Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Gustav Adolf

Hans exfru – du slipper henne aldrig

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-26

Hon är den nya tidens svärmor som du hatar

Du hatar henne. Hon lägger sig i, förstör och sabbar ditt liv. Och du kan inte komma undan. Hon är den nya tidens svärmor – hon är din sambos före detta.

Alltid elak och ständigt baktalad.

Symbolen svärmor har ilat som en kall kår längs ryggraderna på män och kvinnor genom historien. Riviga växter – spetsbladiga ”svärmors tunga” och taggiga ”svärmors kudde” – har fått hennes namn. Svärsöner har fasat för hennes besök och svärdöttrar har förbannat hennes revir och beskyddarverksamhet. ”Inte ska väl Pelle diska, det gjorde han aldrig hemma”.

Nya tidens svärmor

Men den elaka svärmorsans tid verkar vara ute. I takt med att jämställdheten ökar och könsrollerna suddas ut försvinner hon och hennes inflytande ut i periferin. In på arenan stiger i stället en annan symbol för allt det onda. Den före detta – exet – står i skottgluggen.

– Hon är en idiot. Det är aldrig bara en som träter, men det underlättar ju inte om ena parten bara vräker ur sig dumheter, säger Lena, 45, gift med Tore som har en son med sin före detta fru.

– Hon är manipulativ, nitisk och konfliktsökande. Jag gillar henne absolut inte. Jag hälsar inte ens på henne längre, säger Anna, 41, sambo med Johnny som har två barn med sitt ex.

Det är de gemensamma barnen som gör att kontakterna måste upprätthållas även om de vuxna gått skilda vägar.

– Det är en svårighet som man måste försöka hantera. Föräldrar som skiljer sig, skiljer sig från varandra, men de skiljer sig inte från sina barn, säger Filip Goldmann, psykolog och relationsexpert.

Men han vill inte lägga all skuld på exet – den nya svärmorn.

– Nej, det är ett triangeldrama där alla tre är inblandade. Den nya kvinnan får ju inte försvåra kontakterna mellan mannen och exet. Och mannen måste kunna sätta ner foten gentemot både exet och den nya kvinnan.

Filip Goldmann menar att det lätt uppstår en konkurrens­situation mellan kvinnorna i ­triangelrelationen. Den före ­detta räds att barnen ska får det bättre med en ny ”mamma” och att hennes roll har spelats ut. Hon vill bevaka sina intressen och ha kontroll över något som är svårt att ha kontroll över. När osäkerheten gnager hopar sig farhågorna. Vad är det som händer i det andra förhållandet? Är jag på väg bort? Får jag inte vara med längre, och hur påverkar det barnen?

Exet lägger sig i

Konsekvensen blir att den före detta upplevs lägga sig i och ha synpunkter. Och därifrån är steget inte långt till att väcka ilska och irritation i den före detta partnerns nya relation.

– Omfattningen på ­problemet beror på självkänslan, på hur trygg man känner sig.

Och där lägger han ett stort ­ansvar på mannen.

– Jag är så trött på att männen beskrivs som tafatta och ­inkompetenta och att det är ­kvinnorna som förhäxar dem och ­utmålas som manipulativa monster. ­Mannen ses som ett ­offer. Det här är inte bara ett spel ­mellan kvinnor, det är mannen som är den gemensamma nämnaren. Han måste hantera situationen och balansera mellan kvinnorna.

Mammarollen hotad

Han återkommer till att trygghet är nyckelordet. Den nya sambon måste få veta att mannen bara har barnen gemensamt med sin före detta – inget annat. Och den före detta måste försäkras om att den nya kvinnan inte har någon ambition att ta över mammarollen och att hon gör ett bra jobb.

Filip Goldmann menar att detta gäller även om rollerna är ombytta, att den före detta är en man.

– Absolut. Detta är ­inte bara ett kvinnoproblem. Män har samma typ av rädsla, men de kanske inte agerar ut på samma sätt som kvinnorna.

Oavsett kön på exet är hans råd till alla parter att hålla kontakterna öppna. Om man börjar smyga och smussla skapas bara otrygghet och det är dåligt för alla inblandade.

– Man ska fortsätta ha kontakt kring det som är barnens ­angelägenhet. Som förälder ­måste man kunna samarbeta. Man måste hitta ett sätt att gå vidare.

Så hanterar du din partners ex

Situation 1: Dags för barnlämning

’’Sambons mobil piper igen. Fjärde gången på en lördag. Hon är arg nu. Anledningen är att sambon svarade på frågan om när barnen skulle komma till henne: ”Klockan tre”.

