Ett beslut med ryggmärgen kostade oss finalen
Känns orättvist med en bronsmatch
KÖLN. Bengt-Åke Gustafssons karriär som svensk förbundskapten slutar
i Köln i dag och sedan ska han ta time out från hockeyn.
Det borde han inte ha gjort mot tjeckerna i går.
Det kostade Sverige en finalplats.
Med femton sekunder kvar att spela och svensk ledning med 2–1 tog Bengt-Åke sitt beslut med ryggmärgen.
Time out.
Johan Harjus puck från egen zon hade just rullat förbi den högra stolpen på det tomma tjeckiska målet och både Niklas Persson och Jonathan Ericsson hade fått slita hårt i slutminuterna.
Min första tanke där på läktaren var att det var skönt att tjeckerna redan förbrukat sin time out i matchen.
Då gav Bengt-Åke tjeckerna den chansen i stället.
Jag tycker det var obegripligt.
Jag tycker han reagerade mer än agerade, som Hardy Nilsson brukade säga.
Ett ryggmärgsbeslut utan eftertanke.
Okay att spelarna var trötta, men med bara femton sekunder kvar att spela och kropparna fulla av adrenalin hade det varit bättre att bara se till att pucken släpptes direkt.
Att inte ge några av spelarna chansen att tänka.
Nu samlades tjeckerna i en klunga runt coachen Vladimir Ruzicka och ställde upp till tekning med en klar plan i skallarna.
Det gav tjeckerna 2–2 med exakt 7,5 sekunder kvar att spela och det målet kostade Sverige och Bengt-Åke en finalplats.
Alla lika förvånade
Jag pratade med dussinet tränare och gamla landslagsspelare i Lanxess Arena här i Köln i går och ingen tyckte det var rätt att ta time out.
Alla var lika förvånade som jag.
Nu vill jag inte slå Bengt-Åke i skallen hans sista dag som förbundskapten, men det
kändes bittert att det här unga svenska laget inte fick ta sig till final.
För totalt sett var det ett av det roligaste svenska VM-lag jag sett.
Tolv VM-debutanter varav fem juniorer som visade att de verkligen var här för att försöka vinna.
Niklas Persson var galet bra mot tjeckerna och det var tungt att se hans besvikelse efteråt. Men jag är övertygad om att belöningen blir NHL-spel nästa säsong.
Samma sak gäller för Jonas Andersson som fick ta vägen via Finland och vitryska KHL-laget Dynamo Minsk för att växa till en stjärna.
Hans skridskoåkning leder raka vägen tillbaka till det NHL där karriären en gång började.
Magnus Pääjärvi-Svensson och Oliver
Ekman-Larsson har fått sina internationella genombrott och Linus Omark och Johan Harju växte till fjolårets storhet under turneringens gång.
Backen Jonathan Ericsson flög över från Detroit och NHL när alla andra tackade nej och växte till en hjälte hemma i de svenska stugorna.
Nu föll de alla på tröskeln till en drömfinal mot Ryssland.
Nu blir det en bronsmatch mot hemmanationen Tyskland i stället.
Jag tycker det känns orättvist.
Straffarna, då?
Nej, Sverige var inte ens nära.
Tjeckerna hittade hålet mellan Jonas
Gustavssons benskydd medan både Magnus Johansson och Tony Mårtensson misslyckades totalt med sina straffar.
Tjeckerna behövde inte ens lägga sin tredje straff.
Däremot stort plus till Linus Omark.
En klockren slagskottsfint och sedan en snabb puck mellan benen som grundlurade Tomas Vokoun.
Världsklass.
Nu är jag inte säker på att Sverige vinner dagens bronsmatch mot Tyskland.
Tyskarna är VM:s verkliga knall, långt större än omskrivna Danmark.
Tyskarna blev näst sist bland de sexton lagen i VM i Bern förra året och räddades kvar i A-VM för att de var arrangörsland 2010 och hade en friplats.
De hade bara Ungern bakom sig den gången.
Nu pressade de ryssarna ända in i slutet i den andra semifinalen och det var först 1.50 från slutet som
Pavel Datsyuk kunde avgöra matchen med sitt 2–1.
Får kortare vila
Jag tror aldrig jag sett en vassare defensiv än den tyskarna visat i den här VM-turneringen.
Å andra sidan gick de på knäna efter matchen mot ryssarna, som dessutom spelades senare på lördagskvällen.
De får fem timmar kortare återhämtning än svenskarna och det borde ju betyda en del.