Saab 9-5 håller spänsten

Ett lok på rätt spår

Saab 9-5 är i riktigt god form.

Den hårdspacklade nosen antyder modellens ansenliga ålder, redan åtta år, men spänsten är det inget fel på.

Många yngre förmågor får det svårt att hänga på, vare sig det gäller autobahn eller krokig landsväg.

Det är som den där tv-reklamen för pensionssparande, det går att åldras utan att tappa skärpan. När det gäller Saab 9-5 har formen faktiskt blivit bättre med åren.

Gammal redan från början

Bilen presenterades 1998, men tekniken var gammal redan från början. 9-5 är byggd med teknik från den Opel Vectra-modell som kom 1995. Redan från början var Vectra en medelmåtta i mellanklassen. Att bygga en lyxbetonad och betydligt större och tyngre bil på den bottenplattan var en utmaning för teknikerna i Trollhättan.

När direktiven dessutom var att göra bilen mer komfortabel än körglad såg det inte särskilt lovande ut för den nya Saaben.

Den första årsmodellen hade mycket riktigt trista köregenskaper, precis enligt direktiven, men protesterna från Saab-entusiasterna (läs: köparna) kom snabbt och chassiavdelningen fick börja jobba på riktigt.

Chassit förbättrades

Snart förbättrades chassit och steg för steg började bilen likna en riktig Saab.

Första större fejsliften kom sommaren 2001. Exteriört hände inte så mycket, mer än att lykttorkarna ersattes av högtryck, men chassit styvades upp ytterligare och antisladdsystemet ESP infördes.

Och i år när 9-5 egentligen är mogen för att ersättas av en helt ny modell kommer i stället ytterligare en fejslift för att hålla liv i gamlingen kanske fyra år till.

Fronten har fått en helt ny karaktär med mycket plast, krom och lyktor som ingen annan.

Älska eller hata. Ingen lär förbli oberörd, men sparsmakat skandinaviskt, som Saab strävar efter, är det ju inte.

Förändringarna bak är mer försiktiga, och går i motsatt riktning där

föregångarnas lite hårda linjer rundats av.

Invändigt har originalinteriören från 1998 stått sig rätt bra ända in i nutid. D en påverkades nästan inte alls av omgörningen för fyra år sedan, men nu är det nya – snygga – dörrinnersidor, lite annan fason på stolarnas sömmar och ergonomiskt runda rattar i stället för pillriga knappar till klimatanläggningen.

Ratten har blivit mindre

Ratten har krympt en storlek och är numera samma som i Saab 9-3. Det är en bra ratt med lite knappar på modernt vis och växlingsfunktioner till automatlådan. Den är perfekt att ratta med på krokiga vägar där den gamla ratten ibland kunde kännas lite väl stor, men den ser lite liten och vilsen ut i den stora bilen.

Men det är under skalet mest möda lagts ner. Köregenskaperna har blivit ännu bättre. Standardchassit har ärvt komponenter från Aero och det nya Aero-chassit är uppstyvat ytterligare ett snäpp.

Det osaabiska Opelgunget, som visserligen blivit nertonat rejält under åren, är helt borta nu.

Köttigare styrning

Styrningen känns köttigare. Den har blivit fastare, tyngre, vilket förbättrar känslan men å andra sidan gör det lite jobbigare att parkera.

Standardchassit är det som förändrats mest. Det var onödigt mjukt och överdrivet komfortabelt trots årens alla uppstyvningar. Nu har bilen bland annat grövre krängningshämmare. Den lutar inte lika mycket i kurvorna och häver sig inte lika mycket på krokiga vägar. Trots lite stötigare gång ökar faktiskt komforten eftersom

karossrörelserna är lugnare.

Aerochassit har också fått en omgång med styvare krängningshämmare och styvare bussningar.

Bak har Aero faktiskt fått aningen mjukare fjädring och andra hjulvinklar, vilket ger bättre egenskaper på gränsen mellan grepp och sladd. Vid den förra omgörningen blev chassit lite för tufft och övergången från grepp till sladd kunde ske lite väl bryskt.

Förbluffande konkurrenskraft

Både standard- och aerochassi har fått större spårvidd (större avstånd mellan höger och vänster hjul) och Aero har fått en större däckdimension, 235/45 17, tio millimeter bredare än förut.

På krokiga vägar är ”nya” 9-5 förbluffande konkurrenskraftig. Ingen som inte vet det kan ana att bilens tunga teknik kommer från en tio år gammal medelmåtta.

Nya Saab 9-5 Aero är mycket säker på vägen. Den släpper aldrig greppet med bakvagnen. Går det för fort på krokvägen kan det hasa lite över framhjulen, men bak, aldrig. Det känns tryggt och är lättkört.

Antisladdsystemet ESP från Bosch griper in mjukt, och utan att irritera ser det till att bilen fortsätter åt det håll föraren planerat.

Aningen stötigare

I stadstrafik på sliten asfalt känns bilen aningen stötigare än förr, men inte på länga vägar så stötig som flera av de tyska konkurrenterna. Och den något försämrade komforten i stan kompenseras mer än väl av den fina kontrollen på landsväg.

Att motoren i Aero-modellen fått tio extra hästkrafter är snarast kosmetiskt, den marginella effektökningen har varken påverkat acceleration, toppfart eller förbrukning. Möjligen når man toppfarten 250 km/tim aningen snabbare. Kanske. Men den Södertäljebyggda motorn var konkurrenskraftig redan tidigare, så det är inte mycket att orda om.

Skönheten kommer inifrån

En kort summering visar att ”nya” 9-5 blivit ett ännu stabilare högfartslok, med ännu bättre köregenskaper på krokig väg, och att komforten både i hög fart och på krokig väg snarast förbättrats tack vare bättre kaross-kontroll medan komforten i låg fart på dålig asfalt blivit något försämrad.

Nya 9-5 är ett typexempel på att skönheten kommer inifrån...

Fakta

Robert Collin