”Det är inte bara en fråga för kvinnorna”

Läs Daniel Pernikliskis krönika

helskärm

Ibland känns det bra. Ibland känns det inte bra.

Ibland känns det bra först, men inte sen.

Ibland är man trött. Ibland är man full. Ibland vill man bara sova.

Och bara för att man ville ha en viss sorts sex ena dagen innebär det inte att man alltid vill det.

Det borde inte finnas en gråzon inom vad som är okej sex och vad som är övergrepp. Man kan ju aldrig förbruka sin rätt att säga nej. Känns det inte okej så är det inte okej – enkelt. Men det finns en gråzon – en stor sådan.

I de fall där det inte finns någon kommunikation är det knepigt. Det kan inte automatiskt betraktas som ett övergrepp så länge inte alla involverade verkligen förstår att någon upplever att det inte känns bra. Där är en tydlig gråzon.

Man kan inte kräva att människor ska kunna läsa tankar, men man måste kunna kräva att ingen ska ta ett uteblivet nej för ett fritt fram, om den förstår att det inte känns okej.

Det finns ju glasklara fall, där ett uteblivet nej inte är detsamma som ett medgivande till sex – tillexempel om någon sover eller är redlöst berusad.

Sen finns det en miljon andra situationer som inte är lika glasklara, där det handlar om att tolka en stämning. Där sker både övergrepp som bortförklaras som missförstånd och rena missförstånd.

Det måste man prata om. Bli bättre på att känna av och förstå situationer och att aldrig likställa tystnad med medgivande.

Att inte ventilera de frågorna i alla tänkbara forum vore bara idiotiskt. Speciellt när det är så tydligt att många blir drabbade.

Men det är inte bara en fråga för kvinnorna.

Alla vinner på den diskussionen.