LEGENDEN LEVER

30 år efter Ronnie Petersons död – här är historien om vår störste racerförare genom tiderna

Han var på väg att bli större än Borg, Salming och Stenmark.

Så gick starten på Monzabanan i Milano.

Det var den 10 september 1978 och Ronnie Peterson tog sig aldrig därifrån.

30 år har gått och Sportmagasinet berättar nu historien om vår störste racerförare genom tiderna – en sannsaga och tragedi som lever än i dag.

I januari 2007 rankade F1 Racing – världens största Formel 1-magasin – tidernas snabbaste förare. Etta var brasilianaren Ayrton Senna, tvåa den tyske sjufaldige världsmästaren Michel Schumacher, trea

60-talets gigant, britten Jim Clark, och fyra var ytter-ligare en britt, Nigel Mansell.

Tillsammans hade kvartetten 13 världsmästartitlar.

Femma placerades en man som var så snabb att han aldrig hann bli bäst i världen. En Örebroare som växte upp sittandes bakom motorer av olika styrka och storlek. En talang som Sverige aldrig sett maken till – varken förr eller senare.

Ronnie Peterson hade det där som man inte riktigt kan sätta ord på. Redan som åttaåring i pappa Bengts hemmabyggda fordon – som närmast gick att beskriva som en korsning mellan minitraktor och go-kart – gick Ronnie snävare än alla andra in i kurvorna och ännu snabbare ut ur dem. Somliga som såg honom körakallade honom orädd, andra kallade honom dumdristig, men merparten talade om honom som fantastisk. Få har förklarat fenomenet Ronnie Peterson så väl som skotten och F1-legendaren Sir Jackie Stewart.

– Han var snabb, men också vild, enbart därför att han var en sådan naturbegåvning. Ronnie kan räknas som en av sportens allra största, säger Stewart.

För precis som Zlatan Ibrahimovic behandlade bollen på ett sätt vi aldrig tidigare sett och Peter Forsberg flyttade pucken snabbare än alla andra så hanterade Ronnie Peterson bilarna han körde som om de var en förlängd del av hans kropp. För honom fanns inga gränser. Det som begränsade Petersons talang var i stället fordonen han körde, konkurrenterna han mötte och arbets-givarna han jobbade för.

Den treenigheten skulle komma att få mycket ödesdigra konsekvenser.

Biografen på Storgatan 19 i Örebro ligger ungefär två kilometer från Ronnie Petersons födelsehem på Kungsgatan 45. Eller rättare sagt låg, för huset Ronnie växte upp i finns inte längre och biografen är inte längre en biograf. Det senare är Ronnies fel.

På den lilla upphöjningen framför duken på den enda biosalongen som är kvar av det som örebroarna sedan 1957 känt som China, Spegeln, Sandrews och Astoria sitter en 62-årig man och tittar ut över de röda sammetssätena.

Han har samma näsa, samma ögon och samma efternamn som Sveriges störste racingikon genom tiderna. Han har jobbat dygnet runt i en vecka och tiden är på väg att rusa ifrån honom.

–?Det är svårt att förstå att det blir verklighet i morgon kväll, säger Ronnie Petersons lillebror Tommy.

I rummet intill står någon och sågar, entrén ser ut att ha överlevt en jordbävning och om ett dygn ska den röda mattan rullas ut för att inviga Ronnie Peterson Museum. Det är svårt att förstå hur det ska bli verklighet?? S till i morgon kväll. En man i 40-årsåldern och med väldigt trötta ögon påpekar att en av

Ronnies gamla bilar ska stå i rummet intill vid invigningen. Men att dörren till rummet är sex centimeter smalare än bilen.

–?Vi får lösa det på något sätt, säger han och går vidare.

900 meter sydväst om Ronnie Peterson Museum

ligger nattklubben Klaras. Det är ett sådant där ställe som varje mellanstor svensk stad har.

