Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Vendela

VM-guld efter stor svensk uppvisning

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-03-02

Rätt valla – då var Sverige överlägset

Äntligen prickade Sverige rätt med vallan.

Då blev vi bäst i världen.

Charlotte Kalla och Ida Ingemarsdotter bjöd på en ren uppvisning och tog guld i sprintstafetten.

– Det här känns riktigt stort. Det hade jag nästan inte vågat hoppats på när jag vaknade i morse, säger Charlotte Kalla i SVT.

25-åriga Ida Ingemarsdotter hängde av Slovenien och Italien när hon ordnade en medalj på näst sista sträcka av sprintstafetten. Då var det guldläge för Charlotte Kalla som gick ut tillsammans med Finland och Norge.

”Inspirerade mig”

– Det inspirerade mig jättemycket att höra hur hon utmanade (Aino Kaisa) Saarinen. Sedan var utgångsläget jag fick viktigt, säger Kalla till SVT.

23-åringen ryckte direkt från start på sista sträckan och skapade direkt en lucka ner till Norges Astrid Jacobsen och Finlands Krista Lahteenmaki. I den omtalade ”Hellner-backen” hängdes lagen av totalt och in på stadion var svenskan ensam.

– Jag tyckte att finskan höll ett bra tempo på min första och andra sträcka. På sista var det bara för mig att sträcka ut, säger Kalla.

”En otrolig dag”

Kalla gled in i dimman i sin vita dräkt och dök upp i målfållan som segrare efter en stor svensk uppvisning. Finland knep silvret framför Norge som blev trea med, ingen kunde hota Sverige när vallan nu äntligen var den rätta.

– Det här känns riktigt stort. Det hade jag nästan inte vågat hoppats på när jag vaknade i morse. Vi har haft en helt otrolig dag i spåret och fantastiska skidor. Bra bett uppför och bra utför.

Hur var skidorna?

– De kändes grymt bra. Det är viktigt att ha det mentala övertaget och veta att man har bra fäste och bara kan trumma på uppför.

Sent i natt flaggade det svenska vallateamet för att de ”hittat felet” som grusat de svenska chanserna under VM:s senaste dagar. I kvalet syntes de att de fått rätt och det räckte hela vägen till ett svenskt VM-guld.

– Det är underbart. Det är obeskrivligt. Det spritter inombords, säger Ingemarsdotter.

– Det är som man är uppe på lite blå moln och bara smilar. Inför tävlingarna pratade vi och jag sade att om jag har krafterna ska jag gå allt jag har i sista backen. Jag lyckades spräcka upp fältet och de andra tyckte säkert att det var oväntat.

Följ ämnen i artikeln