1 av 25 tros vara pappor mot sin vilja
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-02-19
Socionomen: Risken är stor att de blir frånvarande pappor
Ett barn i varje klass har en pappa som inte ville bli pappa.
Det visade en undersökning som gjordes i Gävle på 1990-talet.
– Troligen rör det sig fortfarande om 1 av 25. Kan inte tänka mig att det förändrat sig så mycket, säger socionomen Göran Lindén.
När Göran Lindén tillsammans med familjerättsenheten i Gävle studerade hur många män som blivit pappor mot sin vilja, drog de slutsatsen att cirka en av 25 på ett eller annat sätt påtvingats föräldraskapet.
Dessutom intervjuades 50 män som blivit pappor mot sin vilja.
– I den här gruppen fanns väldigt många olika livssituationer. I många fall rörde det sig om en kortvarig relation där man inte ens hunnit prata om barn, säger Göran Lindén.
Skillnaderna är stora också i hur den blivande pappan reagerat inför föräldraskapet.
– Ett sätt är att dra sig undan, direkt eller efter ett tag. Risken för frånvarande pappor är väldigt hög i de här fallen, säger Göran Lindén.
Andra bestämde sig för att bli ”superpappor”, vilket inte heller var så lätt.
– Gemensamt för dem jag pratade med var att faderskänslorna vaknade inför barnet, vilket visar på det djupt mänskliga i att få barn. Men många kände sig kränkta av mamman och det gav också ambivalenta känslor för barnet, säger Göran Lindén.
Men det är inte bara män som drabbas av oplanerade och oönskade graviditeter.
– Det motsatta situationen förekommer också, att mannen mer eller mindre tvingar en kvinna att föda ett barn hon egentligen inte vill ha. Men som kvinna växer man successivt in graviditeten i och med att det växer i magen. En man som kanske inte följer med på ultraljud, inte känner de första sparkarna, han har inte samma hjälp i sitt pappablivande, säger Göran Lindén.
Vilket stöd finns då för ofrivilliga pappor att få?
– Det här är ofta skambelagt vilket gör det svårt att öppna sig för sitt eget sociala nätverk. De som gjort de har ofta fått gott stöd. Pratar man om professionell hjälp så ska man kunna få det hos socialtjänsten eller på kriscentrum för män – på de få orter i landet som det finns, säger Göran Lindén.