Baryards betraktelser
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-25
När Ludger Beerbaum gratulerar till en bra runda, då vet man att man ridit bra. Men det gjorde han alltså efter min runda i den första delen av World Cup-finalen. Så tack för all del, Ludger. Vi gjorde det riktigt, riktigt bra! Och jag säger vi för jag är jättestolt över både Flippan och mig själv.
Många undrar nog om jag var väldigt nervös när vi red in, svaret är att jag var väldigt laddad. Flippan? Hon älskade det! Frågan är egentligen vem som trivs allra bäst här i Scandinavium, Flippan eller jag. Det märks så väl på henne hur hon mår bra av alla rop, applåder och den underbara publiken. Tack för det, alla ni fans! Ni betyder otroligt mycket för oss ryttare. Och hästar!
Själva rundan gick som på räls, och jag vill lova att det inte är särskilt ofta som jag ärligt kan säga det, men här var det så. I övrigt kan man väl säga att de väntade toppryttarna gjorde vad de skulle.
Min åttondeplats här ändrar inte på min plan, att helt enkelt ta en dag i taget. Vi har två dagar kvar och mycket kan hända, men visst känns det bra.
Jag vet att många funderar på om Flippan är bättre eller sämre nu som 17-åring jämfört med tidigare. Jag kan bara säga att den rundan vi gjorde i dag hade vi inte kunnat göra bättre för några år sedan när vi rankades som världens bästa ekipage.
Så det gamla strävsamma paret hänger med.
Efter tävlingarna skrev jag och min teamkompis Peder Fredricson autografer i nästan en timme, det är alltid kul att möta fansen så här. Jag blev ”intervjuad” av en underbar liten tjej som inte ville lämna oss. Hon frågade om allt mellan himmel och jord, hon kommer att bli en duktig journalist!
Malin Baryard