Mia Törnbloms krönika: ”Att leda är berikande”

Foto: MIA CARLSSON, STEFAN JERREVÅNG

Det finns en söt liten historia om Moder Teresa som jag brukar dela med mig av ibland när jag har utbildning.

Moder Teresa var inbjuden som föreläsare till en stor ledarskapskonferens någonstans i Europa. I salen sitter över tusen förväntansfulla ledare från politiken, när­ingslivet och andra branscher redo med pennan i handen för att kunna skriva ner allt det viktiga som ska sägas. Lätt försenad kommer Moder Teresa till slut in, hon når knappt upp till mikrofonen. Med viskande röst säger hon: ”Do you know the people you are leading and do you love them?”. ”Känner ni dem ni leder? Tycker ni om dem?” Sen går hon därifrån.

Första gången jag hörde den här historien så tyckte jag att den var lite väl ”pling-plonggullig”, men ju mer jag lär mig om ledarskap och människor så blir historien bättre och bättre.

Jag ska ärligt erkänna att jag inte ens vet om den här historien är sann, jag har försökt leta fram när och var detta skulle ha skett utan att lyckas. Men budskapet i historien är viktigt, oavsett om det verkligen gick till så eller inte.

Att ha möjligheten att leda andra oavsett om det gäller personal på en arbetsplats, barn och ungdomar i deras uppväxt, elever i skolan eller tjejerna i fotbolls­laget så är det fantastiskt. Det är både utvecklande och berikande, men det går inte av sig själv. Om vi vill nå framgång i att leda andra gör vi bäst i att se ledarskapet som ett yrke i sig. Ledarskap är inte nödvändigtvis någonting vi har eller inte har, däremot är det någonting vi kan förstärka och träna oss i.

Vi har alla ansvar för vårt eget liv men även för hur vi påverkar andra människor, och vare sig vi vill eller inte så påverkar vi vår omgivning – speciellt i de relationer som jag nämnde nyss. Och därför menar jag att det är smart att vi lär oss hur vi på bästa sätt och utifrån våra egna förutsättningar leder vår omgivning. För att lyckas så behöver vi börja med oss själva, allt ledarskap grund­ar sig i vår person, den är början och startpunkten som inte går att fuska sig förbi.

Vad vill jag då säga med den här texten? Jo, tyvärr upplever jag att det ofta saknas medvetenhet om att vi som människor i en grupp behöver våga se och förstå våra egna reaktion­er, styrkor och svagheter för att kunna förstå, hantera och samverka med de människor vi har i vår närhet.

Det handlar inte nödvändigtvis om vad vi kan utan hur vi väljer att agera och bete oss. En förutsättning för all utveckling är reflektion. Ha därför rutiner för att regelbundet stanna upp och ställ dig tre enkla frågor:

Varför reagerar jag som jag gör?

Vad vill jag egentligen?

Vad kan jag göra för att nå dit jag vill?

Det är först när du vet svaren som agerandet kan börja och leda till utveckling på riktigt.

Mia Törnblom