Tjejerna är unga, blonda och lättklädda, killarna har skjortor och kletiga frisyrer. Ett ställe som vill ge sina gäster chansen att vara Stockholm för en kväll men inte gör något annat än cementerar sin plats i den mellansvenska lagomheten. För 39 år sedan hette Klaras Prisma och Ronnie Peterson, som av sina kamrater beskrevs som lite blyg och inte alltför talförd, gick dit och mötte en färghandlardotter som jobbade som sekreterare.

Barbro Edwardsson drog den hösten i väg till New York för att jobba som au pair och bara en månad senare, i början på oktober 1969, kraschar Ronnie med sin March 693 på en bana i Frankrike. Bilen kör in i en halmbal, slår runt och ett moln av lågor blossar omedelbart upp kring karossen.

–?Ronnie hade änglavakt några gånger och det kunde ha gått illa för honom redan tidigt i karriären. Den gången i Frankrike var det en vaken person som var framme och drog ut honom, Ronnie hade aldrig klarat sig om han inte hade fått hjälp, säger motorjournalisten Kenneth Olausson.

Ronnie Peterson ådrar sig allvarliga brännskador och blir sjukskriven. I stället för att köra bil börjar Ronnie skriva kärleksbrev till färghandlardottern i New York. Brevväxlingen fortsätter under 1970 – Ronnies debutår i Formel 1 – och när Barbro 1971 återvände till Örebro stod en racingstjärna där och väntade på henne.

Ett år senare var paret den tidens svenska föregångare till David och Victoria Beckham. Precis som paret Beckham långt senare skulle göra så flyttade Ronnie och Barbro till London. De var högvilt i skvallerpressen men tycktes hantera uppmärksamheten utan några större problem. Duon var oseparerbar, där Ronnie fanns fanns också Barbro. När Ronnie tränade och tävlade satt Barbro precis bredvid banan med ett tidtagarur och klockade fästmannens varvtider. För kvinnan i Ronnie Petersons liv var det inte bara något hon gjorde av intresse, utan också av ren självbevarelsedrift som ett sätt att hantera den rädsla Barbro kände så fort Ronnie satt i bilen.

–?Det är klart att jag är rädd, men jag försöker att inte tänka på det. Jag håller mig upptagen med mina klockor. Men det är klart att börjar man tänka på det, så innerst inne är jag väl rädd att någonting ska hända, sa Barbro i början av 1970-talet.

Ronnie själv var tryggare, dock var han medveten om att hans körsätt var allt annat än skonsamt.

–?Jag åker väldigt hårt och åker nog hela tiden väldigt nära gränsen för vad jag kan göra. Det finns inte så mycket mer att chansa på.

På banan gav körstilen resultat. Redan 1971 hade Ronnie slutat tvåa

i världsmästerskapet, endast slagen av suveräne Sir Jackie Stewart. När Ronnie 1973 bytte stall från Ford till Lotus tog örebroaren – med smeknamnet

Superswede – ett nytt avstamp mot världsmästartiteln. Första säsongen i den karaktäristiska svarta bilen med gula linjer och loggan för cigarettmärket John Player Special blev en succé. Peterson stod i pole position i nio av 15 Grand Prix-lopp, vilket var nytt rekord. Den 1 juli, på Paul Ricard-banan i Le Castellet utanför franska Marseille, tar Ronnie sin första Grand Prix-

seger. Direkt i starten avancerar Peterson från femte till andra plats, en position han håller i 41 av 54 varv. Då tvingas ledaren Jody Scheckter bryta och Ronnie Peterson försvinner från resten av fältet till en seger med 40 sekunders marginal. Det blir ytterligare tre segrar och en sammanlagd tredjeplats i förar-VM och lyckan fortsätter. Under julhelgen förlovar sig Ronnie och Barbro. Paret hade då flyttat till ett extravagant villaområde i Cook-ham Dean

i Berkshire öster om London. Området är fortfarande populärt bland engelska kändisar och bland många andra celebriteter bor i dag den svenska tv-stjärnan Ulrika Jonsson inte långt ifrån huset där familjen Peterson bodde under 70-talet.

