Thorén: Upplägget är en förutsättning för svenska VM-medaljer

Världscuppremiären är avklarad och vi fick en skön pallplats av Charlotte Kalla, ett vackert genombrott av Sofia Henriksson och ett taktiskt besked av Calle Halfvarsson.

Vi fick också synligt för oss att de svenska herråkarna har en fördel jämfört med flera konkurrenter.

Stjärnorna har alla möjligheter att göra allt rätt inför VM.

helskärm

Lite kallare och lite mer finskt i går i Ruka. De vit-blå flaggorna vajade på läktarplats, en tung, finsk rock pumpades ut från högtalarna och i målområdet dansade Iivo Niskanen omkring efter sin seger.

Nästa helg ska han festa med finska presidenten.

För de svenska herråkarna blir det ingen fest förrän i VM. Men det goda på vägen: de ges från landslagsledningens sida alla förutsättningar för att komma så toppade, ut­vilade och maxade som det bara går till­ ­Falun.

De främsta svenska åkarna som Marcus Hellner, Johan Olsson och Daniel Richardsson (sprintåkarna Teodor Peterson och Emil Jönsson också för den delen) har förtroendet att följa sin egen plan och kurva och behöver inte köra under press i världscupen.

Efter söndagens tävling satt jag i pressrummet och talade med norska kollegor om svenskarnas situation. Fredrik Aukland, ­expert på norska TV2, är längdtränare och har varit det för schweizaren Dario Cologna under flera år. ”Jo, visst är det en stor fördel för svenskarna. Precis som Dario har det. De kan göra allt de behöver för att vara bäst just där och då”, säger han.

Annat läge i Norge och Ryssland

Det är en annan situation för åkarna i det norska och det ryska laget.

I Norge är uttagningen till sprintlaget benhård inför VM och på distanssidan är det väl endast Martin Johnsrud Sundby och Petter Northug som är givna.

I det ryska laget finns det en än större konkurrens och samtidigt en fajt mellan förbundet och de privata teamen.

Att de svenska herr­åkarna på distanssidan slipper stressa genom sin mästerskapssatsning är inte bara bra utan också en förutsättning för att det ska bli medaljer i VM.

Varför? Ta bara en titt på herrarnas resultatlista i distansloppen i världscupen i fjol. Konkurrensen är till skillnad på damsidan mycket större och bredare.

Under fem tävlingar fanns det 13 olika åkare på pallen.

På damsidan var samma antal fyra.

På herrsidan fanns det bara en svensk med under dessa tävlingar: Marcus Hellner.

Under OS tog både Hellner, Daniel Richardsson och Johan Olsson medaljer individuellt på distanssidan.

Sveriges stjärnor kan gå sin väg till mästerskapspallen.

Och de har all frihet att följa den.

Dampallen i går bestod av de namn som dominerade världscupen i fjol. Charlotte Kalla visade att hon, om någon tvivlat, tillhör de fyra giganterna med Marit Björgen, Therese Johaug (oj, så suverän i går) och Justyna Kowalczyk.

Det är de här fyra som kommer att göra upp om de flesta VM-medaljer också. Charlotte Kalla har förstås också frihet att följa sin plan och den består av att ­visa form i tävlingarna före jul.

Så skön premiär för Kalla.

Genombrott för framtida stjärna

Och vilket underbart genombrott för ­Sofia Henriksson. Utan respekt, men respektfullt tog hon sig an världscupsdebuten. Tolva och näst bästa svenska.

Här har Sverige en kommande världsstjärna.

Och en VM-åkare?

Calle Halfvarsson har många fördelar. Han har dock gärna varit för ivrig. Helgen i Bruksvallarna förra helgen bestod av för cool målgång och tappad förstaplats, brutna stavar och sekundstrider.

I går åkte Calle Halfvarsson ­moget. Och hade krafter kvar på slutet.

Vi får väl avrunda med att slå fast att det var helgens utropstecken.