Land Rover - järnladyn

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-06-05

Tidlöshet är Land Rovers främsta kännetecken. Det är svårt att hitta skillnader mellan årsmodellerna. Den här Defendern är ny, men skillnaden mot en 110:a från 70-talet är hårfin.

Självklar. Orubblig. Tidlös.

Det spelar ingen roll hur många nya glittriga varianter på terrängtemat som dyker upp i försäljningshallarna, brittiska Land Rover kör över dem allihop.

Glufsar i sig metalliclackade skärmbreddare, kromade frontbågar, plaststötfångare, antenner och spröt. Hostar till och spottar ut dem. Land Rover står stadigt över dagens tilltramsade 4WD-mode.

Men ursprunget har sitt pris. Komforten går att jämföra med en jordbävning uppemot 5 på richterskalan. Det här är INTE en bil att åka långt i, snarare en traktor med flera sittplatser och tak.

Den som väljer det här äventyrsåket får räkna med en del trubbel, på brittiskt bilmanér är Land Rover notoriskt opålitlig. Positivt är ändå att allt på bilen, precis allt, går att reparera. På en Land Rover byter man inte grejer, man lagar.

En kultförklarad bil som den här ger nästan alltid pengarna tillbaka, men priserna har på senare år rakat i höjden. Med lite envishet går det fortfarande att hitta tidiga sjuttiotalare för tjugofem ”papp” – duktigt patinerade, buliga och väderbitna. Men vad vore mer fel än en Land Rover i möbelskick?

Se upp med: Allt! Oljeläckage från motor, växellåda, fördelningslåda – allt som innehåller olja. Bromsarna är ett gissel. Rost i ramen.

Diverse elfel är standard.

Följ ämnen i artikeln