Spelade bort 70 miljoner – nu är han bäst i världen
Uppdaterad 2011-04-19 | Publicerad 2011-04-18
Exklusiv intervju med danske Gus Hansen
I två år var han världens största förlorare, spelade bort en sisådär 70 miljoner kronor och var utskrattad av stora delar av pokeretablissemanget.
I år har Gus Hansen täppt till truten rejält på alla tvivlare. "The Great Dane" har krossat allt motstånd och vunnit över 25 miljoner på årets fyra första månader vilket gör honom till den överlägset hetaste nätpokerspelaren just nu.
Sportbladet Poker har fått en exklusiv intervju med den danske superstjärnan om jätteförlusterna, miljonvändningen och den påstådda romansen med tennisesset Caroline Wozniacki.
– Vi är bara vänner, säger han.
Gus Hansen är glödhet just nu.
Det danska Full Tilt-proffset har krossat det mesta på onlineborden och när det har gått lite drygt fyra månader av året kan han redan skriva ett plus på 4,1 miljoner dollar i resultatkolumnen – en summa som motsvarar 27 miljoner kronor.
En rejäl skillnad jämfört med de senaste åren. Under 2009 och 2010 var Gus Hansen världens störste förlorare och backade enligt egen utsago "i trakterna av 10 miljoner dollar" på Full Tilts näsblodsbord.
Hur kan det ha svängt så våldsamt?
– Jag har ju ändrat spelstil, börjat spela lite mer tajt. Alla tror att jag är galen och spelar alla händer, men just nu tycker jag att jag spelar betydligt mer kontrollerat och tajt. Jag gör färre misstag också, än om man bara går tillbaka ett eller två år. Det blir väl så, att man blir trött och ofokuserad om man förlorar och förlorar varje gång man går online. Men jag har tagit mig tid att analysera min fel och misstag, förhoppningsvis blir det en permanent förbättring.
– Sen är det ju så, varenda gång man pratar med någon som är en vinnande pokerspelare så säger de att de haft lite tur. Lite enkelt kan man säga att jag har haft väldigt mycket tur de senaste månaderna. Och under de två tidigare åren hade jag jävla mycket otur.
Är det så du analyserar de enorma förlusterna du gjorde under 2009 och 2010?
– Ja, i poker är det väldigt tufft... Jag började ju som backgammon-proffs och i backgammon ser du ju hela tiden vilka misstag du gör. Man spelar i det öppna så att säga. I poker är det inte lika självklart, du vet kanske inte om du gjorde rätt som la dig eftersom din motståndare kan ha bluffat. Och då kan man börja tvivla på sig själv, börja vara efterklok, och det är svårt att vinna då. Då behöver man ett brejk, analysera sitt spel och jobba på att minimera sina misstag. Alla gör ju misstag i poker, men den som gör det minsta antalet brukar klara sig ganska bra. Just nu känns det super, de senaste sex månaderna har varit riktigt bra. Nu hoppas jag att det håller i sig i de kommande 12 och 18 och 24 månaderna. Det ser bra ut, men jag har varit med för länge för att tro att jag är kung av världen riktigt ännu. Men jag är envis, jag har hela tiden trott att jag kan vända det här.
För vanliga människor är det sjuka summor som du vinner och förlorar vid pokerbordet. Hur har du hanterat svängningarna? Spelar du alltid inom dina gränser eller har du förlorat mer än vad du har råd med?
– För det första, ja det är helt galna summor. Att förlora 500 000 dollar på en månad är ju helt otänkbart för någon som jobbar på ett vanligt arbete nio-till-fem, till exempel som journalist på Aftonbladet. Men det är inte så enkelt. När jag får frågan om vilket som är mitt bästa pokertips brukar jag svara att spela på en nivå som man känner sig bekväm på. Om jag sitter med 50 dollar vid bordet spelar jag inte bra. Jag är inte koncentrerad på mitt spel, det är för lite pengar för mig. Och samma sak om jag sitter med två miljoner dollar vid bordet. Då är det för mycket pengar. Jag blir bakbunden och kan inte spela bekvämt. 50 000 dollar är bekvämt för mig, då spelar jag som vettigast.
– Sen blir det alltid mycket spekulationer när man förlorar. Var det hans sista pengar? Är han pank nu? Men jag har lite pengar undanstoppade från poker, backgammon och lite business som jag gjort. Jag tror inte riktigt att de siffrorna som finns på highstakesdb (trackingsajt för nätpoker) stämmer riktigt, men jag var väl back en tio, elva miljoner dollar som mest, det är i de trakterna. Och det är klart, skulle jag förlora 500 000 dollar i månaden i tio år så skulle jag vara pank. Och jag har varit pank som spelare, men det var för över tio år sen. Nu har det inte varit på den nivån. Jag har aldrig riskerat hus och hem.
