”De här männen är inte att leka med”

Maria Eriksson chattade med Aftonbladets läsare

Maria Eriksson säger: Hej nu är jag här.

Moderator säger: Då sätter vi igång! Första frågan kommer från Suzanne:

suzanne säger: Varifrån har du hämtat din inre kraft för att orka gå igenom allt du varit med om?

Maria Eriksson säger: Barnen. De är min inre kraft. Utan dem hade jag inte levt.

säger: hur mår dina barn idag? hur hårt har dom drabbats av händelserna?

Maria Eriksson säger: De har drabbats hårt, särskilt Emma som fortfarande har sviter. Hon har stora problem med tillit och jag tycker nog att vi är skygga allihop - vi släpper ogärna in någon i våra liv.

säger: Hej, har dina barn någon kontakt med släkten i Sverige?

Maria Eriksson säger: De talar i telefon med sin mormor och morfar några gånger om året, alltid till jul, och träffar sin moster som kommer och hälsar på ungefär en gång om året. Även storebror Daniel besöker oss. Det är allt.

Nettan säger: Tack för dina fina böcker. Vad kan jag som nära kompis göra när någon råkar ut som du gjorde?

Maria Eriksson säger: Låt henne prata. Stå alltid på hennes sida och hjälp henne polisanmäla. Gå med henne till polis och till möten. Det viktiga är faktiskt att vara där, att orka det, och att orka lyssna varje gång när hon behöver älta.

Jörgen säger: hej Maria! Måste först berömma dig för att du orkat, har läst dina böcker. Man blir både förbannad och förtvivlad. Har din plågoande blivit dömd någon gång ?

Maria Eriksson säger: Vid några tillfällen. Han dömdes till ett års fängelse för grov misshandel. Han hade försökt strypa mig men jag överlevde nästan av en slump. Han släpptes efter sex månader. Det har blivit några kortare straff också, även för brott mot andra kvinnor.

Jypern säger: Ska vi ha hårdare straff eller mer vård för män som misshandlar kvinnor?

Maria Eriksson säger: Hårdare straff OCH vård. Fotboja fungerar i USA - det borde införas genast i Sverige. De här männen är inte att leka med. Terapi fungerar för ett fåtal aggressiva män.

Free säger: Hej Maria! Du är verkligen en förebild för mig som genomgått samma sak. Vill bara att du skall veta att dina böcker ger styrka! MEN hur vågar du lita på din nya man?

Maria Eriksson säger: Bra fråga...(skratt). Men jag ville börja leva igen. Och ingen kan gå livet igenom utan att våga satsa. Min nye man har en förmåga att ge mig lugn. Det märkliga är att jag kände det genast vi lärde känna varandra.

Camilla säger: Jag ska börja polisutbildningen till hösten och skulle gärna vilja jobba med utsatta kvinnor och barn i framtiden. vad känner du att du fick för stöd av polisen och hur kunde det varit bättre? Tack för dina böcker,du visar sån styrka och mod

Maria Eriksson säger: Jag fick inget stöd av polisen. Tyvärr. Jag blev inte ens trodd. Det är början; att tro på kvinnor som kommer. Tro mig, de har inte slagit sig själva.

Ida säger: Om du fick säga en mening till kvinnor som i dag lever i den situationen du gjorde i "Gömda"-tiden, vad blir det då?

Maria Eriksson säger: Det får bli en kort mening, bara två ord: Lämna honom. Det är första steget. Lämna honom, och titta aldrig tillbaka. Det blev visst två meningar!

Larissa säger: Hej Maria, ja måste säga att jag beundrar dig. Att orka stå ut med den smärtan kan inte vara lätt. Hur mår du idag?

Maria Eriksson säger: Jag mår ganska bra. Det är den lyckligaste tiden i mitt liv. Jag kan säga så här; jag är så lycklig jag kan bli med det jag har med mig i bagaget. Riktigt normalt blir inte mitt liv, har jag insett. Jag tittar efter nödutgångar, letar förföljare, studerar trafiken, drömmer martdrömmar. Samtidigt mår jag bra...det kanske låter konstigt men så är det.

Cina säger: Går det att förlåta "plågoanden" när man varit med om en sådan här sak? Rättare sagt - har DU kunnat förlåta?

Maria Eriksson säger: Jag tycker synd om honom på något sätt. Men förlåta... det ordet är för stort. Man kanske kan säga att jag har förlikat mig med det som hänt.

Carl säger: Vad tycker du felade när du blev tvungen att emigrera? Man ska ju kunna vara säker och trygg i sitt hemland men om du fått bestämma vad hade då hänt?

