”Att rädda Abbe blev mitt kall”

Lasse tog sig an den blinde 69-åringen på parkbänken

Göteborg. Abbe satt ensam och frös på en parkbänk i Göteborg. Tills Lasse Lindberg kom förbi.

Det blev början på en lång och svettig kamp för att ge den blinde pensionären ett nytt hem.

– Jag var tvungen att bli en jobbig jävel, annars hade ingenting hänt, säger Lasse.

Parkbänken på Vasagatan står tom nu. För ett år sedan var det 69-årige Abdelaziz ”Abbe” Amiars hem. Där satt han inbäddad i en sovsäck som skyddade mot den sena novemberkylan och med en pappskylt som fångade Lasse Lindbergs uppmärksamhet.

– Jag gick runt hörnet och där var han. Det kanske var meningen att jag skulle träffa honom. Abbe blev mitt kall, säger Lasse.

Utdragen strid

Han lånade en bunt juridiska dokument från Abbe och gick hem och läste dem i sin lägenhet runt hörnet. I bunten fanns Abbes historia sammanfattad. Abbe var blind, vräkt och hade tvingats till ett boende för psykiskt sjuka utanför Alingsås. Trots att han enligt läkarna inte alls var psykiskt sjuk.

Där och då bestämde sig Lasse. Han skulle se till att Abbe fick ett nytt hem. Vad han inte anade då var att det skulle innebära en utdragen och känslosam strid mot myndigheterna i Göteborg.

Facebookgrupp

– Jag hoppades lösa det före jul och kunde inte i min vildaste fantasi tro att vi har ett så dåligt skyddsnät i Sverige. Det kom som en chock för mig att jag skulle behöva kämpa mot dem som vi avlönar med våra skattepengar, säger han.

Dagarna som följde såg Lasse till att Abbe fick sova i en nybäddad säng på ett hotellrum. Abbe duschade för första gången på länge och fick med hjälp av Lasses vän Beatrice Larsson skägget rakat, håret klippt och kläderna tvättade.

I samma veva öppnade Lasse en Facebookgrupp som snabbt fick fart och flera tusen medlemmar. Han startade en ideell förening och samlade in pengar för att täcka Abbes tillfälliga boendekostnader.

”Sanningen värre”

– Vännerna på Facebook var mitt bränsle som fick mig att orka en dag till. Jag skrev om vad som hände och behövde inte krydda det på något sätt. Sanningen var värre än den värsta romanen, säger Lasse.

Abbe hade sovit utomhus i flera månader när Lasse kom in i bilden. Innan dess hade han bott 20 år i samma lägenhet i Göteborg, en tvåa med fransk balkong mitt i stan där han hade lärt sig att hitta som i sin egen bakficka.

Skadedjur och mögel

Men de sista åren hade lägenheten börjat förfalla. Abbe kände hur skadedjur kröp på honom under natten och vännerna berättade att väggarna var fläckade av mögel och fuktskador. Trots att Abbe som blind har rätt till städhjälp. Han klagade under två års tid men det blev aldrig någon sanering. Till slut slutade Abbe att betala hyra. Och blev vräkt utan förvarning och hänvisad i tur och ordning till två alternativa boenden: på Höglunda psykiatri och på ett hem för handikappade i Härryda.

Abbe vägrade och valde gatan där han förde sin egen kamp mot myndigheterna, med sin megafon och sitt demonstrationstillstånd.

Fick fullmakt

– Jag är synskadad och har bott på gatan, jag har frusit och fått regn på mig. Orsaken är att jag krävt en reparation av min lägenhet. Min kamp irriterar makthavarna och det är det som gör mig stark, säger Abbe.

När vintern kom fick Abbe sällskap i kampen. Lasse Lindberg fick fullmakt att föra Abbes talan gentemot myndigheterna vilket resulterade i otaliga timmar framför datorn, många möten och långa telefonsamtal. På kvällar och helger jobbade Lasse som diskjockey och försökte stänga ute sin frustration när han fick en stund över för sin fru och sina tre söner.

Möblerna på tippen

– Det har varit vansinnigt många motgångar. Jag har varit ledsen, bedrövad och besviken. Det är inte helt enkelt att slå av och på känslor och många gånger gick fallet Abbe ut över familjen, säger Lasse.

Värst var när Lasse fick reda på att Abbes alla möbler och släktklenoder hamnat på tippen. Och när Abbe därefter förlorade skadeståndsmålet i tingsrätten var det som om den sista luften gick ur Lasse.

Tur då att det dessförinnan hade hunnit komma ett positivt besked. En ny lägenhet till Abbe som har hiss och ligger nära stan.

– Eufori, fy fan vad glad jag blev. Då började jag se ljuset i tunneln, säger Lasse som efter fyra månaders juridiskt trassel valde att knyta ihop påsen.

”Hjärtat och logiken”

Abbe däremot kämpar vidare. För att få en mer handikappanpassad lägenhet och för att markera sitt missnöje mot hur han har blivit behandlad.

Lasse vill gärna hjälpa fler, men inte på samma privata plan som i fallet Abbe. Däremot lockar politiken och framför allt kampen mot eskaleringen av våld i Göteborg.

– Jag vill göra något för folket och förändra den här stan till något positivt. Men inte med någon etablerad politisk linje utan för mig är det hjärtat och logiken som råder, säger Lasse.