Under din långa förlustsvit har det snackats ganska mycket skit om dig och hur du är som pokerspelare. Du har kallats för "fisk" och sopa av både media och andra spelare. Har det varit motiverande, att visa att de har fel?
– Äh, det okej för mig, folk får tycka vad de vill. De kanske har rätt? Då kan jag ju inte bli arg. Själv vill jag helt tro att de har fel. Då får det väl rubriceras som skitsnack och rykten och det vet man ju att sånt kan man inte göra mycket åt. Och ska jag vara ärlig, de som kallat mig förlorare är inte helt fel ute, det är röda siffror i resultaträkningen från mitt nätpokerspel. Men om jag fortsätter som jag spelat på slutet kanske det blir svarta tal på linjen redan i slutet av 2011. Det är bara upp till mig att bevisa att de har fel. Men som sagt, vi får se. Jag började bra 2009 och 2010 också. Förhoppningsvis kan jag avsluta bättre nu.
Uppfattningen är att du är en mixed-games spelare i världsklass, ändå envisades du med att nöta PLO och förlora mångmiljonbelopp under flera år. Nu dominerar du PLO-borden också. Var det en medveten taktik, att träna mot de bästa för att kunna slå dem sedan?
– Ja, så har jag nog alltid fungerat. Redan när jag spelade backgammon om fem kronor, då var jag inte så jävla bra, såg jag alltid till att spela mot minst en motståndare som var bättre, för att lära mig. När jag var bättre än honom gick jag vidare till en ännu bättre, och så vidare. Skillnaden är att i PLO har det varit extremt dyrt att bli bättre. Men jag är envis, och nu känner jag att jag är tillräckligt bra för att ta mig an spelare som Phil "OMGClayAiken" Galfond, Tom "durrrr" Dwan och Dan "jungleman12" Cates. Men som sagt, man vet aldrig. De första fyra månaderna har varit jättebra, men jag har kanske haft en jävla tur. Vi får se hur det ser ut efter sex, sju eller åtta månader.
Hur mår du när du är inne i en svacka och förlorar miljon efter miljon? Märks det på dig även utanför pokern?
– Ja, tyvärr är det så. Jag jobbar på det, men det är tufft alltså. Har man förlorat konstant i två år så börjar man ju tvivla på sig själv, det är bara så. Jag jobbar nära min syster och hennes man. Han är min manager och hon är min personliga assistent kan man säga. Hon säger det, att det hörs på min röst i telefonen när jag spelar och förlorar så nog påverkar det mig. Sen har jag ju spelat både tennis och bordtennis på hyfsad nivå och den tävlingsinstinkten har jag i mig. Jag gillar inte att förlora. Och att förlora konstant i två år... det påverkar mig mer än det borde. Men jag fick två turneringsvinster i slutet på förra året, bland annat en tung i WSOPE, och nu har det som sagt gått bra online också. Min frustrationsnivå är inte lika hög som för ett år sen.
Hur ser du på din pokerframtid, vad har du för mål?
– Jadu, det finns ju en turnering som den finaste av dem alla och som alla pokerspelare drömmer om att vinna, WSOP Main Event. Men det är omkring 7 000 spelare som ställer upp varje år, alla som kan någonting om poker vet att det inte räcker att spela bra för att gå hela vägen där. Man måste ha en jävla tur också. Sen är ett mål såklart att vända mina röda siffror till svarta på internet. Men framförallt handlar det om att hela tiden bli bättre. Man blir aldrig fulländad, men man kan alltid bli lite bättre. Andre Agassi sa det där bra en gång, att man alltid ska sträva efter att bli en dag bättre. Det är en fin metafor. Sikta inte på att bli två dagar bättre, du kommer aldrig att nå himlen ändå. Men man kan alltid komma ett steg närmare. Så försöker jag tänka. Före ett år sen gjorde jag kanske 100 misstag, kanske jag gör några färre och om några år är jag förhoppningsvis nere på ganska få.
Sen måste jag fråga, det finns en hel del romansrykten om dig och tennisens världsetta Caroline Wozniacki. Hur ligger det till där egentligen?
– Jag har spelat tennis i 30 år, i samma klubb som Caroline hemma i Köpenhamn. Vi känner varandra väl, vi bor båda i Monaco och vi ses så ofta vi kan när båda är till exempel i USA eller Australien. Jag känner hennes mamma, pappa och hennes bröder. Vi är väldigt goda vänner. Men tyvärr, det finns ingen romans, haha.