- Jag fick barn med Ulf Olsson

Lena: Han kom upp på BB och vred mitt öra så det började blöda

MALMÖ. Lena har barn tillsammans med den misstänkte dubbelmördaren Ulf Olsson.

-Han kom upp på BB när jag hade fött vår son och vred om mitt öra så att det började blöda, säger hon.

För första gången berättar nu Lena om sitt liv med mannen som åtalats för två av de grymmaste morden i svensk kriminalhistoria.

De arbetade på samma företag i Höör i Skåne och föll för varandra på en personalfest 1989.

Lena var 22 år och hon minns kvällen mycket väl.

-Han var trevlig och ganska snygg, säger hon.

Hon lämnade sin dåvarande man och flyttade in i Ulf Olssons sommarstuga utanför Höör, samma stuga där han tidigare samma år tros ha torterat och mördat Helén Nilsson, 10, och Jannica Ekblad, 26.

Vi träffas i Lenas lilla Skånevilla. Det är kväll, och den råa skånska hösten tjuter in genom fönstren. Den här dagen har rättegången mot Ulf Olsson börjat, och Lena ska vittna mot mannen hon har barn med.

Hon ska berätta att han hade hund då de bodde i Höör, något han har nekat till.

Det är ett viktigt vittnesmål. Hundhår hittades invid Heléns döda kropp.

"Han straffade mig"

Hon ska också berätta om Ulf Olssons våldsamhet.

-Ulf drog mig i örat på BB som straff för att han hade hittat en chokladkartong i en byrålåda. Han tyckte att jag var för tjock, säger Lena.

Hon berättar lugnt och sakligt om hur Ulf misshandlade henne psykiskt under flera år.

-Han tyckte inte om tjocka människor. Han skulle göra mig till lady, få mig att gå ner i vikt.

Slagen och mobbad

Ulf Olsson föddes i Höör 1951, men familjen flyttade till Hörby när han var fyra år.

I förhören har de fyra syskonen berättat om en svår barndom.

Han blev misshandlad av föräldrarna. Mobbad i skolan.

- Vår uppväxt var en mardröm. Det fanns inga lyckliga stunder, ingen familjegemenskap. Vi kunde få tio rapp av mamma med mattpiska, fler om vi skrek, säger en bror.

- Det är förklaringen till att allt det här kunde hända, säger en av bröderna till polisen.

Tidigt i tonåren började Ulf rymma hemifrån.

-Han levde i skogen, åt bär. Våra föräldrar frågade aldrig var han hade varit när han kom hem, säger ett annat syskon.

Ulf Olsson hoppade av skolan. Började jobba som springpojke. Fortsatte att rymma, kunde vara borta veckor i sträck. Han blev mer och mer förvirrad. Blev inlagd på psyket i Lund där han behandlades i två månader.

Ulf gick till sjöss när han kom ut igen, på en båt mellan Brasilien och Japan.

Han skulle senare, för bekanta och socialsekreterare, berätta att han mördat en eller möjligen två män under dessa år. Ibland var det i Asien, ibland i Marocko.

1976 går han en kurs för blivande verktygsmakare i Malmö.

Han hatade kvinnor

Åke var kurskamrat med Ulf Olsson:

-Ulf var duktig och gick ut som kursetta. Men han var väldigt konstig, säger Åke.

-Jag och min sambo kallade honom psykopaten. Han var så hatisk. Han hatade Olof Palme, han hatade kvinnor, han hatade invandrare.

Åke berättar att en gång när han och hans flickvän bjöd Ulf på middag så hade han egen mat med sig. Han sa att han bara åt mat han lagade själv.

Vi sitter hemma i Åkes villa. Han vill inte vara med på bild, han vill inte ha sitt efternamn i tidningen.

Det är så med människor som haft med Ulf Olsson att göra. Om de över huvud taget vill prata med journalister så ska det vara anonymt.

Åke blev inte förvånad när han förstod att det var Ulf Olsson som var misstänkt för de två morden.

-Det fanns ju ett skäl till att vi kallade honom psykopaten.

I februari 1977 träffade Ulf Olsson Anna som han flyttade ihop med i Tyringe utanför Hässleholm. Hon har i förhör berättat att förhållandet utvecklade sig till en skräckupplevelse med misshandel och terror.

En gång satt de vid köksbordet då Ulf Olsson plötsligt slog till henne.

Hon sprang ut på toaletten. Han kom efter och dunkade hennes huvud i väggen.

De hade en blandrashund som Ulf Olsson tog med och sköt ihjäl på en skjutbana.

-Det kändes väldigt onödigt och obehagligt, säger kvinnan.

Förhållandet tog slut 1980. Men Ulf Olssons våldsamhet mot kvinnor skulle fortsätta.

