Skåningarna ger oss svensk vinst

Sverige mot Norge i trav.

Utgången är ovisst – not.

Men loppen på Färjestad är ändå knepiga.

Tur att Adielsson och Kolgjini bjuder varsin klaring.

Jag gillar att plugga trav, särskilt inför V75. Då kan jag bo i det svenska lopparkivet på atg.se, leta drag, kolla spetshästar och kusar som travar illa eller hänger på en töm. Just sånt erkänner ju aldrig travtränarna. Det heter att ”han slappnade av i travet i lite” när de i stället är på väg mot en ny gaffelbandskada.

Att kolla upp norska hästar inför Unionstravet var ingen lek. Norrmännen är inte långt komna. Vi snackar U-land i en jämförelse. Visst, man kan gå in på nrk.no och tittar på en del lopp men det är tyvärr en brunn som snabbt sinar.

Ska de få vara med och leka med oss framöver kräver vi att de lägger ut sina hästar i ett lopparkiv likt de på atg.se eller fintoto.fi. Hur svårt kan det vara? Annars lirar vi med finnarna nästa gång, tycker jag. Finnkampen, typ.

V75-1 bjuder på en spik. Hans Adielsson startar sina hästar med militärisk precision och känslan är att det är samma ordning i stallet. Allt är perfekt putsat och hästarna skiner av välmående. Det verkar löna sig. Segerprocent är löjligt hög, ”Hasses” hästar vinner 30 procent av de lopp de startar i.

Trade East drar upp snittet, på elva startar i år har han vunnit sju lopp. Senast lekte han sig till seger i ett V65-lopp hemma på Jägersro och såg underbart spänstig ut i målskjutsen. Just den sortens synintryck går jag stenhårt på; hästar som ser ut så den sista biten är ofta givna vinnare i nästa start. Det lärde jag mig av Anders ”Dajmen” Jonasson.

V75-2 har jag jobbat med. Det lönade sig knappt. Loppet är nämligen mycket svårt och jag tror inte att det diffar särskilt mycket mellan hästarna. Norska vrålet Mysterious är klar säger de – men jag synar baggen som bara hängde med näst senast på Jägersro i ett derbykval som vanns av Maharajah. Varning för ursnygge B.W.T.Warrior som kan massor och tränar starkt.

Kallblodsloppet (V75-3) brukar gå till Norge. Vad jag begriper har de tre bra hästar: Amor Even, Pajahn och Gann Pål. De två första hade jag koll på men Gann Pål snor jag utan att skämmas av Even Elvenes, norskt travorakel. Men frågan är om inte Vildvitter och Stamping, våra vapen, är bättre? Vildvitter har tänt till utan skor och Stamping står perfekt till nu.

George Kemp (V75-4) är Norges bästa chans i omgången. Han verkar extra bra och måste streckas. Derby Winner har aldrig förlorat och kan duga, även om jag är osäker, medan en Joystick Ribb i full form vore stenklar. Men han har varit både skadad och sjuk sen senast. Har Berglöf vässat? Franchesca är skrällen, hon kan speeda.

Stoloppet, V75-5, är ganska enkelt. Lemond är spurtstark men Lähdekorpi gruvar sig för starten. Hon ser inte osäker ut, Kari. Prima Stella kan överraska, hon ser smällfin ut. På startvolten lurar Victoria Bob med drömläge.

Cash Winning Vita (V75-6) är Åke Svanstedts bästa chans i omgången. Slipper han dödens är det nog pott. Men jag garderar ändå och stormvarnar för Lovely Conch som är i kuslig form.

Fisher King är en given spik för mig i V75-7. Lutfi Kolgjinis styrkefenomen blir aldrig trött och tre varv passar, helst skulle det vara sex varv – då skulle han nog varva de andra. Räkna med tidig attack och räkna med att han drar sönder allt sista rundan. Det tror i alla fall jag.