Längdåkarna går mot ett rekord-OS

Trots sjukdomar både bland herrar och damer är OS 2010 på väg att bli det bästa någonsin för svensk längdskidåkning.

Guldet i herrstafetten var den sjätte medaljen – och fler chanser är kvar.

Med sex medaljer tangerar de svenska längdåkarna tidernas bästa medaljskörd i OS. I S:t Moritz 1948 tog Sverige också sex skidmedaljer – tre guld, två silver och ett brons.

Det som är noterbart med skidlandslaget modell 2010 är att Sverige har medaljchans i varenda disciplin. Med tre grenar kvar är det framför allt i herrarnas avslutande femmil som det kan bli fler medaljer. Och trots tunga sjukdomsbortfall – inte minst Emil Jönsson och Anna Haag – har medaljerna trillat in.

– Vi har många olika individer som har presterat bra. Det skapar en trygghet i gruppen och Charlotte kan få avlastning eller Emil kan få avlastning, säger förbundskaptenen Joakim Abrahamsson.

– Mycket av framgången ligger i att vi har en otroligt bra grupp tillsammans.

Framgångarna i OS är resultatet av många års arbete. Abrahamsson, som varit med i landslaget i fem år, förklarar framgångssagan så här:

– Vi en bra struktur och en plan för varje individ. När de kommer till mästerskapet vet alla vad de ska göra, så att de inte hoppar hit och dit.

Planerna dras upp redan i april, från den långa uppbyggnadsträningen under sommar och höst till tävlingssäsongen ända fram till mästerskapen.

Abrahamsson pekar också på den höga trivselfaktorn i landslaget.

– Den är otroligt viktig. Det föder en offensiv anda i gruppen, säger han.

– Jag tycker det är otroligt skönt, som när vi var i Otepää i januari. En kille som Södergren kommer tillbaka efter flera veckors sjukdom och han tar sig an flera debutanter och går igenom hur det brukar funka.

Offensiv satsning är också något som dunkas in i talangerna.

– De ska ha rätten att köra offensivt. Hellre det än att de backar in i tävlingen.

– Redan när vi när vi började jobba med damerna säsongen 2005, så sa vi att ska vi veta hur fort det går så måste vi vara med och känna på de allra bästa. Det kanske inte håller hela loppen i början, men då får man veta vad som krävs. Gör vi aldrig ett försök så får vi svårt, då får vi bara tro.

Nu vet de vad som krävs för att nå framgång.

TT