”Att ha shopping som intresse är korkat”

Malin Wollin

På tåget mellan Kalmar och Stockholm läser jag i tidningen Kupé om Svenska Dagbladets moderedaktör Sofia Hedström. ”Jag slutade shoppa 2009”, säger hon och nu har hon skrivit boken ”Modemanifestet” om bland annat detta. Hon skriver om vårt förhållningssätt till kläder, mode och shopping. Mode som något som byts ut varje månad, shopping som intresse, kläder som tröst. Det är befriande läsning, som ett renande bad. Jag är så trött på kläder som är snygga en kvart att jag kan spy.

Vi kan inte hinna med om vi vill vara snyggt klädda, för plötsligt är vi helt ute eftersom byxdressen var het i onsdags och herregud nu är det ju FREDAG.

Jag tycker att vi ska lägga av. Sluta köpa kläder, använda det vi har och köpa kvalitet.

För vad som händer runt omkring oss nu är att unga tjejer försöker hinna med. De läser modebloggar som vore det Bibeln och de kan allt om Marc Jacobs och Bayswater och H&M:s senaste designsamarbete. Det är en livsstil att leva sitt liv i butikerna, ha många kassar i händerna och lägga 300 kronor på ett lack från Chanel i nyansen murryburrybeige nummer 347. Det är en livsstil att ta ”Dagens outfit”- bild och ha en Acnekasse i handen som man köpt begagnad på Tradera för 28 kronor. Det är en livsstil som ingen har råd med men alla låtsas.

Min mamma körde sopor och pappa var dödgrävare när jag var ung. Jag fick ett par Levi’s 501 en gång om året men det var också allt vad märke heter. Dem vårdade man med livet.

Unga tjejer läser modetidningar där klänningar från kedjorna blandas med Tiger (där en blus kostar 900 kronor) och Rodebjer (där en klänning kostar 3000 kronor).

Att ha shopping som intresse är så urbota korkat. Jag förstår, jag har också varit ung och tänkt att om jag bara får ett par mellanblå Levi’s 501 så kommer jag vara lycklig sedan, men det är så dumt. Så förgängligt, så flyktigt. Om jag fick igen pengarna jag lagt på H&M-toppar som jag ÄLSKAT hela vägen hem i 162:ans buss för att sedan tröttna på dem innan den så mycket som kommit upp ur påsen, så vore jag lika rik som Stefan Persson. Det är mitt forna jag och alla fjortisar som bygger hans förmögenhet.

Att lägga alla pengar man har samt en hel hög med pengar man inte har på illa sydda toppar från Gina Tricot och klänningar från Bikbok ger lindring för dagen, ett blogginlägg att vara stolt över. Men baksmällan slår hårt.

Att vara arton år och sitta på skuldberget som består av slit- och slängplagg är sorgligt.

Visst måste man ta ansvar själv över sin ekonomi.

Visst ska man inte handla över sina tillgångar.

Men kan vi inte bara sluta låtsas att kläder är så fruktansvärt viktigt?

VECKANS WOW!

Världens äldsta HBT-person hittad i grotta. 5 000 år gammal man klädd i kvinnokläder. Han hade gått vilse, hälsar Babsans agent.

VECKANS VÄRSTA

Angående manliga program- ledares dominans i tablån: att rekrytera fotomodeller gör att kompetensen blir lidande. Anställ kvinnliga Kronér så ska det nog bli mer feminina lördagar framöver.