Ätstörningar går i arv – i generationer

Helena Utter

Ny undersökning visar hur vi ärver ätbeteenden

Akademikerbarn löper större risk att drabbas av ätstörningar.

Särskilt stor risk löper flickor med höga betyg – och en välutbildad mormor.

– Det finns en hög ärftlighet. Kanske är det så att man ärver ätbeteende från sin mamma som ärver det från sin mamma, säger forskaren Jennie Ahrén-Moonga.

helskärm

Det finns ett tydligt samband mellan föräldrarnas inkomst och utbildning – och barn som får ätstörningar. Och allra störst risk att drabbas löper flickor som själva är högpresterande och har höga betyg.

– Det handlar troligen om upplevda krav både inifrån och utifrån. Väldigt kännetecknande för anorexia är ju den här perfektionismen, säger Jennie Ahrén-Moonga, doktor i medicinsk vetenskap vid Karolinska Institutet.

Studerat tre generationer

I sin doktorsavhandling har hon studerat tre generationer från den så kallade Uppsalastudien. Det ligger när till hands att tro att det är en större press som gör att ätstörningarna visar sig i akademikerfamiljerna. Men Jennie Ahrén-Moonga menar att det också kan vara de som ser till att få vård.

– Eller så kan det vara så att de lättare FÅR vård åt sina döttrar, säger hon.

Förutom det tydliga sambandet med egna och föräldrarnas prestationer, visade det sig att mormor spelar en viktig roll. Samma samband fanns inte med farmödrarna.

– Vi vet inte varför det är så. Men när det gäller ätbeteende tittar man kanske på sin mamma som i sin tur tittar på sin mamma. Och det är ju logiskt, med tanke på att det är mammorna som tidigare stått för maten i en familj, säger Jennie Ahrén-Moonga.

Hög grad av ärftlighet

Både anorexia och bulimi har hög ärftlighet, det har tidigare kunnat ses i bland annat tvillingstudier.

– Det kan vara att det finns ett stört ätbeteende i familjen. Men med största sannolikhet finns det en gentisk förklaring också, en underliggande sårbarhet som under fel omständigheter bryter ut.

Jennie Ahrén-Moonga är noga med att påpeka att ätstörningar oftast inte är någon liten åkomma som beror på en ung människas fåfänga. Anorexia och bulimi är förknippat med många andra svåra symptom som stark ångest, självskade- och självmordsbeteende.

– Det är viktigt att veta att det går att bli helt frisk. Men då måste man få hjälp i god tid. De som är sjuka länge, de blir ofta kroniskt sjuka.

Hur förebygger man då att en ung människa drabbas av ätstörningar?

– Helst skulle man ju vilja vaccinera ungdomarna mot dålig självkänsla så att de tycker om sig själva som de är. De som blivit hjälpta har ofta haft någon som fångat upp dem i tid. Det behöver inte vara en förälder, det kan vara en vän, skolsyster eller lärare. Så jag tror att det viktigaste är det sociala nätverket. Och att vi uppmuntrar våra barn att stötta sina vänner.

Men det är som vuxen svårt att komma runt att man är välutbildad?

– Jo, och det kan vara svårt för en förälder att acceptera att familjen inte fungerar så väl. Men det är därför skolan är så enormt viktig, det är där det börjar synas tydligt.

Ett råd ger ändå Jennie Ahrén-Moonga till föräldrarna:

– Kravbilden på ungdomar är väldigt hög idag. Det gäller som förälder att ställa rimliga krav som ungdomarna kan leva upp till. Och inte lägga sina egna val på barnen.