De har valt att förlåta

Kjells och Janes dotter Nathalie var 16 år när hon mördades

Kan man förlåta den som mördat ens älskade barn?

För Kjell och Jane Rönnqvist, som miste sin 16-åriga dotter Nathalie, är svaret ett tveklöst ja.

– Vi förlåter inte gärningen men personerna. Det har vi valt att göra för att själva må bra, säger Jane Rönnqvist.

Det är ganska precis fem år sedan den där lördagskvällen då Kjell och Jane Rönnqvists dotter Nathalie försvann efter en fest.

Ytterligare några dagar senare hittades hennes kropp nergrävd sedan expojkvännen och hans kompis pekat ut platsen.

Nathalies föräldrar kände expojkvännen väl, han var ofta hemma hos dem, och han och Nathalie var förlovade.

Även om statistiken tydligt visar att de flesta våldsbrott begåtts av någon nära anhörig var tanken på att expojkvännen kunde ha något med hennes försvinnande att göra otänkbar.

Jobbigt efter rättegången

I de inledande förhören nekade han, men när hans jämnårige kompis bröt ihop och berättade gick han med på att peka ut platsen där Nathalie grävts ner.

– Första reaktionen var total chock och den satt nog i runt ett halvår. Vi kände ju honom, det var så overkligt, säger Jane.

Förundersökningen, åtalet, rättegången och domen var svåra prövningar för Nathalies föräldrar och för hennes äldre bror Pierre.

Efteråt gjorde det om möjligt ännu ondare.

– När det formella är avklarat kommer det riktigt jobbiga. Ibland orkade man inte kliva upp ur sängen och det är viktigt att påpeka att man ju måste få ha sådana dagar också, säger Jane.

Må-bra-strategi

Men trots att de kände sig tillintetgjorda av sorgen och stundtals bara grät såg grannar, vänner och familj något annat.

– De har sagt att de tyckte att vi var så starka under den där svåra tiden men vi kände oss inte alls så, säger Kjell.

Tidigt i sorgeprocessen, trots alla jobbiga känslor, valde paret någonstans ut en strategi för sitt fortsatta liv: att försöka må bra.

De plockade guldkornen från olika böcker och föreläsningar om mental utveckling.

– Vi bestämde oss för att ingenting blev bättre genom att hata och må dåligt, säger Jane.

Förlåtelse växte fram

I samband med det började en känsla av försoning växa fram. De kände inget hat och inga hämndkänslor mot expojkvännen som så brutalt tagit livet av deras dotter.

– Vi kan inte säga att vi direkt tänkte i termerna av förlåtelse och vi vet inte exakt när tankarna kom, de växte nog fram successivt. Delvis handlar det om hur vi var som personer även innan Nathalie mördades, säger Jane.

Kjell har i många år utövat kampsporten jujutsu. I samband med uppvisningar ingår ibland samurajsvärd i utrustningen.

– Förr brukade jag tänka att om någon skulle röra mina ungar så skulle jag jaga dem med svärden. Men när det verkligen hände kände jag inte alls så. För oss är hämnd och vedergällning actionfilm, inte vår verklighet, säger Kjell.

Paret tror att en del av deras tankar kommer från deras livsåskådning.

De kallar sig inte religiösa, men andliga.

– Det betyder att vi har en övertygelse om att det finns något mer och att livet fortsätter i någon form efter döden. Tänker man så kan det kanske vara lättare att tackla en sådan här händelse, säger Kjell.

Fick brev från fängelset

Deras förlåtelse har inte bara varit mental utan även handgriplig. Redan ett halvår efter mordet ringde Jane upp expojkvännens mamma.

– Jag förstod vad hon gick igenom och ville bara krama om henne, säger Jane.

En dag kom ett brev från expojkvännens kompis som han skrivit i fängelset. Han hade dömts till ett kortare fängelsestraff för skyddande av brottsling och brott mot griftefriden.

I brevet berättade han om sin tillvaro och skrev att han ångrade det han gjort.

– Vi visste först inte hur vi skulle göra. Skulle vi svara på brevet? Efter en tid skickade vi ett svar där vi berättade om hur vi hade det och hälsade från oss alla tre, säger Jane.

Hat tar bara energi

Efter att kompisen avtjänat sitt straff stötte han av en tillfällighet ihop med Jane och Kjell på busstationen i Sundsvall. Det visade sig att de skulle med samma buss till Stockholm.

– Några av Nathalies kompisar stod vid samma hållplats och de blev jättestressade när de såg att han stod där. Till slut tog jag steget och gick fram och kramade om honom, säger Jane.

– Han frågade hur vi hade det och det kändes ärligt, säger Kjell.

Expojkvännen har inte haft någon kontakt med Nathalies föräldrar. Under rättegången dolde han sitt ansikte för alla.

– Vi har förlåtit honom men inte det han har gjort. Men om han skulle kontakta oss skulle vi absolut vilja prata med honom.

De tror att alla kan lära sig att förlåta. Och att alla kan förlåtas.

– Det kan ju inte bli värre än det vi har gått igenom så det är jag övertygad om bara man får den insikten.

– Förlåtelse handlar om mina tankar. Motsatsen hat, bitterhet och vrede tar en massa energi och gör inte att man mår bättre. Handlingen är ju gjord oavsett om man hatar eller inte, säger Jane.

Sorgen förändras

Mediernas rapportering om barnamorden i Arboga och Engla som miste livet i idylliska Stjärnsund, river upp svåra minnen.

– Jag mår jättedåligt. Processen är likadan för alla så när vi ser föräldrarna vet vi alltför väl vad de går igenom, säger Jane.

Sorgen efter Nathalie har förändrats med tiden.

– I dag är det en stor saknad. När man ser tjejer i hennes ålder kan man undra hur hon skulle ha sett ut i dag och vad hon skulle ha sysslat med, säger Kjell.

Viktigt att gå vidare

Efter mordet på Nathalie instiftades en fond för att hedra hennes minne. Varje år på Nathalies födelsedag den 4 december delas ett stipendium ut till personer som verkar mot våld och droger.

– Fonden har hjälpt oss att gå vidare i glädjens tecken, säger Jane.

Till femårsdagen av hennes död den 6 september smyckades hennes grav av kärleksfulla händer. Fjärilslavendeln byttes ut mot en vit krysantemum, omgärdad av vita änglar.

– Även om vi varit med om det värsta som kan hända och vi saknar henne varje dag så är det viktigt att gå vidare i livet. Annars blir man bara bitter och sjuk. I dag gläds vi åt små saker och har på riktigt lärt oss att leva i nuet, säger Jane.