”Knepet för att vända en trend”

Tror alla spelare drabbas av det.

Dåligt självförtroende.

Själv är jag inne i en sån period.

Hur jag än försöker slutar det med torsk.

Men det finns ett sätt att bryta trenden.

Jag hoppas det i alla fall. Hoppet är det sista som överger en spelare. Vi som är riktigt sugna vet att vi balanserar på gränsen till sjuklig optimism. Det är liksom inte sunt att alltid tro att det ska fixa sig. Det är liksom inte normalt att jubla över att p-boten bara var på 500 spänn (kunde ju varit på 1 000).

Vi är av den typen som går med skutan till botten, tut-tut-tuuuuuut, och det sista som syns är ett spelkvitto på en 100-oddsare i vår höjda hand; en tolvåring med bakspår på tillägg på en open-stretchbana. Kör! Det kan gå! Blubb-blubb…

Jobbar som vanligt

Fast just nu är det lite si och så med kaxigheten. Jag jobbar på som vanligt med loppen: analyserar, kollar i lopparkivet, travfakta, läser intervjuer, försöker köra lopp i badkaret.

Ändå vill det sig inte. Jag kan inte knyta ihop. När analysen är kvar sitter jag där med tre, fyra hästar som kan vinna och sen blir det en enda gröt. Känslan är att jag tappat förmågan. Jag vet exakt hur bra hästarna är, tror jag, men det hjälper inte. Jag fattar inte ett piss.

Skarpsynen är som bortblåst. Jag krystar ur mig en vinnare men det känns som jag bara gissar. Jag är tydligen en bluff. Sanningen har hunnit ikapp mig. Nybrink är en fejk som inte kan sätta en enda vinnare. Folk skrattar: ”Kolla på idioten, nu sprack han på åtta hästar där jag hade låst på två.” ”Hörru Micke, jag har vunnit massor på att ta bort dina drag.” ”Loser!”

Det blir en ond cirkel. Man pallar inte jobba lika hårt med loppen längre. De skadeglada kanske har rätt? När jag ser på trav är jag inte koncentrerad, börjar tänka på annat. När jag spelar blir det i ren desperation på en hög-oddsare som egentligen inte kan vinna. Ska jag lira kan jag väl lika gärna torska på en sån. Vem faen bryr sig?

Lägg av, kom igen nu. Jag vet att jag kan. Men först stänger jag av mig själv från spelet en vecka. Börjar om från noll. Jag tittar på trav men jag bidrar inte med en enda krona.

Efter en avstängning är lusten tillbaka. Om det behövs en vecka, en månad eller bara några dagar är svårt att säga. Men det är viktigt att bryta av. Jag har gjort det nu. Om det funkar får vi se men det känns i alla fall bättre. Synen är tillbaka. Vinnarna hoppar ur programmet och skriker: ”Spela mig, jag vinner!” Okey, I’m back!

Micke Nybrink