Kvotera föräldraledigheten nu!
På tiden att både mamma och pappa betraktas som fullvärdiga föräldrar
Män som tvingas ratta barnvagnen och sin iPhone samtidigt.
Som måste vifta med lagboken för att få pappaledigt.
Eller som inte är hemma med barnet alls.
Så kan vi inte ha det. Kvotera föräldraledigheten nu!
Alla tjänar ju på det: barnet, mamman, pappan och samhället. Och jag är så himla less på att världens finaste förmån (du får vara ledig med det käraste du har – och får betalt för det!) så ofta förvandlas till ett problem. Det drabbar både de män som faktiskt vill vara pappalediga men motarbetas på jobbet, och de som drar den gamla vanliga visan om varför det inte går. Alltså inte vill.
Det är på tiden att både mamma och pappa betraktas som fullvärdiga föräldrar. Först då slipper vi ett pappafientligt arbetsliv – och de vanliga undanflykterna:
”Staten ska inte bestämma över familjerna”. Etta på tröttsamhetstoppen. Föräldrapenningen är inget tvång utan en frivillig förmån. En gåva. Därför är det inte konstigt om den som motprestation används för att öka jämställdheten.
”Vi förlorar på pappaledigheten”. Alla familjer har så klart sin ekonomiska situation, men jag vägrar tro att 60 procent skulle bli bankrutt om pappan var hemma några månader. Så många är det nämligen som inte tar pappaledigt alls. Ja, barn kostar. Faktum är att de är en enda utgiftspost men varför ska det ekonomiska argumentet värderas tyngre än alla andra? Det var väl knappast för att göra en god affär som man valde att skaffa barn. Varför hör man aldrig kvinnor som tjänar mer än sina män klaga över hur mycket de förlorar på sin mammaledighet? Eller kvinnliga egenföretagare som hellre värnar om sina kunder än sina barn? Jo, för att det alltid är självklart att mammor ska vara hemma.
”Mamman kräver hela ledigheten själv”. Det bevisas i ”undersökningar”, hör man ständigt och jämt. Vilka undersökningar undrar jag. Var är källan? Även om det stämmer, undrar jag hur det går till när alla dessa egoistiska mammor stjäl pappaledigheter, såvitt jag vet måste man skriva på en blankett för att överlåta sina dagar. Kom igen. De pappor som verkligen vill vara hemma, är det.
”Det är naturligt att mamman är hemma”. Att säga så, är att underkänna pappan som förälder. Och att förväxla ordet ”naturligt” med ”traditionellt”. Visst gör amningen att mamman oftast är hemma den första tiden men den svenska föräldraledigheten är längst i världen och ingen helammar 16 månader i sträck. I så fall borde de sluta med det omedelbart.
Jag är trött på att höra det där år ut och år in (från både mammor och pappor) medan det händer i stort sett ingenting. Jag vill kvotera föräldraledigheten eftersom jag tror att barn behöver sina pappor och pappor sina barn. Alla ska ägna sisådär 50 år av sitt liv åt att jobba, då kan man väl avvara några månader åt det finaste man har. Annars har man problem med sina prioriteringar.
Manliga chefer vill vara pappalediga länge men är inte det, visar en ny undersökning. För det krockar med en befordran till sektionschef över någon avdelning. Av någon konstig anledning är barnet inte ”en chans man måste ta”.
Men det går inte att tvinga någon så jag tänker så här: Gör som ni vill, men kom inte och klaga sen: Ni mammor som får ”dra hela lasset”, ”ha koll på alla vinteroveraller” och ”missgynnas lönemässigt på jobbet”. Och ni pappor vars ”fru bestämmer allt hemma”, ”sliter häcken av sig för att dra in pengarna” och ”inte släpps in”. Jag blir förbluffad när jag hör det där från människor som samtidigt inte vill förändra något, som tycker att ”staten inte ska lägga sig i”.
Allt hänger ju ihop.