Eriks sorg efter Copiad: ”Han var fantastisk”

Uppdaterad 2012-10-25 | Publicerad 2012-10-24

Erik Berglöf och Copiad. Till höger Erik gör segergest efter segern i Elitloppet 1994 med Copiad.

Tillsammans reste de Europa runt och tog hem storloppen under 1990-talet.

Nu har värmlands stolthet och folkets häst Copiad lämnat jordelivet.

Så här minns tränaren Erik Berglöf sin stjärna.

– Han var en fantastisk individ, jag har aldrig haft en häst som har varit på ett liknande sätt, berättar han.

I fredags fick den stora travstjärnan Copiad avsluta sina dagar på gården i Väse utanför Karlstad hos uppfödaren Trygve Kraft och skötaren Anette Nyström.

Topphästen blev 23 år gammal och fick avlivas efter att ha fått problem med ett sår.

– Jag var inte där när hästen blev dålig. Det är skötaren Anette som hade hästen hemma hos sig. Jag var bortrest och var i Norge. Anette ringde mig och berättade att han hade en sårskada och att den inte ville läka. Han mådde inte bra så det var helt rätt beslut att avliva honom. Han var ändå 23 år gammal. Han har blivit så väl omhändertagen och haft ett underbart liv. Han har haft samma skötare hela sitt liv., säger Erik Berglöf.

Hur kändes det när du fick beskedet?

– Det var klart att det inte var något roligt. Men man måste tänka på hästens bästa, han ska inte behöva lida.

Erik Berglöf tränade och körde Copiad från att han var tre år fram till 1996 då hästen avslutade sin karriär som tävlingshäst.

Tillsammans dominerade de i travloppen och vann lopp som Elitloppet, Oslo Grand Prix och Finlandia Ajo och drog in över 15 miljoner kronor.

”Sett honom nästan dagligen”

Efter att hästen gick i pension har han verkat i avel i både Sverige, Tyskland och Ungern. De senaste åren har Copiad tagit det lugnt på gården i Väse.

– Jag har varit där en gång om året och hälsat på honom. Men jag vet att han har mått bra hela tiden. Han har gått vid E18 mellan Karlstad och Kristinehamn så jag har sett honom nästan dagligen när jag har åkt på trav och så.

– Han betydde mycket för mig som travtränare. Även om det inte bara var han som var bra i stallet så var han den klart bästa. Han var kanske världens bästa häst i två års tid. Han var en fantastisk individ, jag har aldrig haft en häst som har varit på ett liknande sätt. Hur han var i träningen och sättet som han betedde sig på. Han var intelligent, minns Erik.

”Det mest fantastiska loppet”

Hans bästa minne från deras tid tillsammans är Elitloppssegern 1994 då Copiad slog Pine Chip efter en rafflande upploppsduell.

– Det var det mest fantastiska loppet han gjorde. Men han vann 50 lopp på 80 starter. Det var många upplevelser och många resor ihop. Vi var runt över hela Europa och hade otroligt roligt. Han hade aldrig några problem och var alltid pigg och glad. De gånger han förlorade felfria lopp då var han i regel sjuk, så bra var han. Han förlorade aldrig när han var helt hundra.

Busslast följde hästen

Under hästens tävlingskarriär var det många som följde hans framfart på banan.

– Han var hela värmlands travhäst. När vi åkte på Elitloppet gick sex-sju bussar fullaste med folk. Även när vi var och startade i andra lopp kom folk för att se honom. Det var folk här dagligen bara för att se hästen.

Även nu när hästen har dött har många hört av sig för att prata och minnas Copiad.

– Det är bara roligt att hästen uppmärksammas för det han gjort. Det kommer även att bli något på Färjestad, vad det blir vet jag ännu inte. Det skulle vara kul med en staty av Copiad på travbanan.

Hur ser det ut i stallet idag?

– Jag har inte så många hästar. Jag vill begränsa mig, jag börjar bli äldre. Jag och min son, som även han är tränare, har 23-24 hästar i träning. Flera av dem är väldigt fina och det ser bra ut i stallet.  Jag kämpar på och trivs med livet.  Men någon ny Copiad blir det inte, jag får vara glad om jag hittar en häst som är hälften så bra.