”Först när ingen bryr sig har vi kommit någon vart”
Uppdaterad 2011-12-22 | Publicerad 2011-12-21
Läs Daniel Pernikliskis krönika
Kajsa Bergqvist kommer ut som lesbisk, och min första tanke är att det måste vara skönt för henne. Skönt därför att hon nu slipper alla spekulationer om sin sexuella läggning. Hon hatar att prata om sitt privatliv, men väljer att göra det nu så att hon får vara ifred sen.
Och det var just ett jävla val hon hade. Tidningen Se och Hör hade redan outat henne utan hennes medgivande. Bland annat berättade en källa att när Kajsa kände sig mogen så skulle hon visa upp sin tjej. Jag antar att Kajsa mognade väldigt snabbt efter det, när valet stod mellan att bekräfta det själv och att jagas efter bekräftelsen.
När någon väl kommer ut möter den uppmuntran och det snackas om hur vanligt det är med homosexualitet – att det inte är någon grej längre. Men det är skitsnack. Det ÄR vanligt med homosexualitet och det BORDE inte vara en grej, men att många fortfarande tycker att det är det är löjligt uppenbart. Fråga Kajsa, vad hon säger.
Varför tvingas hon tala ut om någonting som inte längre är laddat?
Hela ironin ryms i Glenn Hyséns formulering i en intervju i sportbladet i samband med att hans son Anton kom ut som homosexuell tidigare i år: ”Jävligt starkt gjort, det här är ju världens vanligaste grej idag.” Vilket omedelbart reser frågan varför det är starkt att komma ut med världens vanligaste grej?
Nej, det är starkt för att det fortfarande är snaskigt och laddat. Det finns någonting oerhört stört med fenomenet ”att komma ut” över huvud taget. Först när ingen bryr sig har vi kommit någon vart.
Det är liksom aldrig någon som behöver outa att den är heterosexuell.