Det svenska skidundret

Kristoffer Bergström

Här är Sveriges väg
tillbaka till toppen

WHISTLER. Sverige sökte en manlig ledare och hittade Joakim.

Sverige sökte en kvinnlig ledare och hittade Magnus.

2008 tog de över ett landslag som läkte sina sår och jagade något att bygga en framtid av.

Två år senare leder de världens bästa längdnation.

Det har varit en pissvinter.

När arrangörerna i Falun plockar ner stängslen är världscupen 2007 över. Nyss applåderades gårdagens tvåa Mathias Fredriksson, nu lyfts prispallen undan och trafiken dirigeras bort. De optimistiska svenskarna minns nog Anders Södergren tredjeplats från Kuusamo, de realistiska minns alla andra individuella lopp.

Alla misslyckanden.

Splittring i landslaget

Tretton gånger i vinter har ingen svensk nått topp-tio. Lina Andersson är bästa kvinnan men har aldrig nafsat på en pallplats, hon slutar som tjugonde kvinna i totalen. Och värst av allt: åkarna står inte enade i katastrofens timme, de letar livbåtar.

Under våren slutar förbundskaptenen Inge Bråten. En vallare, en naprapat och en läkare sparkas.

20 juni avskedas också Mathias Fredriksson, men bryr sig knappt. Tillsammans med brorsan Thobias, Björn Lind och Anders Södergren har han redan skissat upp sin egen träningsgrupp som inte tänker lyssna till herrkaptenen Bengt Stattin eller landslagschefen Per-Åke Yttergård.

I oktober 2007 drar utbrytarna till schweiziska Les Diablerets och Mathias hälsar från glaciären att ”det vore korkat att gå tillbaka till landslaget”. I stället för att åka dit och medla drar Yttergård till Gunde Svans sommarstuga i Dalarna för att be honom om hjälp.

Gunde siktade mot toppen

Gunde tänker i en eftermiddag och tar sedan posten som landslagschef.

– Jag tog över Bingolotto därför att alla sa att det var dömt att misslyckas, det triggade mig. Hade skidlandslaget funkat perfekt hade det inte alls känns likadant att ta över, motiverar han.

När den nya landslagschefen presenteras är pressen hungrig på citat. Men Gunde hävdar inte att de ska ta rygg på Norge och Tyskland – han säger att de ska blåsa förbi dem inom tre år.

– Målet är att vara världens bästa skidnation i OS 2010.

En vecka senare är landslaget enat igen.

Märker ni att en detalj saknas i historien?

Tjejerna gör ju sämre resultat än killarna, varför skriker inte de?

Är de någon sorts övertoleranta satar som tiger trots usla ledare?

Gunde Svan tror inte det. Deras två kaptener Magnus Ingesson och Joakim Abrahamsson har hållit ihop gänget genom stormarna och fått span på en ny generation distansåkare. En mörkhårig tjej hade imponerat särskilt på Magnus under hans aktiva tid, därför var det naturligt att söka upp henne i Norrbotten.

– Hon var och hälsade på en kompis i Piteå och var ute på Valsberget. Jag hade slutat åka skidor men tänkte ge mig ut ändå. Jag skulle gå skidgång i backen och när jag värmer upp möter jag en tjej som kommer springande. Jag tänkte att det måste vara Charlotte, berättar Ingesson.

Sjundeplats – en framgång

Hon heter Kalla i efternamn och plockades med redan under förra säsongen. Och ska man vaska fram något glänsande ur den skitvintern är det hennes sjundeplatser i Gällivare och Sapporo-VM. Förbundskaptenerna kritiserades för att plocka med den dubbla juniorvärldsmästaren för tidigt till a-truppen, men fördelen har blivit att Kalla nu kan gå in i Tour de Ski som en rutinerad 20-åring.

Och komma ut på andra sidan som en världsstjärna.

I världscupen rycker Sverige upp sig 07/08. Kalla tar tre pallplatser, Södergren lika många. Bredvid dem har Marcus Hellner och Anna Hansson, sedermera Haag, börjat synas på topp-tio-listorna.

Gunde storstädar

I april sparkar Gunde Svan hela ledarstaben.

Han vill vårstäda och rensa. Herrledaren Bengt Stattin försvinner, men Ingesson och Abrahamsson är de viktigaste komponenterna för att skapa något nytt. Svan kastar idén om herr- och damtränare överbord och anställer duon igen, nu som förbundskaptener. Unisex, om ni så vill.

– De var viktiga kuggar i maskineriet. Laget var inte i balans, det kallades kris, men jag såg inget problem med dem som ledare. Jag tvivlade aldrig på att Jocke och Magnus skulle ta över, säger Svan.

08/09 är parets första säsong med det nya uppdraget. Den korte, talföre Jocke med sina glasögon och den ärrade, tyste Magnus med sina OS-meriter. Titlarna på visitkorten är identiska, rollerna skiljs åt.

– Ingessons största styrka är hans kvinnliga sida. Han har en förmåga att kommunicera med tjejer som många killar inte kommer i närheten av. Han får deras förtroende och pratar på ett sätt som killar inte klarar. Han blir allt för dem, säger Gunde Svan.

Vintern pangstatar med Kallas och Hellners segrar i Gällivare. Johan Olsson kliver in i världseliten och Haag fortsätter nöta sig närmre de bästa.

Bakom kulisserna visar sig ett tydligt mönster när åkarna delar upp sig mellan förbundskaptenerna: killarna går till Jocke, tjejerna till Magnus. Till och med Kalla, som Jocke hela tiden har haft under sina vingar.

Säsongen glider vidare över ett täm­ligen svagt VM där Sverige hamnar efter alla stora länder i medaljligan. Gunde Svan skottar undan snön framför vallabussen, samlar den svenska presskåren och säger att det där gamla utspelet står kvar: om ett år är Sverige världens bästa längdnation.

Klarare roller

Dagen efter publicerar Sportbladet en analys av Kristoffer Bergström:

”Det är förstås en rörande inställning. Vi ska givetvis ha en styrman som inte ser jetmotorerna som grannländerna har under ytan på sina båtar. Men till er andra som läser, sådär bakom Gundes rygg, vill jag ändå viska: ni fattar att det inte kommer hända, va?”

Hösten 2009 vill inte Abrahamsson och Ingesson låtsas längre. De är ju tydligt uppdelade, så varför inte ändra titlarna också?

– Vi har haft det här systemet, i?fjol kunde man träna vem som helst. Det föll sig så att jag hade fler tjejer och jag var mer tjejcoachen. Det var lite otydligt för alla om vem som har ansvar för vad, berättar damkaptenen Ingesson.

Det är kanske ingen förvandling, kanske mer en slipning, men ett halvår senare ska duon examineras. Gunde Svan hoppade av sitt uppdrag inför säsongen, men Ingesson och Abrahamsson bar med sig både förtroendet och galenmålet till Vancouver.

På OS tionde dag hämtar Marcus Hellner en svensk flagga hos publiken och glider mot mål. Det snöar, Petter Northug jagar, men han bryr sig inte. När han skär mållinjen har Sverige sitt tredje guld och går upp i medaljligans topp. En man i glasögon jublar, hans ärrade kollega ler.