Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

”Jag har aldrig mått bättre”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-24

Jennifer Aniston, 40, om kraschade drömmar, utviken och kärleken till sin hund

Jennifer Aniston har precis fyllt 40 år, nyligen vikt ut sig och är – i skrivande stund – nyseparerad från musikern John Mayer, 31 år.

Hon säger sig aldrig ha mått bättre.

I hennes nya film ”Marley och jag” spelar hon mot Owen Wilson och hunden Marley, den senaste kärleken i hennes liv.

På lyxiga Four Seasons Hotel i Hollywood sitter Brad Pitts exfru och en av världens bäst betalda skådespelerskor i en klänning designad av fransmannen Roland Mouret. Jennifer Aniston är på gott humör. Det trots att hon är ett återkommande inslag på löpsedlar över hela världen på grund av sina uttalanden om Brad Pitts nuvarande fru, Angelina Jolie, och hur Jolie förälskade sig i Jennifers exman när de fortfarande var gifta.

– Jag har aldrig mått så här bra tidigare. Och fysiskt känner jag mig bättre än någonsin, jag är också lyckligare än jag någon gång har varit.

Klarar sig inte utan vänner

Jennifer Aniston är på plats för att marknadsföra sin nya film, ”Marley och jag”. En bästsäljare av författaren John Grogan om ett äkta par, deras äktenskap och den stora kärleken i deras liv, hunden Marley, som nu blivit film. Jennifer pratar om hur det är att jobba med Owen Wilson och hur hennes egen hund har blivit kändis.

– Det blir inget mer Oprah och inget mer Vogue för honom, säger hon och skrattar.

Hon berättar också om hur hon tror på den rätte, hur hon skulle göra om hon tvingades välja mellan karriären och en familj, varför hon kallades för ”the baby whisperer” under inspelningarna och hur viktig äkta vänskap är.

– Jag förstår inte hur vissa människor isolerar sig och lever utan vänner. Jag litar på mina vänner och de litar på mig.

Vek ut sig

Att fylla 40 år tycks inte ha påverkat henne. Snarare är hon mer i ropet än någonsin. Inte minst efter sitt utvik i amerikanska GQ, där hon sitter på omslaget endast iförd en slips. Ett omslag som också ska ha fått Playboygrundaren Hugh Hefner att sukta. Om Jennifer känner sig lockad är oklart. Bilderna i GQ har i alla fall inte avskräckt henne.

– Det kändes jättebra att kunna vara så avslappnad och ligga på män som möbler, berättade hon då i tidningen.

När du tittar tillbaka ett par år, trodde du att din karriär skulle vara där den är nu?

– Nej.

Hur är din relation till dina fans?

– Fantastisk. Jag känner inte alla, men de är väldigt snälla.

Med allt som står om dig på löpsedlarna, hur skulle du beskriva dig själv? Hur är personen Jennifer Aniston?

– Som jag sa tidigare, jag mår bättre än någonsin.

Men frågorna om Brad Pitt och Angelina Jolies förhållande tycks vara ett ofrånkomligt inslag i hennes liv. Inte minst efter att Jennifer Aniston på Vogues omslag i december bar en röd klänning. Knappt ett år tidigare var det Angelina Jolie som syntes på tidningens förstasida i en liknande klänning. Och Jennifer har berättat för Vogue om hur det kändes när Angelina Jolie sa hur hon längtade att gå till jobbet och inspelningarna av ”Mr. & Mrs. Smith” där Angelina spelade mot Brad Pitt. Pitt som då fortfarande var gift med Jennifer.

– Det där om att hon inte kunde vänta på att få gå till jobbet? Det kändes verkligen taskigt, säger Jennifer.

Blev ditt liv som du trodde? Vad hade du för drömmar som liten?

– Ärligt talat är jag inte någon planerare. Jag har alltid varit en spontan person. Jag tror att om man bara har ögon på ett slutmål och inte njuter av resan dit så missar man saker. Det är som det där citatet av John Lennon.

Du menar ”Life is what happens when you’re making other plans”?

– Precis. Och jag tror att man får fler möjligheter när man tar sig tid att stanna upp. Ibland svischar saker bara förbi när man fokuserar för mycket på målet.

Vilka är mest trogna, män eller hundar?