Och han skulle fortsätta att plåga djur.

Låste in sin kvinna

Tina blev nästa kvinna, och Ulf Olssons första hustru.

Hon var bara 16 år gammal då hon i början på 80-talet träffade den 13 år äldre Ulf Olsson i Tyringe.

De flyttade ihop. Han jobbade, hon hoppade av gymnasiet och gick arbetslös.

-Han låste in mig när han gick till jobbet. Till slut fick jag nycklar till lägenheten, men det var bara för att kunna komma med mat till honom, säger hon i förhör.

Han drack mycket. Han misshandlade Tina. Han kunde slå henne om hon packat en matkasse fel.

-Jag flydde till min syster efter att han hade slagit mig en gång. När jag kom hem låg min katt slaktad i badrummet. Det var blod på golvet, på väggarna, överallt, säger Tina i förhören.

De gifte sig 1982, men förhållandet tog slut redan året efter.

Tina säger till Aftonbladet att hon vill lägga allt bakom sig och inte prata med tidningar.

-Det är skönt att rättegången börjar. Och bevisen är ju starka, säger hon.

Ulf Olsson skulle gifta sig igen.

Lotta, 26, satte in en kontaktannons i en lokaltidning sommaren 1985.

Ulf Olsson svarade.

-Vi var ute och åkte bil på vår första träff. En mus sprang över vägen. Ulf styrde mot den och lyckades köra över den.

De gifte sig i december samma år. De bodde hemma hos honom i Örkelljunga, dit Ulf Olsson hade flyttat.

Sköt katt med AK 4:a

-Han var med i hemvärnet och hade en AK 4:a. En dag sköt han ihjäl vår kattunge med den. Jag bara skrek rakt ut, säger Lotta i förhören.

De skiljde sig 1986 och har sedan dess inte haft någon kontakt.

-Det var 18 år sedan. Jag försöker låta bli att tänka på det, säger Lotta i dag.

Ulf Olsson flyttade till en liten stuga utanför Höör 1987. Den stuga som i dag kallas skräckens hus i tidningar, radio och tv.

Vid 19-tiden på kvällen den 20 mars 1989 gick Helén Nilsson, 10, hemifrån.

Hon bodde med föräldrar och syskon i Hörby och skulle träffa sina bästa kompisar Sabina och Linda. Det var mörkt och bara sex grader varmt och Helén kom aldrig hem igen. Hon hittades mördad i en svart sopsäck vid ett stenröse två mil från Hörby.

Flickan, visade det sig, hade varit vid liv i flera dagar efter det att hon rövats bort.

Jannica Ekblad, 26, kom hem till sin mormor den 3 augusti 1989 för att duscha och byta kläder. Hon var prostituerad och narkoman. Efter duschen hos mormor åkte hon hem till en kompis där hon tog en fix heroin. Sedan skulle hon träffa en kund.

Polisen är säker på att det var Ulf Olsson som hämtade upp Jannica Ekblad på kvällen den 2 augusti.

Hon hittades nästa morgon, mördad vid en rastplats mellan Hässleholm och Örkelljunga.

Samma morgon ringde Ulf Olsson sin arbetsgivare och sjukskrev sig. Jannicas blod har 15 år senare hittats i hans stuga.

När vi sitter i Lenas trygga villa den här kvällen minns hon den tiden.

-Tänk, där gick jag och städade bara några månader efter morden. Jag såg aldrig något blod, säger hon.

Men Lena säger att Ulf blev arg om hon var uppstudsig. Han hotade lämna henne.

Bröt nacken på hunden

När Ulf Olsson fick jobb i Vimmerby flyttade han och Lena dit 1990. Han först, Lena några månader senare.

Sonen föddes.

-Vi hade varsin västgötaspets. Ulf gick ut med dem en kväll innan vi flyttade. Han kom bara hem med min. Han sa att han hade knäckt nacken på den andra.

Lena säger att han dödade även hennes hund i Vimmerby. Han påstod att den attackerat en granne i tvättstugan.

-Han var alltid väldigt upp och ner, väldigt labil. Man visste inte var man hade honom.

- Och han drack hela tiden. Han började dricka redan på morgonen, fortsatte hela dagarna.

Han hatade att hon rökte. Han brukade komma hem efter jobbet och lukta på hennes händer.

En kväll efter jobbet i februari 1991 såg Ulf Olsson henne röka på balkongen. Han gjorde slut direkt.

Ulf Olsson bodde kvar ensam i Vimmerby. Han blev känd som en egendomlig enstöring. Dömdes för att ha klistrat fast skruvar på vägarna och orsakat punkteringar på åtskilliga bilar.

En kuf, men ingen kunde tro att han skulle kunna vara en mördare.

Eller?