SVT gör en intervju med Barbro och Ronnie i deras hem där de öppenhjärtligt berättar om sina liv. Barbro ger ett närmast blygt intryck och när reportern ber henne berätta ”hur är han den där Peterson?” svarar hon:

–?Han har en enorm vilja, han ger sig aldrig.

Sedan skrattar hon lite lätt.

Är du själv likadan? frågar reportern

–?Nej, verkligen inte. Jag ger mig nog fort om det bär emot. Tyvärr, säger Barbro.

Sedan vänder sig reportern till Ronnie med frågan om vad Sveriges största idrottsstjärna gillar att göra på sin lediga tid.

–?När vi har lite fritid så spelar vi golf, lite tennis och så håller jag på med akvariefiskar som är min stora hobby. De är fantastiska. Många kvällar sitter vi och tittar på akvariet istället för på tv och tycker att det är mycket mer intressant.

På Ronnie Peterson Museum syns inte mycket av huvudpersonens intresse för akvariefiskar. Däremot hänger några av hans gamla overaller längs en vägg. Många av dem är av relativt tunt tyg och verkar vara mer av reklamplatser än skyddsdräkter. På golvet står en hjälmväska

i läder med Ronnie Petersons namn inbroderat. I museet hyllas Ronnie som den världsmästare han aldrig blev och än i dag anser många experter att Peterson, trots att han aldrig vann förar-VM, var bäst i världen. En av dem är lillbrorsan Tommy.

–?Det blir ju bara spekulationer, men han var otroligt snabb och åkte snabbare än de andra med sämre material. Han åkte ju i team med två världsmästare. 1973 var han kontinuerligt snabbare än Emerson (Fittipaldi) för Lotus. 1978 var han snabbare än Andretti (Mario). Han hade kunnat bli världsmästare vilket år som helst om han suttit i rätt bil, säger Tommy.

1975 blev Barbro gravid, paret gifte sig och i november föddes dottern Nina. Den sommaren kompletterade familjen Peterson huset utanför London med en lägenhet i Monaco där Björn Borg blev närmsta granne. Jetsettandet passade Petersons och privatlivet lekte. På racingbanan gick det tyngre. Lotus misslyckas med att ta fram en förbättrad bil och efter premiärloppet i Brasilien 1976 bryter Ronnie kontraktet med stallet. Samtidigt förändras äktenskapet mellan Ronnie och Barbro. Efter att i fem år varit suttit klistrat med tidtagarklockan i handen stannar Barbro allt oftare hemma för att ta hand om dottern Nina, något som makarna ömsesidigt kommit överens om – men frånvaron från familjen sliter på Ronnie. 1978 är Ronnie överraskande tillbaka i Lotus mot löftet att han blir stallets försteförare. Men när teamets nya bil presenteras

i London inför säsongen är det den italienfödde amerikanen Mario Andretti som är ägaren Colin Chapmans val som etta.

Fyra gånger under säsongen slutar Ronnie tvåa bakom Andretti. Urbota trött på att förlora race på grund av stallorder och därmed gå miste om chansen att bli världsmästare skriver

Peterson mitt under säsongen på för McLaren.

Ronnies humör på jobbet sätter spår även i privatlivet.

Den 11 september 1978 utkommer det årets nummer 37 av Hemmets Veckotidning och det är ett strålande glatt äkta par Peterson som läsarna får möta. Från sommarhuset i Askersund vid Vätterns strand pratar Barbro och Ronnie om livet och lyckan över dottern Nina. På en gräsmatta kantad av prästkragar sitter hela familjen i klädd matchande marinblå tröjor.

Nina plockar blommor, Ronnie tittar stolt på sin dotter och Barbro ler vackert rakt in i kameran.