– Va? Jag vet inte, säger Jennifer och skrattar.

Beror det på om hunden är kastrerad?

– Det beror på hur du definierar trogen. Måste jag verkligen svara på det?

Om du skulle välja mellan karriären och en familj, vad skulle du välja i framtiden?

– Jag är så lyckligt lottad att jag inte behöver göra det valet. Jag tror inte det är en fråga du kan gissa dig till utan att du måste stå framför valet för att veta. Vi skådespelare har lyxen att kunna säga ”vet du vad, jag ska ta ett par år ledigt och göra det här”. Och vi har också förmånen att be om hjälp om vi behöver det. Så jag tror inte att jag hamnar inför det valet, men vem vet?

I ”Marley och jag” saknar din rollkaraktär en kvinnlig vän som stödjer henne. Hur viktigt är vänskap i ditt liv? Hur hittar du styrka för att klara dig igenom de svåra perioderna i livet?

– Jag kan inte leva utan vänner. De är en del av livet och också det som tar dig genom livet. Jag vet inte, vad är det som gör att man tar sig igenom svåra stunder? Vänner? Familj? Sånt som alla har, antar jag.

Vad är det ideala förhållandet?

– Ett där det finns utrymme för kompromiss och där det finns möjlighet att uttrycka sig själv.

Vad berörde dig mest i manuset för ”Marley och jag”?

– Det är de där förväntningarna du har som ung, då hela världen ligger framför dina fötter och du har dina drömmar och din stora plan. Sen en dag vaknar du upp och allt har plötsligt förändrats. Jag tror inte vi har någon aning om vad framtiden har att erbjuda. Vi har förväntningar och bilder i huvudet och tyvärr börjar vi tänka på framtiden. Min karaktär har en massa planer och jag tror hon kommer till en punkt där hon till slut lär sig att kasta allt det där i soptunnan. Och på så sätt blir hon tillfreds med att ”det här är mitt liv och det är ett vackert liv, kanske inte hur jag trodde det skulle vara, men ändå ett vackert liv.”

Handlar inte ”Marley och jag” om hur livet egentligen är en sorts ­balansakt? Är det inte därför hundar är i centrum, för att de alltid ger en villkorslös kärlek?

– Visst. Och de tänker aldrig att gräset är grönare på andra sidan eller att den där maten de andra hundarna får är bättre än den här. De bara är där. De bryr sig inte om man lever i misär eller i lyx.

När man är så känd som du är och hundägare, försöker folk klappa din hund?

– Jo! utbrister Jennifer.

Stör det dig?

– Absolut. Det lustiga är att han är känd.

Så din hund upplever ett eget kändiskap?

– Det gör han. Men nu är det slut med Vogue och Oprah.

Regissören, David Frankel, sa att du var ”the baby whisper” på inspelningarna och att Owen var din motsats. Stämmer det?

– Ja, när jag hade bebisen i min famn slutade den att gråta.

Så den grät tillsammans med Owen och inte med dig?

– Ja, men det var när Owen hittade en tyst bebis som det verkligen blev frustrerande. För att filma den scen vi ville tvingades vi leta upp elektrikern för att skrämma bebisen, säger hon och skrattar.

Förhållandet med musikern John Mayer, 31, har precis tagit slut, igen. De träffades för snart två år sedan, hade ett uppehåll förra hösten men hittade tillbaka, och nu har de brutit upp igen.

Upptäckte du direkt under inspelningen att kemin ­mellan dig och Owen ­stämde?

– Ja, för mig var det som med David Frankel. Du känner dig fullständigt bekväm, mitt första möte med David var faktiskt utan Owen. Jag kunde ha suttit där i timmar. Jag känner likadant tillsammans med Owen. Han har fötterna på jorden och är snäll, det du ser är vad du får.

Vad var roligast under inspelningarna?

– Det var så mycket. Hundträningsscenerna var jätteroliga. Varma, men roliga. Springa med valpen på stranden var också kul.

Vad har du för minnesvärda stunder tillsammans med din egen hund?

– I filmen tycker jag det sorgligaste var att skicka iväg Marley. Min hund är tretton år och du funderar alltid över hur det kommer att vara att se sin egen hund försvinna.

Carl Bradley/IFA
Översättning och berarbetning: Martin Gustafsson