Eller tog. För han drunknade på midsommarafton. Det stod om det i rikspressen, en kort notis: ”45-årig man drunknade under båttur.”
Jo, han kom där på traktorn på grusvägen ner mot Mon. En granne såg honom vingla fram och försökte övertyga honom att en båttur inte var någon bra idé, men mannen skulle nödvändigt över till andra sidan sjön. Grannen skyndade att skaffa hjälp, och när fler grannar kom ner mot sjön hörde de båten en bit ut, men sen dog ljudet och när de såg båten låg den uppochner.
När de rodde ut hade mannen med alkolås i bilen redan drunknat. Samtidigt med dramat på sjön lövades Logen i byn för dans och unga och äldre milsvida ifrån var på väg till sommarens stora fest.
Den unge kyrkvaktmästaren dansade som aldrig förr. Tills det snurrade till i huvudet och han föll baklänges som en fura.
Blodet forsade, men sen han bandagerats av hjälpsamma damer på Logen fortsatte dansen.
Fast inte så länge. Han blev yr, blek och tappade balansen igen och då tillkallades ambulansen från stationen nästan tio mil bort.
Den var framme på mindre än en timme och den vid det här laget medvetslöse kyrkvaktmästaren bars ut på bår.
Nu skulle han till den lilla sjukstugan i samhället, en tur på ytterligare nära en timme. Men bara minuterna innan ambulansen lämnade Logen hade sex ungdomar kört i väg från dansen. Den sjuttonårige föraren var kraftigt berusad och tog det försiktigt. Han körde sakta men inte riktigt stabilt.
När ambulansen närmade sig bakifrån i god fart höll 17-åringen ut till höger. Ambulansföraren trodde att bilen framför lämnde fri väg, men 17-åringen hade aldrig sett någon ambulans. Han höll ut till höger för att kunna göra en fin vänstersväng in på en gårdsuppfart.
Ambulansen rammade personbilen och fortsatte ner i diket och in i en stolpe.
Den stackars kyrkvaktmästaren kastades ur båren och slog sitt huvud ännu mer.
Nio personer skadade, de flesta kraftigt berusade, nu tillkallades fler ambulanser och helikopter.
17-åringen klarnade till och började fundera på sin alldeles färska jaktlicens, hur skulle det gå med älgjakten? Och körkort, var det ens att tänka på?
Och kompisen som lånat ut pappas bil till den unge föraren kände sitt körkort hänga löst och de andra passagerarna med färska körkort var lika osäkra på sin framtid som bilförare.
Bara kyrkvaktmästaren var lyckligt okunnig om uppståndelsen.
Tills han vaknade upp på lasarettet tjugo mil bort med en massa slangar i armarna och en ung läkare framför sig.
Vad gör jag här, frågade han, och tänkte på dopet nästa dag. Jag måste hissa flaggan utanför församlingshemmet!
Så när läkaren gått sin väg ryckte han ut slangarna och liftade hem i sommarnatten.
Flaggan kom upp som den skulle. Men glädjen ville inte riktigt infinna sig den där midsommardagen i Östibyn.
Och det krävs mer än en alkolåsutredning för att komma tillrätta med svenska folkets alkoholvanor.