”Väx upp, Northug”
Publicerad 2011-11-21
Bergström: Sluta med dina pajasgester – gör något på riktigt istället
Se bildspel på Northugs gester ovan
I tre år har din spurt varit sportens dödligaste vapen.
I sex år har du tillhört världseliten.
I hela karriären har du spritt skämt, hån och stöddigheter omkring sig.
Men Petter Northug, du fyller snart 26, så när ska du växa upp?
Vi flyttar oss in i en unik människas huvud:
”Här har jag varit förut. Mitt i en klunga där ingen drar upp farten, där jag gott kan glida med längst bak. Jag som vant mig vid att ta rygg på Cologna och Legkov hotas knappast av en svensk som varit känd i ett dygn. Vad var det han skojade om med reportrarna i går? Bättre spurt än jag?
Nämen titta. Medan jag klättrar upp för sista backen kommer Sjur från vårt tredjelag och skärmar bort Calle. Som jag tänkte, svensken saknar rutinen som stafetter kräver.
Oj så de tjoar åt mig här på upploppet. Kobjällror, barnavrål, vantapplåder. Jag trycker till, rycker mig loss, här vankas festscener om jag bara...
... ha! Det gick igen. Vad hände, Calle? ”Bättre”?
Nu ska jag bara ordna morgondagens rubriker före mållinjen. Låt se, vad vore mäktigast? Sidled? Snurren? Skända något ursvenskt?
Nä, jag har fyllt 25, det måste finnas något mognare, något med mer innebörd. Hm... ja! Nu kom fan en snilleblixt!
Vad händer om jag sätter tummen mot näsan och – bompangtjoff! – viftar med fingrarna?”
Vad vill du åstadkomma?
Ja, Petter Northug, vad åstadkom du? Vilken tillfredsställelse gav det att regrediera till tonåren och sedan skämta bort allt i intervjuer med att du hyllade noshörningar?
Det här är fjärde vintern jag följer Northug och sportsligt är jag såld. Marit Björgen är mer fulländad men har färre rivaler. Dario Cologna åker elegantare men saknar mästerskapskrutet. Petter har brister men sminkar över dem med alla sina styrkor. Han är en atlet, taktiker och tekniker som förändrar sportens förutsättningar. Det går inte längre att sega sig igenom en femmil eller stafett, man måste liera sig och växelrycka för att undgå explosionen på upploppet.
Petter Northug är lika viktig för det svenska skidintresset som SVT:s vinterstudio. Han bär upp lika mycket engagemang för längden som Premier League gör för fotbollen.
Halva hajpen grundas i musklerna, resten i expressleden mellan hjärnan och munnen. 2007 sa Northug att det var rena pojkloppet när han spurtade hem VM-stafetten. Därifrån har kommentarerna vässats och blivit fler i ett växelspel mellan idrottsman och journalister. Jag står absolut inte utanför, så fort jag eller någon kollega haft nyhetstorka har det räckt att närma sig Petter. Och de gånger han varit less har ”Nu vägrar han prata” fått duga.
Borde satt punkt
Trackningarna eskalerade (eller fulländades) under VM i Holmenkollen i våras. Petter vägrade berömma Marcus Hellner för sprintguldet, bromsade in framför mållinjen, skrek åt svenska kungen och påstod att SVT-krönikören Jonas Karlssons fru tyckte sin man var en gris.
Det var kul alltihop. Jag menar det. Men det borde också ha varit en punkt, eller en bro mot något nytt.
Nu är det ny vinter och skidtronen är redan utgjuten efter Northugs stjärt. Inga åkare har hans status, så sparkarna träffar i bästa fall i sidled (mot Hellner) och i värsta fall rakt neråt (mot Calle Halfvarsson). I det här läget duger det inte att ta sig på näsan och säga att en svensk 22-åring är för långsam. Inte främst för att det är elakt, utan för att det är förutsägbart. Nästa gång är det inte hemmaplan och det som hörs från publiken vid målgången är kanske inte ett sus utan en gäspning.
Mitt råd till Petter är att fundera på vad han vill ha sin välförtjänta plattform till. Han fortsätter vinna, Nordeuropa fortsätter lyssna, så varför inte framföra vad han brinner för? Nej, inte noshörningarna och inte Gunde Svan, utan något riktigt. Är allt bara pajasgester och pikar, eller har han sportsliga mål kvar? Vill han förändra något inom sporten? Inom samhället?
I klarspråk:
Sluta bete dig som en 16-åring, sluta bete dig som en orädd uppkomling, sluta bete dig som i våras.
Väx upp.