Vi som redan har det bra får det ännu bättre

Trängselavgifter slår mot dem som redan är utsatta. De som har ont om pengar straffas ut. Osmakligt!

Notan för den cynismen får vi betala så småningom

Vem förlorar på trängselavgifterna? Inte jag i alla fall. Jag hör till vinnarna. Jag räknar med att tjäna minst 20 minuter varje morgon och kväll när jag ensam i bilen kör till och från jobbet i Globen.

Och jag utgår från att min arbetsgivare betalar avgiften.

Jo, precis som alla andra redan privilegierade får jag det ännu bättre när avgifterna införs.

Men min granne får det svettigt. Ännu vettigare, för redan i dag är det ett tungt val att tvingas ta bilen i stället för bussen till jobbet.

Han är hantverkare och har sin gamla Volvokombi full med prylar.

Nästan 10 kronor litern för soppan, sju, åtta mil enkel resa varje dag och nu trängselavgifter dessutom.

En ung tjej, en kompis till äldsta dottern, är inte heller glad. Hon är sjuksköterska på Södersjukhuset och undrar redan om hon har råd att jobba kvar där.

Hon provade att busspendla, men hennes tider och bussens fungerar inte bra. Att ha ungarna på dagis nästan tio timmar om dagen är inte vad hon tänkte när hon bildade familj. Dessutom orkade hon inte stå hela resan efter att ha stått på jobbet hela dagen.

Även miljöpartiet måste inse att trängselavgifterna slår mot dem som redan är utsatta, som redan har det svårt att få ekonomin att gå ihop.

Ett av de mest spektakulära vägprojekten i Europa på senare år är en motorvägsstump från Paris välbärgade sydvästra förstäder rätt in i stans hjärta.

Vägen tar av från den vanliga motorvägen en knapp mil före Versailles (där köerna brukar börja) och går sen spikrakt utan på- eller avfarter i ett tunnelsystem rakt under stans nya ekonomiska centrum La Defense och vidare in mot stan.

Avgiften, avgiften för att slippa trängsel alltså, är skyhög. 150 kronor om dan för att mer eller mindre ensam på vägen få susa förbi köerna i 130 kilometer i timmen.

Men det är det ju värt...

Att straffa ut dem som har ont om pengar är osmakligt. Självklart är det enda anständiga alternativet till bilköer kringfartsleder och en attraktiv kollektivtrafik.

Getingmidjan mellan Norr- och Södermalm måste ersättas av fler spår så att pendeltågstrafiken kan byggas ut. Det är ett miljardprojekt som tar tio år att genomföra. Men redan nu kan pendeltrafiken få tätare turer om fler lokförare anställs och om fler moderna tåg köps in.

Fler bussar till de kranskommuner som fortfarande inte har spårtrafik.

Det krävs dessutom fler förare till de bussar som redan finns.

Bussarna behöver fler bussfiler för att slippa köerna.

Fler bussar med förare, fler tunnelbanetåg med förare, fler pendeltåg med förare, fler tunnelbanelinjer, fler pendellinjer.

Visst finns det alternativ till trafikinfarkt.

En del går att fixa fram på ett par månader, annat tar längre tid. Men allt kostar pengar. Och det svider.

Nu får vi trängselavgifter! Som inte kostar samhället någonting. Trängselavgifterna drar ju tvärtom in pengar till staten.

Men det är ett synnerligen kortsiktigt tänkande.

De som redan har det jobbigt får det ännu jobbigare. Trängseln på bussar, tunnelbanor och pendeltåg blir ännu värre. Ännu fler får stå (!) packade som sillar under timslånga resor till och från jobbet.

Notan för den cynismen får politikerna betala i sinom tid.Till dess får de, precis som jag, köra vidare till och från stan i sin nya gräddfil.

SIGNALER

Robert Collin vet när det slår om:

Robert Collin