Stjärnartisten kan vinna Elitloppet

Världskände kompositören Paul de Senneville kan vinna tre miljoner.

Han äger L´Amiral Mauzun som i morgon kan vinna Elitloppet.

– Det mesta handlar om tur, säger Paul de Senneville.

Hans musik finns på över 30 miljoner sålda skivor, men han kan varken läsa noter eller spela ett instrument. I juli 1978 köpte han sin första travare, en halvhygglig häst - i januari 1979 vann den hästen Prix d'Amerique.

– Det mesta handlar om tur, både i musiken och i travet, Paul de Senneville.

Hans första travare hette High Echelon och blev genombrottshästen för Frankrikes egen mästertränare Jean-Pierre Dubois. Hederspriset från världens tuffaste travlopp står på en byrå i musikrummet hemma på Avenue Foch, en utav Paris finaste adresser mindre än ett travupplopp från Triumfbågen. 28 år senare fick den en segertavala från Solvalla till sällskap när den brune valacken L'Amiral Mauzun i en tuff duell tog ned Amerikas bästa häst, Mr Muscleman i en minnesvärd Elitloppsfinal.

– Det var en fantastisk upplevelse på alla sätt. Att vi skulle vinna var inget jag kunde drömma om, det var omöjligt. Efter loppet kunde jag inte prata, inte ens säga tack till kusken Jean-Michel Bazire, det blev bara en stor kram. Publiken på Solvalla är fantastisk, de älskar verkligen travsporten och hästarna, inte spelet.

– När sen "Ballade pour Adeline" dånade ur högtalarna. jag kan inte beskriva det, säger mannen som skrivit ett av världens mest igenkända musikstycken.

En fransk Oscar

Det två minuter och trettiofem sekunder långa pianostycket finns utgivet i över 120 länder, och ingen som någonsin lyssnat på radio kan ha undgått att höra sången Paul de Senneville för 30 år sedan skrev till sin dotter Adeline. Den fortfarande högst verksamme melodiskaparen har skrivit musik till både Mireille Mathieu och Petula Clark. Han har representerat både Frankrike och Monaco i Eurovision Song Contest, med två fjärdeplatser som bäst. Det har också blivit många fina utmärkelser som till exempel en César (den franska motsvarigheten till Oscarsstatyetten) för sin filmmusik. Inte illa av en man som vare sig kan läsa noter eller spela ett enda instrument.

– Jag sjunger in melodierna i en liten bandspelare här hemma eller i min studio. Sen ringer jag till en pianist som hjälper mig ta ut melodin i noter. Därefter så går vi till studion och spelar in den med en orkester. Jag skrev min första melodi 1962 och hade tur, det blev en hit direkt, berättar han.

– Utan musiken i mitt liv hade det aldrig blivit något annat. Jag kommer inte från någon förmögen familj, utan allt det här, min konst, mina hästar, ja, jag har musiken att tacka för allt i livet, säger den konst- och operaintresserade de Senneville ödmjukt och klappar på den 1700-tals fåtölj han sitter i, och pekar sen mot en häststaty gjord av Salvador Dalì. Ur de stora högtalarna strömmar musik av Verdi, La Traviata.

Farfar lärde honom galoppen

Som ung pojke följde han med sin farfar till galopptävlingar, och hästintresset har han alltid haft med sig. Idag har han en egen liten uppfödning med fem fölston, och döper alla sina fölungar till efternamnet Mauzun - byn han kommer ifrån. Strax efter Elitloppet ifjol drabbades L'Amiral Mauzun av ett elakt virus och var nära att dö, men mot alla odds kom han tillbaka till tävlingsbanan som en vinnare. Det inspirerade ägaren som komponerade "Ballade pour L'Amiral Mauzun" till sin häst, och melodin har spelats en hel del i fransk radio.

– Det är med musik som med hästar. Känslan måste vara med, och det måste vara en äkta kärlek annars går det inte i längden. Att titta på sin häst i ett travlopp är två otroligt intensiva minuter. Sen spelar ingen roll om det är ett Elitlopp, ett Prix d'Amerique eller ett vanligt litet lopp. Känslan när man ser sin häst tävla är alltid densamma.

På söndag har Paul de Senneville just dessa två intensiva minuter att se fram emot. Det är nämligen den tiden det tar från det att startbilen släpper fältet, till dess att hans L'Amiral Mauzun går i mål. Kanske som segrare av Elitloppet 2008.

Tony Ryttar/Kanal75