Dagen innan publiceringen förvandlades starten på Italiens Grand Prix på Monza-banan från ett organiserat kaos till ett brinnande inferno. Startern som borde flaggat av loppet lät bilarna gå, den orutinerade italienaren Riccardo Patrese startar, från långt bak i ledet, i full fart och kryssar sig fram. Från femte startplats kommer Ronnie dåligt i väg. I över 200 km/h tvingar Patrese britten James Hunt att manövrera undan varpå Hunts bil hakar i Petersons och svensken tappar kontrollen över sin svarta Lotus. Kraschen blir fruktansvärd. Bilderna, som i direktsändning kablades ut till det svenska folket, var fruktansvärda och kommer för alltid att vara ett sår i det svenska folkhjärtat. Petersons fulltankade bil brinner våldsamt när James Hunt kommer fram till vraket där Ronnie sitter fastklämd med krossade ben. Hunt tvingas sparka loss ratten innan han kan dra Peterson ur bilen.

Sedan fungerar mer eller mindre ingenting på och kring Monza-banan. Ronnie är vid medvetande och har enorma smärtor. När svensken efter mer än en kvart förs mot det medicinska centret är det genom ett publikhav där upphetsade fans försöker röra vid den skadade svensken, som i helikopter förs till sjukhuset i Niguarda.

På sjukhuset fortsätter kaoset.

Det konstateras att Ronnie har 27 frakturer, en två och en halvtimme lång operation inleds och vid en presskonferens på sjukhuset meddelas att svensken ska kunna gå inom två till tre månader.

När ortopedspecialisten Ernesto Zerbi sent på kvällen anländer till sjukhuset ger han en annorlunda bild av läget.

– Det är inte alls säkert att Ronnie kan få känsligheten tillbaka i högerfoten. Jag är kritisk mot att läkarna på Niguardasjukhuset hade så bråttom att operera. Så hade jag aldrig gjort om Ronnie varit på min privata klinik, säger Zerbi.

Buskapet till allmänheten är dock att läget är under kontroll. När världen vaknar dagen efter lever inte Ronnie Peterson längre. Dödsorsaken fastställs till multipelemboli orsakad av att fettet i benmärgen kommit ut i blodcirkulationen vilket försämrade njurarnas funktion och orsakade allvarliga hjärnskador.

På Ronnie Peterson Museum existerar inte dagen då racingstjärnan dog.

–?Det har gemene man ändå med sig, säger Joakim Thedin, pressansvarig.

–?Och framför allt journalisterna, fyller Tommy Peterson i.

–?Det kanske dyker upp en bild eller what ever, men vi har ett helhetsperspektiv här på museet, säger Thedin.

Ett helhetsperspektiv som undantar Ronnie Petersons död. Det känns lite märkligt och lite synd. För det var så väldigt många om som ledde fram till den fruktansvärda tragedin på Monza. Om Ronnie inte kraschat på träningen och tvingats tävla i en tidigare Lotusmodell, om startern flaggat av loppet för tjuvstart, om Patrese inte tjuvkört utanför bangränsen, om sjuk-huset inte hade felbehandlat Peterson…

Efter Ronnies bortgång var Barbro plötsligt ensam med den knappt treåriga Nina. Utan sin livskamrat blev Barbro väldigt ensam. Hon bodde kvar i England och i Monaco.

Några år senare inledde Barbro ett förhållande med racingföraren John Watson som Ronnie kört tillsammans med för Lotus 1975. Relation tog dock slut efter knappt fem år. Efter uppbrottet blev Barbro ännu mera tillbaka-dragen. Fem dagar före julafton 1987 hittas hon död hemma i sitt badkar. Dödsorsaken förklarades med en olycklig kombination av alkohol och lugnande medel.

Nina, just 12 år fyllda, är nu föräldralös och tas omhand av John Watson som så småningom tar henne till Sverige. Efter en period hos sin farmor och farfar flyttar Nina in hos Tommy som har ett barn lika gammalt som Nina. Hon går gymnasiet på Lundsbergs internatskola utanför Filipstad och flyttar sedan tillbaka till London och utbildar sig till inredningsarkitekt.

