Det finns ett ord för det ni håller på med: Anorexi
Det började med ett avsnitt av TV-programmet Halv nio hos stjärnorna.
Fyra kändisar skulle hälsa på hemma hos varandra, äta middag och sedan sätta betyg på maten.
In i Ann Söderlunds lägenhet kliver träningsprofilen Mårten Nylén och inleder med att berätta för tittarna att han i menyn har sett mycket fett och socker. Och det äter ju inte han.
Nu är jag alls ingen snaskmaja, äter väldigt nyttigt och grönt men kan ändå inte låta bli att undra: vad i hela friden äter du då?
Gästerna minglar runt och pillar på Anns inredning medan hon gör klart i köket. En mustig gryta ska det bli! Mårten berättar efter middagen att han smakade på allt men inte åt upp. Det var ju så förtvivlat mycket fett i maten.
Jag hade svårt att förstå om han var på riktigt eller kanske hade fått ett manus att läsa ur för att vi skulle bygga upp en djup avsky mot honom.
Han är ju snälla nån en träningsexpert. Det hade räckt med att häva hakan över dörrkarmen ett par gånger så hade Anns gryta varit förbränd, dunstad och glömd.
Jag hade blivit mindre provocerad om Mårten hade druckit alldeles för mycket rödvin och somnat i en onaturlig ställning på Anns badrumsgolv. Sånt händer ibland när man har roligt och det hade tvivelsutan blivit bättre tv. Bättre än en torris som inte vill ha ditt och inte äter datt, som en petig sexåring.
Samma kväll kände jag ett springande behov att pysa ut mina känslor i ett snabbverkande forum och ställde därför det retoriska resonemanget ”Har han måhända ätstörningar?” i min statusuppdatering.
Medhållet var som en varm klapp. Sedan kom de andra. Ni förstår, Mårten är inte ensam om att hoppa över fett och socker (och alkohol) alla dagar hela året.
Vuxna kvinnor som är så duktiga och hälsosamma (och dödens tråkiga), som på middagar ser sig om i panik och undrar om det finns NÅGOT de kan äta på denna fettfestival. Och jag blir så besviken. När jag var barn bantade mammorna. En gång i veckan bantade de, alltid på en måndag och de pratade högt om det. Åh vad tjock jag har blivit! utbrast de och låg sedan som omkullvälta skalbaggar på golvet framför Susanne Lanefeldt och åt keso trots att det smakade som spermier luktar.
Men nu har vi kommit så långt, tänker jag. Mammor i dag är medvetna och pratar inte om sina kroppar. De vet nämligen att barn gör som mamma gör, att vi inte ska späka våra kroppar för då tar barnen efter.
Jag har haft så fel.
Mammors kroppskontroll är värre än någonsin. De bantar som galningar och de gör det förljuget dolt bakom sin yta av hälsomedvetenhet.
Hejhej alla mammor som aldrig kan ta en bit tårta på kalas, det finns ett ord för det ni sysslar med.
Anorexi.
Krya på er.