Jag möttes av en kraftigt berusad Ulf Lundell

Mats och jag hade köpt ett nedgånget ­gammalt hus i Osby som vi renoverade tills det blev riktigt trivsamt. Jag sydde ­gardiner, bakade och lagade mat, medan Mats skötte det ekonomiska. Vi hade det bra tillsammans, bortsett från de problem som min svartsjuka förde med sig. Jag var livrädd för att bli lämnad – något som naturligtvis hängde samman med att jag blivit bortlämnad som barn. Om jag fick för mig att han sneglade på någon annan kvinna, kunde jag ställa till med de mest ­dramatiska scener.

– Du är för fan inte klok, sa han när jag kom med mina grundlösa beskyllningar. Och så svor han på att han aldrig varit med någon annan.

Han talade naturligtvis sanning, och jag var naturligtvis inte riktigt klok. Men svartsjuka rår förnuftet tyvärr inte på och jag fortsatte att kanalisera all min misstro och osäkerhet på honom.

Till slut fick han väl helt enkelt nog, för en dag kom han hem och berättade att han hade träffat en annan. Min värld rasade samman...
Köp Plus och läs hela utdraget.