I dag bor hon i Östergötland tillsammans med maken Carl-Johan som hon lärde känna redan som sjuåring. Nina har en egen inredningsfirma i Sverige och är oerhört glad över att hennes pappa nu har förärats med ett eget museum.

–?Det är ett helt fantastiskt ställe och jättekul att det har blivit av. Det är också väldigt roligt att det, trots att det har gått 30 år sedan, fortfarande finns ett sådant intresse och en sådan uppskattning för honom och S det han gjorde. Det var lång tid då jag inte insåg det, säger Nina som numera heter Kennedy i efternamn.

Ninas förstfödde son heter Max i förnamn och Ronnie i mellannamn.

–?Att museet finns betyder att det finns ett ställe dit jag kan gå och minnas min pappa, se vad han gjorde och vem han var. Dit kan jag ta mina barn och visa vem deras morfar var.

På invigningen av Ronnie Peterson Museum var Nina inbjuden som hedersgäst. Med tårar i ögonen vandrade hon runt bland minnena efter sin far.

–?Det var jättefint och väldigt emotionellt. Jag var väldigt rörd när jag gick omkring där inne och såg utställningen, bilderna, filmerna och hans gamla utrustning. Det var en väldigt stark känsla för mig, säger Nina som också hoppas att museet ska få en större betydelse för sina besökare.

–?Förhoppningsvis är museet uppmuntrande och kan visa folk att man faktiskt kan komma från ingenting och att man på egen hand kan ta sig väldigt långt och förverkliga sina drömmar.

Av de förare förutom Ronnie Peterson som F1 Racing rankade som världens fem snabbaste genom tiderna jobbar Michael Schumacher

i dag som bilutvecklare för sitt gamla stall Ferrari. Nigel Mansell äger och driver en golfklubb i England. Jim Clark dog efter en krasch i en Lotus på Hockenheim i Tyskland i april 1968 då han tappade kontrollen över bilen, kraschade med några träd och bröt nacken. Ayrton Senna dog under San Marinos Grand Prix 1994 då han i 220 km/h körde av banan och rakt in i en betongmur.

Sennas död är den senaste inom Formel 1.

Precis när Tommy Peterson är på väg ner från den där lilla upphöjningen framför bioduken börjar det pratas om hur bra Ronnie hade klarat sig i dagens Formel 1. Tommy drar på svaret.

–?Svårt att jämföra. På 70-talet var det ingen, även om det fanns andra världsmästare varje år, som var lika snabb som honom. Han hade i alla fall talangen som krävs.

Folk världen över avgudade den talangen och gör det fortfarande, 30 år efter att den hastigt och onödigt försvann.

När Nina Kennedy 1987 flyttade hem till Sverige förvånades hon över hur välkänd och populär hennes pappa var.

–?Jag är förvånad än i dag. Folk i 30-årsåldern, som inte gärna ens kan komma ihåg att de sett honom köra, är väldigt intresserade och insatta i hans liv och karriär. Det är trevligt. Jag har med åren allt mer förstått hur populär han var och att det han gjorde var väldigt uppskattat, säger Nina.

Precis som för Nina Kennedy kan Ronnie

Peterson Museum bli en plats att minnas och även om det också borde få vara en plats att sörja har alla supersvenskens fans nu en plats att minnas vår största racingstjärna genom tiderna.

På väg ut från museet får Tommy frågan om han tror att Ronnie skulle ha gillat museet. Den här gången drar han inte på svaret.

– Han hade hellre gillat att leva.

Källor: Minnen av Ronnie, Att dö i direktsändning, Hemmets Veckotidning, F1 Racing.

Fotnot: Artikeln var publicerad i Sportmagasinets augusti-nummer 2008 och pubiicerades på sportbladet.se 10 september 2008, 30 år efter legendarens död.