”Barn ska inte vara en tävling”

Mammabloggaren: Det är dags att sluta jämföra

”Min dotter kan redan gå – hur går det för din grabb?”

”Min son pratar – har din son sagt ’mamma’ än?”

”Titta – hon sitter själv! Kan ditt barn det?”

Känns det igen?

Ibland kan föräldrasamvaron vid sandlådan kännas som en skolgård – där störst, bäst och vackrast vinner.

Trebarnsmamman Karolin Johansson är en av många föräldrar som har upplevt att andra föräldrar gärna vill jämföra sina barn och deras utveckling.

– Vissa personer jämför sina barn med andras väldigt mycket. I min närvaro har det speciellt varit en person som gjort det om och om igen. Det kan vara allt möjligt som ska jämföras.

Svarar med ironi

Karolin berättar om ett tillfälle då en mamma stolt berättade att hennes 4-åriga barn minsann aldrig ätit godis och jämförde det med Karolins barn som fick äta godis.

– I sådana lägen blir jag i stället lite ironisk och arg och säger att ”mina barn äter jättemycket godis!”. När vi sedan ställde fram ett kakfat ville inte mina barn ha något eftersom de redan fått sitt lilla godis medan den andra mammans barn vräkte i sig kakor ...

– Barn är ju olika, det är ingen tävling, säger Karolin och tillägger:

– Jag vet inte varför personer som jämför barn känner ett behov av att göra det, men jag gissar på att de är osäkra i sig själva och då måste framhäva sina barn.

Kan vara kränkande

Jämförelsen kan, enligt Karolin, vara jobbigt för både barnet och föräldrarna.

– Det beror ju på hur gamla barnen är. Om de är små och inte så medvetna är det värst för föräldrarna. Men om barnet är lite äldre och förstår vad samtalet handlar om blir det kränkande både mot barnet och föräldern.

Men får man inte skryta och vara stolt över sina barn?

– Jo, självklart! Man ska absolut vara stolt över sina barn och skryta över dem, speciellt när barnen hör! Jag skryter om mina barn varje dag, men det handlar om hur man gör det och att alla behöver inse att varje barn är unikt.

Karolin berättar om skillnaden mellan hennes egna barn Douglas och Alfred.

– Min äldsta son Douglas kunde prata när han var 1,5 år och var väldigt tidig med talet, men han började inte gå förrän han var 16 månader. Min son Alfred var tvärtom – och kunde prata först när han var 3 år men han gick mycket tidigare än Douglas.

”Elakt mot min son”

Problemet, menar Karolin, är när det ständigt ska jämföras.

– När en mamma till exempel säger ”Min son gjorde mål i matchen och även i de tre senaste matcherna, gjorde din son det?”. Då blir det väldigt elakt mot min son om han inte har gjort mål.

– Jag har till och med varit med om att en mamma har jämfört sitt barns hårväxt med mitt barn och sagt att ”Mitt barn har långt och tjockt hår, har ditt det?”. Det är ju ännu konstigare att jämföra sådant som varken barnet eller föräldern har något som helst inflytande över.

Skillnad på stolthet

Karolin och hennes nära vän fick sina första barn samtidigt och de trodde bägge två att de skulle jämföra barnen.

– Men det har aldrig blivit så. Och vilken tur, jag tror att det hade blivit jättejobbigt!

Karolin vill att föräldrar ska sluta med att jämföra barn.

– Det är en väldig skillnad på att vara stolt och att jämföra. Barn ska inte vara en tävling.

Carin Karlsson