”Det är dags att en mamma tar makten”

Malin Wollin

Det fanns inte en chans på jordklotet att Mona Sahlin skulle bli statsminister.

Av två anledningar.

Vi lever i ett nytt samhälle. Det har gått ganska fort. Vi lever i ett samhälle där JAG går före allt. Ett egosamhälle som nu i och med fortsatt moderatstyre blir än mer etablerat.

Men även om socialdemokraterna hade upplevt en ny vår och tilltalat många nya väljare eller återvändare från tiden innan 2006 så var det ett stort problem att Mona är kvinna.

Hon är kvinna och mycket kan man jobba på men könet kommer du inte ifrån.

Mona var illa omtyckt innan 2006, sedan blev hon partiledare och det närmade sig valtider och folk gick från ”Jag gillar inte Mona” till ”Jag hatar Mona”.

Och så röstade de därefter.

Är det då viktigare att Sverige leds av en kvinna därför att kvinnor är bättre på att vara statsminister? Nej, troligen inte (men så har vi ju också exakt INGEN statistik i frågan).

Är det viktigt att Sverige leds av en kvinna därför att det för fan är på tiden?

Ja, jag tycker nog det.

Nu har vi ju provat mansgrejen i ett par år, alla år närmare bestämt. Vi har aldrig haft en kvinna men vi har haft en massa gubbar.

Det finns strukturella problem, säger en väninna till mig apropå kampen mellan könen. Hon är äldre och hon har sett allt. Hon vet att vi lever i ett land långt från jämställdhet, jag är fortfarande sådär ung och trög och ”jo men det är väl ganska bra, eller”?

Det är svårare för en kvinna. Allt är svårare för kvinnor, som att ta självklar plats och slåss för sina frågor utan att vara en jävla skata som det inte går att samarbeta med.

Vem är då bäst på att leda ett land?

Kanske en person som är bra på väldigt många saker, som kan göra många saker samtidigt, som kan delegera, hantera många ministrar som inte kan uppföra sig, som älskar sitt jobb för det mesta men ibland är världens mest utsatta person och ändå måste stå pall och vara stark.

Vem har jag just beskrivit? Fredrik Reinfeldt, eller?... en mamma?

Jag vet inte vad som händer med sossarna och kvinnorna nu, jag är inte socialdemokrat, men jag hoppas innerligt att man satsar på Veronica Palm.

Och att Veronica pallar trycket.

Att hon kan vända skeppet, som tar så lång tid enligt moderaterna, och så får vi en ung duktig retoriker till statsminister 2014, en statsminister som är kompetent, stark och lika bra som den genomsnittlige gubben. Trots att hon är kvinna.