En ingift släkting till Ulf Olsson berättar:

-Varje gång jag läste om Helén-mordet har jag undrat om det inte var han. Jag kan inte förklara varför, det var bara en känsla lag hade.

- Ulf är udda och aggressiv på ett konstigt sätt. Grov i munnen.

En arbetskompis från Höör hade också på känn att Ulf Olsson kunde vara den skyldige.

-Han var så egendomlig. Han nedvärderade kvinnor hela tiden. Om någon tjej på jobbet inte skrattade åt ett av hans skämt så kunde han kalla henne subba.

På kvällen den 6 april 1991 ringde telefonen hemma hos den dåvarande spaningsledaren, kriminalinspektör Alf Andersson i Höör.

"Det var jag som gjorde det. Det bara råkade bli Helén, hon kom där. Och Jannica, jag blev så arg så jag slog ihjäl henne. Jag ströp dem först och slog sedan", sa en anonym person.

Berättelsen togs på allvar. Den stämde väl in på de hemlighållna obduktionsprotokollen.

I Vimmerby blev det vårdnadstvist med Lena. Ulf Olsson var med i tv och berättade att han inte fick träffa sin son.

-Det där är inte sant. Det finns domstolsutslag på att han skulle få träffa sin son en dag var 14:e dag. Men han dök ofta inte upp, säger Lena.

Olsson bodde kvar i Vimmerby.

Den 27 juli 1997 rövades sexåriga Jasmina Jasharaj bort i Sävsjö, inte långt därifrån.

Hennes kropp har aldrig återfunnits. Ulf Olsson figurerar i utredningen.

En granne till Olsson berättar för Aftonbladet att han månaderna efter flickans försvinnande kände en vedervärdig lukt från Olssons lägenhet.

-Stanken var så kraftig att jag och min fru tvingades flytta ut från sovrummet, som ligger vägg i vägg med hans lägenhet.

Polisen i Eksjö, som utreder Jasminas försvinnande, har fått tips om stanken.

-Vi har utrett det här så långt det går, men inte fått något svar på vad som orsakade lukten, säger kriminalkommissarie Bengt Jonsson.

Tipsade polisen

Åren gick.

2002 var kriminalinspektör Monica Olhed vid polisen i Skåne på en fest. En kvinna som arbetat ihop med Ulf Olsson i Höör tipsade om att han kunde ha med Helén-mordet att göra.

Monica Olhed la namnet på minnet.

Under pingsthelgen i år ringde Olsson, det tror i alla fall polisen, två samtal till vad han trodde var den nuvarande spaningsledaren Per-Åke Åkesson.

Han ringde i själva verket en pensionerad kriminalkommissarie i Malmö med samma namn.

I samtalen som senare gick att spåra till Ulf Olssons mobil erkände han anonymt de två morden.

Strax senare, i juni i år, fick förre spaningsledaren Alf Andersson ett brev med en cd-skiva. På skivan fanns ett brev med ett erkännande:

"Hade jag inte mobbats i skolan hade det här aldrig hänt. Jag mördade Helén och Jannica. Jag ensam".

Polisen har senare kunnat slå fast att cd-skivan producerades på Olssons dator i Vimmerby.

När polisen senare i somras gjorde en kraftansträngning i Helénmordet fanns Ulf Olsson namn med på en lista över ett 30-tal personer polisen ville DNA-testa.

Lena har lyckats börja om. Hon har fått ytterligare två barn med en annan man.

Hon säger att det är svårt att tänka på sin tid med Ulf.

- Jag minns att han en gång sa att han hade gjort någonting fruktansvärt, någonting som han kunde avslöja först när det var preskriberat.

Lena orkade inte själv berätta för sin son vad hans pappa var misstänkt för.

-Det fick min mamma göra. Hon sa att hon såg i mina ögon att jag inte klarade det.

Hur har pojken tagit det?

-Bra, tror jag. Han säger att han inte har några känslor för sin far. Att han aldrig mer vill ha med honom att göra.

Lena säger att Ulf Olsson har träffat sin son runt 20 gånger under 14 år. Men han har ofta skickat bilder på sig själv till pojken.

-När jag ser honom på tv så tänker jag hur fruktansvärt mycket han har åldrats de senaste månaderna.

Fotnot: De kvinnor som levt med Ulf Olsson har alla fingerade namn.

Han tros vara en av de grövsta våldsmän som har avslöjats i Sverige. Ulf Olsson, 52, är bunden till två bestialiska mord på Helén, 10, och Jannica, 26. Han har utretts för minst ett mord till. Aftonbladet har talat med två före detta fruar, vänner, flickvänner och arbetskamrater till Ulf Olsson. Många har anat-men ingen har förstått. Det här är deras berättelse.

Oísin Cantwell