”Pengar är tyvärr det enda 'språk' som fungerar”

Daniel Pernikliski är förbannad på EU-förslaget

Frågor om föräldraledighet går rätt in i hjärtat på mig, därför att de genomsyrar allt och handlar om så mycket mer än om vem som ska vara hemma med barnen.

Det är lika mycket en fråga om jämställdhet i arbetslivet som i hemmet och det är den fråga där det finns störst chans att börja luckra upp könsrollerna.

Det är svårt att få män att vara hemma mer med sina barn, det sker inte av sig själv.

På samma sätt sker det inte av sig själv för många kvinnor att släppa ifrån sig en del av ansvaret, därför att så ser traditionen ut.

Men siffrorna är glasklara: när fler dagar knyts till papporna så är det också fler pappor som är hemma, därför att det plötsligt innebär en ekonomisk förlust att inte dela.

Sorgligt nog så är pengar det enda ”språk” som fungerar.

Poängen är att det är en åtgärd som tvingar fram något som de flesta innerst inne vill.

Finns det någon som har träffat en familj som ångrar att de har delat på tiden med sitt barn?

För varje pappa som tar ut föräldraledighet finns en man som får en närmare relation till sitt barn och en kvinna som blir mindre isolerad från livet utanför hemmet.

Det tar tid att bryta traditioner, men när insikten om de uppenbara fördelarna med att dela på föräldraledigheten väl har satt sig, så är jag övertygad om att man kan släppa dagarna fria.

Men vi är inte där än på långa vägar och till dess behövs hjälpande åtgärder.

Därför blir jag så oerhört förbannad när det dyker upp EU-förslag som vill knyta fler dagar till MAMMAN (?).

Om man ser jämställdhetsprocessen som en snigel, som med hjälp av lagar, äntligen har börjat krypa i rätt riktning, så är det här som att bakbinda den och vända den åt andra hållet.

Om det här förslaget går igenom tänker i alla fall jag gå ut ur EU, hoppas ni följer med mig.