Hon undrar varför han alltid är så elak. SMS-förebråelserna är i full gång och jag hoppar högt vid varje signal. Börjar tro att jag har hörselhallucinationer. Kan vi aldrig få vara ifred? Hon får naturligtvis sista ordet. ”Om inte vårt samarbete förbättras så vill jag inte ha växelvist boende”. Sambon är nu helt slut. Golvad. Han orkar inte bråka mer, säger han, trots att det är han som blir bråkad på. Jag är upprörd å hans vägnar och försöker peppa honom om vilken bra pappa han är, att hon inte har med oss att göra och att han måste stå upp för sina rättigheter.

Det som skulle vara en skön lördag slutar i stället i vanmakt. Samtalet vid ­middagsbordet handlar återigen om hur vi ska värja oss.’’

/ Helene, 38

Filip Goldmann: Man kan inte förändra andra, bara sig själv, och var och en måste fundera på sin roll. Man undrar ju varför exet är så arg, finns det någon grund till varför? Och varför blir den nya ­kvinnan så irriterad på exet? Den ­vanmakt hon känner måste rimligen vara riktat mot hela situationen. ­Väljer hon att skydda sin man genom att rikta hela sin ilska mot exet i stället?

Barnens behöver båda sina föräldrar och alla vuxna runtomkring ­barnen har, som jag ser det, som skyldighet att underlätta kontakten.

Så länge mannen inte sätter ner foten kommer exet att fortsätta att agera mot dem. De måste hitta ett annat sätt att kommunicera på. Han kanske inte vågar sätta en gräns för att han tror att hotet om att ändra det växelvisa boendet är en realitet. Men hur rimligt är det att exet vill hindra barnen från att ha kontakt med sin pappa?

Situation 2: Årsmöte i fotbollsklubben

”Min sambo fick ett mejl från sitt ex i tisdags. Han var inte hemma så jag läste det och svarade.

Exet undrade om min sambo kunde gå på ett årsmöte för sonens fotbollsklubb samma kväll, det var tydligen obligatorisk närvaro för en förälder.

Det var hennes vecka med sonen, men hon kunde av någon anledning inte gå på mötet.

Utan att motivera svarade jag att min sambo tyvärr inte kunde gå, och fick genast ett svar tillbaka:

”Det är ju tråkigt att han inte har tid för sin son”.

Jag blev så jädra arg och irriterad. Varför insinuerar hon att min sambo aldrig gör något? Det är ju alltid han som skjutsar till matcher och träningar även om det inte är hans vecka med pojken.

Den här gången kunde han inte eftersom han skulle iväg på ett ­evenemang med vår gemensamma son, fattar hon inte att han har ett barn till?”

/Katrin, 44

Filip Goldmann: Som det verkar behöver mannen inte ha dåligt samvete alls, men varför kan den nya kvinnan inte bara släppa det? Varför låter man det bli en stor grej? Om exet antyder att mannen inte sköter sig får han sätta ner foten och säga att ”du vet mycket väl att jag ställer upp för vår son”.

Det kan vara så att exet inte har kommit vidare känslomässigt och det är inte mycket mannen och hans nya kvinna kan göra åt det. Men det är viktigt att vara tydlig och sätta en gräns för vad som är okej eller inte. Dessutom är det kanske bra om kontakten kring barnen går via föräldrarna.

Situation 3: Semsterresa på tu man hand

”I samma stund som semesterresan är betald slår skuldkänslan till. Hon menar att en resa – sambon och jag på tu man hand – är orättvist mot barnen. Enligt henne ­känner barnen att han älskar mig mer än dem.

Trots att jag vet att det är ogrundade föreställningar så sitter orden som en gadd i min vardag. Trots att jag vet att jag inte borde bry mig om olika beskyllningar om vad vi gör eller inte så börjar jag begränsa mig för att inte väcka ont blod. Inget gosande med sambon i soffan när barnen är hemma.

Trots att jag vet att ­barnen mår bra – barnpsykologen som varit inkopplad på hennes inrådan har konstaterat det – så lyckas hon skapa ett mellanrum i vår säng.

Gud förbjude oss om vi gläds åt varandra för mycket.”

/Pernilla, 37

Filip Goldmann: Det låter som att exet projicerar sin avundssjuka på barnen. Istället för att skapa en konflikt hade det varit bättre om hon hade kunnat säga till barnen att ”det är väl kul att pappa och den nya har det bra och trivs ihop” så att barnen får tycka om att pappa är glad och nöjd. Annars finns det en risk att det slår tillbaka mot barnen. Om paret hela tiden måste ta sådan hänsyn till barnen kommer de till slut att bli en belastning i stället för ett glädjeämne. Att ha en kärleksfull relation är inte skadligt, problemet är snarare att barnen är indragna i de vuxnas konflikter. De vuxna har ett ansvar att hålla barnen utanför.

Om exet är störd över att mannen har gått vidare kanske han behöver lugna henne, men också vara tydlig med att säga att ”så här ser situationen ut nu och jag tror inte det är ett dugg skadligt för barnen att se det här”. Ha en kontakt med varandra kring barnen och för deras bästa måste mannen våga ta strid både mot exet och den nya kvinnan.