”Putin tror att han kan komma undan med vad som helst”
Publicerad 2016-07-19
Wolfgang Hansson: Lever i en parallell verklighet
President Vladimir Putin vill återupprätta Rysslands status som stormakt. Inte bara genom att satsa på militär upprustning.
Även idrottsliga framgångar ger internationell prestige och stärker Putins makt.
Med den oinskränkta maktens arrogans trodde Kreml att de skulle lyckas lura världssamfundet.
På pappret är Ryssland en demokrati. President Putin omvaldes senast 2012 med nästan två tredjedelar av rösterna. Även med avdrag för misstänkt valfusk är det ett starkt mandat.
Sedan dess har hans popularitet ökat ytterligare på grund av annekteringen av Krim och Rysslands allt starkare maktposition i världen. Sannolikt väljs han om 2018.
Men vad den forne KGB-agenten från S:t Peterburg framförallt använt sin makt till är att montera ner demokratin, upprätta närmast total kontroll över media och införa ett alltmer auktoritärt styre.
Alla stora tv-kanaler kontrolleras av Kreml och erbjuder en daglig dos av okritisk glorifiering av presidenten.
Mycket farligt jobb
Journalister som vill granska makten är oerhört få och deras jobb är mycket farligt. Mord på journalister är inte ovanligt. Ofta handlar det om beställningsmord som sällan klaras upp.
Överhuvudtaget lever Kremls kritiker extremt farligt. 2015 mördades politikern och ekonomen Boris Nemtsov nära Röda torget, sannolikt för att han var på väg att släppa en rapport om den ryska inblandningen i kriget i östra Ukraina.
Ryssland rankas regelbundet som ett av världens mest korrupta länder av Transparency International.
Domstolarna som på pappret ska vara självständiga går i praktiken nästan alltid maktens ärenden. Ryssland får ständigt hård kritik från internationella mänskliga rättighetsorganisationer för stora brister i rättsäkerheten.
Parlamentet är Putins trogna tjänare. All verklig politisk opposition är i praktiken utraderad.
Makten i landet centraliseras allt mer. En liten klick av Putins gamla kompisar från den ryska säkerhetstjänsten bestämmer det mesta och Putin har givetvis veto i alla viktiga frågor.
På många sätt är han på väg att återinföra Sovjetunionen minus den kommunistiska ideologin.
Istället underblåser han nationalismen i ett försök att få ryssarna att känna sig stolta över militära, politiska och idrottsliga framgångar.
”Anti-rysk propaganda”
Därför klassificeras all kritik mot Ryssland, inklusive dopinganklagelserna, som anti-rysk propaganda driven av USA.
Putin har en inofficiell pakt med folket. Så länge han levererar politisk stabilitet och ökad levnadsstandard så röstar de på honom. Många ryssar minns kaoset efter Sovjetunionens kollaps 1991 då demokrati och kapitalism infördes mer eller mindre över en natt. Ryssland har ingen demokratisk tradition. När förtrycket under Sovjettiden ersattes av ekonomisk anarki tappade många ryssar tron på demokrati som styrelseform. De är mer hemtama med den starke mannen som pekar med hela handen.
Putin har kunnat uppfylla sin del av pakten ända sedan han första gången blev vald år 2000.
Den senaste två åren är första gången som ryssarna fått känna på åtstramning. Detta på grund av att det sjunkande oljepriset slagit hårt mot den ryska ekonomin i kombination med de internationella sanktionerna som straff för Rysslands krigsföring i östra Ukraina och annekteringen av Krim.
Att Putin ändå stärkt sin popularitet beror på att han spelat nationalistkortet. Att få arrangera vinter-OS i Sotji var en stor framgång för Ryssland. Om två år står man som arrangör för fotbolls-VM. Ett annat prestigearrangemang.
Den totala bristen på en fri press som vågar granska makten och avslöja oegentligheter har lett till en maktens arrogans i Kremls korridorer. Man tror att man kan komma undan med vad som helst.
Parallell verklighet
I Putins Ryssland har det etablerats en parallell verklighet där sanning och fakta inte betyder någonting. Trots överväldigande bevis fortsätter Putin envist att hävda att det inte är ryska soldater som strider i Ukraina.
Om man kan bryta mot internationella avtal och ostraffat annektera en del av ett annat land.
Om man kan låta mörda journalister och regimkritiker utan problem.
Varför skulle man då inte kunna mixtra med ett gäng dopningsprover?
Att den systematiska massdopningen nu avslöjats och kunnat kopplas till ministrar i Kreml är givetvis ett stort bakslag för Ryssland. Nu gäller det att begränsa skadeverkningarna så mycket det går. Hur mycket Putin själv känt till är svårt att veta.
En ledare som Putin behöver inte alltid ge uttryckliga order. Medarbetarna vet vad som förväntas av dem och vad som händer om de misslyckas.