Maria Eriksson säger: Om han hade fått ett längre fängelsstraff och fotboja för resten av livet. Men ingen ville ta ansvar för oss. Ingen ställde sig upp och sa; vi ska skydda er. Jag tror inte att myndigheterna visste vad de skulle göra.

claudia säger: hej maria jag har en tjekompis som jag har känt sen många år tillbaka. hon har råkat lika illa ut som dig, han har tillochmed tagit hennes dotter från dagis utan att hon vetat om det och åkt iväg med henne. Jjag har försöt att hjälpa henne, men hon tar nästan alltid tillbaka anmälan. Jag tycker det är så jobbigt att se henne lida och fara så illa ...vad kan jag mer göra ?

Maria Eriksson säger: Det är bara hon som kan förändra sitt liv. Men du kan fortsätta finnas där för henne, och inte ge upp hoppet om en förbättring. Usch, jag vet själv hur svårt det är, jag var själv svag och ville inte polisanmäla. Man tycker att det är ens eget fel att det blir bråk. Fortsätt prata med henne om hur vikigt det är att polisanmäla varje liten händelse.

Diana säger: Hejsan, Vill bara tacka dig för att du tagit dig tid och delat med dig. Jag hoppas att du och din familj mår bra nu. Hur mår dina föräldrar idag? Är dom fortfarande förföljda?

Maria Eriksson säger: De mår bra, fast de börjar bli gamla. Om de är förföljda? De ser honom ibland stå utanför fönstret till deras hus. Mamma och pappa försöker att inte låtsas om honom, men rädda är de inte längre. Ibland säger pappa: "Om han dödar mig är det väl bara bra - då får han åtminstone fängelse". På andra vägar har de fått veta att han fortfarande letar efter mig.

Jessica säger: I vilken framtida situation skulle du kunna tänka dig att åka till Sverige igen?..fantisera hur du vill

Maria Eriksson säger: Jag har varit i Sverige några gånger. Det är obehagligt och jobbigt men jag har gjort det ändå, för att träffa mina föräldrar men framförallt för att jobba med Mias systrar som kommer ut idag. Jag är försiktig och lånar ett hus på en annan ort än min hemort, så att jag känner mig säker.

Alma säger: Jag tänkte fråga dig... jag lever oxå med skyddade personuppgifter men själv tycker jag att det är ett helvetet för det är extra jobbigt att barnen inte få va med tex skolfoton, hur länge orkar man i entligen?

Maria Eriksson säger: Du måste orka hela livet. Det är det värsta. Du och barnen måste bygga upp en historia om er själva. Vi har alltid kallat det "vita lögner". Åren går och med tiden lär man sig, vänjer sig.... till slut känns lögnerna nästan sanna. Du spelar ett spel med djävulen med du måste vinna det spelet. Glöm aldrig det!

säger: Hej maria...jag har på senaste blivit väldigt insatt i det med kvinnomisshandel och jobbar idag ideellt på en kvinnojour...men känner att jag vill göra mer!?....har du nå tips på vad man ska kunna utveckla i samhället?..de som går och göras bättre?

Maria Eriksson säger: Det finns massor att göra. Mycket som kan göras bättre. I USA finns på varje polisstation en särskild kvinna anställd som följer kvinnan till alla möten, till tingsrätten. Hon vet allt om dig, och fortsätter hålla kontakten år efter år efter år. Hon har personlig erfarenhet av att vara misshandlad och vet exakt vad du går igenom - det är som att ha en riktig syster på sin sida. Ett helt fantastiskt stöd! Att du arbetar i kvinnojourer är jättebra och om du vill göra mer kan du arbeta politiskt, för att på sikt få bättre skydd och bättre lagar som tillämpas.

Moderator säger: Då var det tyvärr dags för sista frågan:

Underbar säger: Hej Mia. Jag har följt dig i dina böcker. Vad är den viktigaste lärdom du har tagit med dig genom allt detta?

Maria Eriksson säger: Sverige klarar inte av att skydda sina medborgare. Jag var tvungen att emigrera för att få ett något så när normalt liv. Det är den bittra lärdomen. Om mig själv har jag lärt att jag är en väldigt stark människa - och att jag kan vara kall. Så kall att jag blir lite rädd för mig själv.

Moderator säger: Tack alla som har varit inne och chattat - ni var flera tusen som ville prata med Maria, så alla kunde tyvärr inte få svar. Stort tack också till Maria Eriksson - lycka till framöver!

Maria Eriksson säger: Tack för att ni ville vara med - fantastiskt bra frågor. Och ni som är i min situation; stå på er! Ni finns i mitt hjärta...