Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elsa, Isabella

De elaka minns man hela livet

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-08

Dålig service får Malin Wollin att tända på alla cylindrar

Nu kommer Aftonbladets server braka sönder och samman.

Att uppmana hederligt folk att mejla in sina historier om uselt servicefolk är som att be om en astronomisk hög av virtuell post.

Man minns sällan de som var bra, dem tar man lite för givet. Men de som var elaka, de som förstörde dagen, dem håller man i minnet, ibland livet ut.

Det här ämnet tänder precis alla mina cylindrar, och jag har många, särskilt nu i kristider. När hyggligt folk förlorar jobbet. När det finns människor som ingenting annat vill än att kunna gå till jobbet på morgonen. Som kanske drömmer om att stå i butik, hjälpa kvinnor att hitta blusar som passar till svart långbyxa eller så. Då sitter det surfittor på sina rövar runt om i landet och BETER sig. Nej, fy farao för surt kärringfolk och det spelar ingen roll alls att jag generaliserar nu för ni vet att jag har rätt, det handlar nästan alltid om kärringar. Män är sällan otrevliga. (De väntar väl tills de kommer hem och kan fräsa på sitt fruntimmer hemma och sedan går det fruntimret till jobbet dagen därpå och gläfser. Det kanske är ett evigt kretslopp av vad-kom-först; hönan eller ägget. Vem fräste först; gubben eller kärringen?)

En man kan man alltid flirta upp, hur skevt han än vaknade upp på morgonen. Men ett fruntimmer, det går inte. Ett fruntimmer som har bestämt sig för att vara bitter går inte att lura på ett leende om man så gosar upp henne i en spänd brygga.

Jag har ett tvåsiffrigt antal sura haggor som jobbar i butiker där jag rör mig, en av dessa haggor är faktiskt man och han är surast av dem alla.

Jag har gett upp på de här människorna men jag fortsätter gå dit eftersom de har saker jag vill köpa.

Men jag tänker att i ett annat liv får de igen. Eller kanske i långvården. Där kanske de få varandra till bordskamrater vid långvårdens långbord. Så kan de sitta där och ge varandra peps med puddingskeden.

Själv befinner jag mig i Toscana och får underbar service av en kvinna som säljer färska kryddor i ett stånd.

Aftonbladets
bloggar