Nybrink: Sporten blir inte större än så här

Micke Nybrink

Det häftigaste jag sett på länge.

Duellen mellan Maharajah och Ready Cash är redan en klassisker.

Något vi aldrig glömmer.

Större än så här blir inte travsporten.

Tack Hultman, tack Kihlström, tack Maharajah.

Prix d’Amerique, världens tuffaste travlopp, är slaget som bara de absolut bästa hästarna kan vinna. Det går nämligen inte att ha tur, att stjäla loppet i ledningen, köra snyggt eller smyga med och speeda ner allt på ren fart. Prix d’Amerique är ungefär som en femmil på skidor: det är full fart och de är de bästa som slåss om segern. Kapacitet och kondition är nyckelorden. Fripassagerarna knäcks brutalt i uppförsbacken på sista långsidan. Bara en världsstjärna har speeden kvar in på upploppet. Det är blod, svettiga hästar och kuskar och tränare i tårar.

Svensk vinstchans

2011 års upplaga såg på förhand ut som en fet svensk vinstchans. Vårt stora hopp, jättetalangen Maharajah, kom från en underbar seger i genrepet (Prix de Belgique) två veckor tidigare och vi var faktiskt ganska segervissa. Nu ska ni få pisk, ni fattar inte hur bra han är. Stefan Hultmans stjärna hade aldrig sprungit sig trött och hästen var som klippt och skuren för loppet: stark, hyperkapabel, snabb, segersugen och gynnad av de stora kurvorna och den dryga distansen. Dessutom kändes det som om tränare Hultman gjort ett perfekt jobb med uppladdning och matchning. Hästen var redo att äta franska kanoner till frukost.

I den andra ringhörnan, vägande 550 kilo (jag hittar bara på), stod Frankrikes nya kelgris, ultratalangen Ready Cash. Snabb som vinden och med en speed som ingen häst tidigare visat på Vincennes, den franska nationalarenan. Den sexårige hingsten hade glänst i lätta segrar under vintern och var den stora favoriten – ända fram till genrepet två veckor före Amerique. I ett lite större lopp fungerade inte Ready Cash som han skulle, travade dåligt, slutade tvåa och diskades för orent trav.

Testade ny balans

Det kan inte ha känts bra för kretsen kring hemmahoppet. Även om de skyllde allt på att tränare Thierry Duvaldestein testade en ny balans som inte fungerade så måste de ha sovit ganska dåligt, muttrat och funderat.

Vi svenskar spottade upp oss. Lite skadeglada (jag erkänner i alla fall det) var vi allt och nu skulle de få smaka på svenskt stål. Hur skulle Ready Cash kunna plocka ner Maharajah i den skadeskjutna stilen?

Favorit till segern

Till och med de enögda, superpatriotiska, protektionistiska fransmännen gjorde en kovändning. Maharajah spelades till favorit i loppet. 2,90 stod han i när starten gick. Ready Cash betalade 3,20. Ingen annan häst stod i under tio gånger.

Det var den svenska stjärnan som mer påminde om en fransos, ett ånglok utan bromsar, mot den franska kanonen med en stil som om han vore svensk, med speeden som vapen.

”Nästan overkligt”

Örjan Kihlström är en fantastisk storloppskusk. Med Maharajah gjorde han sitt jobb i starten, prickade plankan exakt och positionerade sig utanpå ledaren. Frank Nivard bakom Ready Cash fick en hyfsad start men blev hängade i tredjespår och tvingades leta sig ner som trea i tredjespår. Redan efter 700 meter tog Maharajah över ledningen. Det var nästan overkligt, vilken snubbe. Kihlström höll sedan ett jämnt, elakt 1.12-tempo och Ready Cash fick slita ont i tredjespår innan han nådde fram utvändigt Maharajah ut på sista långsidan.

Trodde på vinst

I det läget var jag helt säker på att segern var vår. Att Ready Cash skulle kunna knäcka oss nu var långsökt. Kör, Örjan, kör! Jag skrek som en tokig redan här. Sambon höll för öronen. Dottern (ett år) började gråta, pappa hade blivit galen. Ut ur sista kurvan tryckte Nivard gasen i botten. Maharajah försökte svara men det gick för fort. In på upploppet vred Kihlström ut igen och nu stod jag upp och vrålade. Han närmade sig, krigade, kämpade – men fransmannen bara sträckte på sig. Tvåa, fan!

Ready Cash var enorm. Eller var det Varenne (världens genom tiderna bästa häst) som hade klonats? Så där kan man inte vinna Prix d’Amerique. Inte med en häst, möjligen med en monsterhäst. Att Ready Cash är världens bästa häst är givet. Att Maharajah är nummer tvåa är fullt möjligt. Säg någon annan som gör om hans insats?

Ville krama Stefan

Stefan Hultman såg besviken och nästan ledsen ut i TV4-studion efter loppet. Det har jag ingen förståelse för. Jag ville krama om honom, lyfta honom, hylla honom. Kom igen Stefan. Grattis! Du ska vara lycklig, njuta och pussa din häst och kusk. Ni har gjort en lysande insats och din häst var grym. Det här är ett av mina absolut största ögonblick som travintresserad. Duellen var magisk. Minnet kommer aldrig att blekna.

Du gjorde allt rätt, det finns inget att ångra, inget du kunde gjort annorlunda. Din häst gav allt och din kusk körde som Picasso målade. Och tack Maharajah, för att du bjöd oss på det här.