Nu börjar er tornado av läckande bröstmjölk och vaknätter
Klockan sju sitter vi i soffan med alla barnen framför en nybliven pappas känslosamma presskonferens. Jag gråter och Daniels känslor är ”all over the place”.
För snart tio år sedan födde jag mitt första barn och en lyckönskning fick mig att gråta av glädje och det var den som lät så här:
”Grattis till bebisen, vad duktig du har varit Malin!”
Så från ett mammahjärta till ett annat:
Vad duktig du har varit Victoria!
Jag ska nu bara bocka av ett par saker innan jag fortsätter:
Passa på att sova när bebisen sover.
Njut, småbarnstiden kommer aldrig igen(till skillnad från all annan slags tid som ideligen kommer tillbaka)
Lyssna inte på alla goda råd.
Lyssna på goda råd.
Gör inte slut under det första året, första året räknas inte.
Om någon säger ”små barn, små problem” så menar de väl på det där störiga sättet.
Ett väldigt speciellt barn är fött.
Speciellt hur då? Speciellt därför att ett helt land vill se den lilla? Speciellt därför att mormor och morfar är drottning och kung?
Speciellt därför att det är ert första barn.
Det är något fantastiskt märkvärdigt med de små förstfödingarna.
Vad som än händer nu är denna bebis alltid er första. Ingen kan springa i fatt, ingen kan tränga sig förbi.
Och plötsligt var ni tre. Så märkligt ändå, att vara en familj.
Nyss visste ni allt och nu vet ni ingenting. Ni vet ingenting nu när hon ligger där och ser finurligt på er under små små ögonfransar.
Jag vet inte hur det är att ha en kunglig bebis och jag vet också väldigt lite om att vara en kunglig förälder, men så här mycket kan jag vara säker på:
Ingen bebis på jorden vet om att den är kunglig.
Ingen bebis på jorden skärper till sig.
Bebisar beter sig precis så som de har lust. De tar ingen som helst hänsyn till om det ekar obarmhärtigt mellan slottsväggarna.
En bebis har aldrig fel, en bebis bara är.
Ni har en fantastisk tid framför er som innebär att kastas in i en tornado med läckande bröstmjölk, dyr bajshink och vaknätter.
Grattis till en prinsessa!