”Idol”-Liam om uppväxten: ”Var ensam i skolan”

Frida Söderlund

Aldrig prio ett för killarna att bli vän med.

Aldrig prio ett för tjejerna att bli kär i.

Men med ”Idol” lämnar Liam Cacatian Thomassen de osäkra åren bakom sig – som prio ett för en hel tv-publik.

– Det var som jobbigast i högstadiet när jag insåg att ”okej, ingen vill hänga med mig”, säger han.

Slutaudition i ”Idol” 2016. 

Liam ”Liamoo” Cacatian Thomassen, 19, tappar text, får knappt fram en ton. Osäkerheten och nervositeten har tagit överhand och allt går käpprätt ”åt skogen”.

Han går vidare ändå, till sin egen förvåning, men får ta emot en hatstorm så maxad att han tänker; ”okej, jag har gått vidare, men jag är nog den mest hatade deltagaren 2016. Hur gör jag nu?”.

– Folk skrev att jag var värdelös, att jag inte förtjänade det. Men jag tänkte, okej, jag har gått emot nervositeten och sjungit ändå, så då är det bara att gå emot rädslan kring vad folk tycker om mig också. I stället för att backa valde jag att bekämpa mina rädslor ännu mera, säger han.

”Han hade inte pallat mer”

Några veckor senare är 19-åringen ”Idol” på TV4:s mest hajpade deltagare med stående ovationer och över 60 000 följare på Instagram. Nu är han, tillsammans med Rebecka Karlsson, 16, och Charlie Grönvall, 26, en av tre i final.

– Min självsäkerhet har verkligen utvecklats. Hade vi hämtat hit den gamla Liam, från de första avsnitten... han hade inte klarat en final. Den jätte, jätte, jätteosäkra Liam som jag var då. Han hade vänt sig om för att han inte pallat mer. Dagens Liam däremot, han vill döda kamerorna med blicken, visa att han kan. Bara köra.

Vem var du innan ”Idol”?

– Jag var en helt annan människa. Jag har blivit starkare i det jag gör och den jag är och det är den förändringen jag vill nå ut med. Jag har liksom levt i skräck för att... jag har varit så rädd för vad andra tycker om mig. Jag var kanske inte den populära i skolan. Glasögon. Hade ingen klädstil. Jag var inte prio ett för killarna att hänga med och inte prio ett för tjejerna, säger han.

– Det var inte ”oh my God, vem är han” utan ingen brydde sig ett skit liksom. Jag var ensam på rasterna, vilket sänkte mitt självförtroende jättemycket.

Hoppade av skolan

Hur såg det ut när det var som jobbigast?

– Det var i slutet av grundskolan, i högstadiet, som jag verkligen insåg att okej, ingen vill hänga med mig. Det var då det blev jobbigt, när jag väl insåg var jag stod och vilken roll jag hade i klassen. Så jag var mycket för mig själv. Stod med min ritbok och målade. Alla ”poppisar” spelade fotboll liksom, men jag var aldrig så.

Vad får du styrka från?

– Viljan. Jag har en dröm och jag ska dit. Även om jag varit osäker, så är jag inte osäker på vad jag vill. Och nu, från att vara den osäkra, ”fula”, lilla killen så har jag blivit en säker kille. Jag säger inte att jag är snygg, men jag mår mycket bättre såhär. Och jag vill bara att folk ska förstå att man bara ska bry sig om vad man själv tycker. Man lever bara en gång och det ska man ta vara på, säger han.

– Som det här med att jag hoppade av skolan. Alla bara ”du behöver en plan B”. Vadå plan B? Jag behöver ingen plan B och skulle jag ha en skulle jag ändå jobba på plan A. Och det finns inget annat. Jag slutar jobba för plan A när jag slutar andas.

”Lärt mig från gatan”

När hoppade du av skolan?

– I ettan på gymnasiet. Jag klarade inte av mina lärare, de var dryga och vi bråkade hela tiden. Jag är ingen bråkstake, men de var väldigt mycket ”jag är din lärare, du ska bara lyssna”, och jag klarar inte av sånt. Ingen förstod min vision. Jag kände bara att jag inte behövde gymnasiet. Det mesta jag har lärt mig, det är från gatan. Från verkligheten. Från musik. Från folk.

Hittade du dina vänner där då också?

– Jag har inte så mycket vänner egentligen. Jag har en väldigt liten cirkel, men jag behöver inte en större cirkel. Största anledningen till att jag hoppade av skolan var för att jag kände att jag inte behövde den utbildningen för att bli en stjärna. Jag behöver tron, viljan och kvalitén för att bli det jag vill. Och nu är det här vad som skrivs på mitt cv. Globen.

Är det viktigt att vinna?

– Det är klart att man vill men jag hade en gnista innan ”Idol” och den kommer jag att ha minst lika mycket efter oavsett. Det här är bara början för mig, säger han.